Adoptionskurstillfälle nummer 6. Idag kom en kvinna på 39, adopterad från Korea och hälsade på och berättade. Vad skönt att höra henne. Det blev en härligt insikt att det verkligen är bra med adoption. Hon gav oss några råd på vägen som jag hoppas att jag inte glömmer bort, bland annat att man skall fokusera på att vara förälder och inte så mycket på att vara adoptivförälder. Hon pratade mycket om självkänslan som är viktig del hos adoptivbarn, mycket viktigare än självförtroendet.

Hon poängerade att man bör göra bokslut. Att lägga saker som IVF bakom sig, och vara glad över att adoption är rätt väg att gå, inte känslan att det är den sista utvägen. Jag tänkte på mig själv. Vi håller ju på med IVF samtidigt som vi nu påbörjat adoptionsprocessen, vi har inte gjort avslut med IVF... Men jag känner så här, med 4 års väntetid på adoptionsprocesses så hinner vi nog komma till ett boksult. Jag tror det iaf.

Nu är det bara en gång kvar av adoptionskursen. Sedan påbörjar vi så snart som möjligt utredning.

Kix