Börjar hitta tillbaka till livet igen.. tror jag. Eller ja, livet? Det är ju en definitionsfråga om vad som är livet egentligen. Men jag mår förhållandevis bättre. Jag har ingen huvudvärk och jag har skrattat helt spontant idag. Det är skönt. Jag är också glad att det är helg.

Det har gått 4 dagar sedan operationen. Jag har inte fått något samtal från IVF-kliniken och ej heller från Kvinnokliniken. Det kanske är heeeeeeelt normalt att man skall vänta länge på att någon hör av sig, typ minst 1 vecka. Men i min situation så vill jag inte vänta. Jag har inte tid att vänta. Jag har inte tillräcklig tillit till sjukvården att lita på att de hör av sig. Så jag får helt enkelt starta en ny jakt till veckan. Jag skall verkligen försöka att inte tråka ut er med att åter igen skriva om min jakt på läkare.

I helgen blir det att måla kantlisterna på köksskåpluckor eftersom våra nya köksluckor kommer till veckan. Det blir middag med härliga, goda vänner. Det blir antagligen mer snöskottning. Det blir spaning på en ny köksblandare. Det blir målning av fönster inne i arbetsrummet. Det blir slipning av spackel i samma rum. Det blir städning av huset. Det sista är tråkigast och ligger därför sist på listan. Hoppas att jag inte har tid att tänka på operation, barn, barnlängtan, orättvisor och misslyckanden.

Jag längtar till att vår adoptionsutredning börjar. Undrar hur länge vi skall vänta på att kommunen hör av sig med utredare. Behöver vi ringa och jaga där också?

Eller är jag oerhört otålig bara??

Kix

Har fått en blog award, tack Miss S.   

När man får en award ska man:
A: Kopiera awarden på sin blogg!
B: Länka till personen som gett dig awarden!
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!
E: Länka till deras bloggar!
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award!

Så här blir resultatet av min blog award:

A: Check

B: Check

C: Intressant och intressant? Det är en definitionsfråga....

• Jag är skitnöjd över vårt hus och inomhus är jag nöjd med vardagsrummet
• Vi sover med hunden i sängen (om han själv vill)
• Har mottot "Det som inte dödar, det härdar"
• Kan pressa mig ganska hårt fysiskt, men är ingen överlevare
• Jag har skrapat fram tre TV-apparater på en trisslott, men trisslotten försvann i posten...
• Jag är ingen fiskätare
• Är en big fan of H/M 

D: Flera av mina de bloggar jag följer har redan fått en award, så jag får helt enkelt ge upp på denna punkt.

E: Länkar till de bloggar jag följer finns i min länklista till höger.

F: Hoppar denna...

Kix

Jag orkar inte gråta, jag har inga tårar kvar. Jag har ingen ork att hålla upp kroppen, känner mig förlamad. Ledsen. Oerhört ledsen, men orkar inte fälla en endaste tår.

Operationen idag gick åt h-vte. Läkaren hittade inte den rätta ingången till livmodern utan åter igen bara hittat den falska öppningen - precis som förra operationen. Och detta än fast jag denna gången har fått tabletterna som skulle mjuka upp min livmodertapp/hals.

Detta innbär förmodligen att vårt IVF-försök nr 4 blir uppskjuten, skulle ha startat hormonbehandling med sprutor i dessa dagar. Typ imorgon, onsdag eller torsdag, beroende på när min mens kommer. Läkaren trodde att det blir en ny operation, men först efter att den falska öppningen hade läkt ihop, så att inte samma misstag görs. Men jag vet ingenting än så länge. Orkar inte tänka, orkar inte bry mig.

Gud straffar nog vissa mer.

Kix

Jag har nästan kommit så långt att jag hatar vår svenska sjukvård. Ja visst, det är bra att vi har lika/gratis sjukvård i Sverige i och med vårt Landsting. Men inte någonsin skulle ett privat bolag klara sig länge om man konstant skiter i kunden. Jag skulle aldrig återkomma till Landstinget om allt bara blir strul, men eftersom vi inte har något bättre alternativ i Sverige får man ju helt enkelt "leva" med det.

Som jag skrev i inlägget i förrgår så ringde kvinnoklinikens läkare och bad mig hämta upp medicin vid reception på kvinnoklinikens mottagning på fredag lunch. Detta var naturligtvis nödvändigt att hämta upp senast fredag då jag opereras på måndag. Så därför, det går väl att smita iväg en halvtimme på lunch och hämta ut det...

Jodå, så när jag kom till reception kl 11.30 idag så fanns det ingen information om detta. Så jag blev ombedd att sätta mig ner i väntrummet eftersom min läkare hade besök. Efter 30 minuter hade ingen kommit. Och eftersom min man behövde min bil för att åka till ett viktigt möte han hade bestämt så kände jag mig stressad. Så jag går då tillbaka till reception och där finns en skylt som säger "Lunch 11.30--12.30, vid akuta ärenden ring på klockan" (klockan var då 12). Så jag ringer på klockan. Jag kanske inte var på mitt bästa humör så jag fick väl inte det bästa bemötandet heller. Hon ber mig tala med en sköterska om att jag måste ha tag i min läkare... så jag grabbar tag någon i korridoren och jag antar att jag ställde väl till det lite för jag fick plödsligt flera sköterskor att hjälpa till. I alla fall så kommer min läkare ut och hänvisar mig till en barnmorska som tydligen heller inte hade någon aning om att jag skulle komma för att hämta ut medicin. Det slutar med att jag efter ytterligare 15 minuter får ut mina tabletter tillsammans med information. Så då fick jag köra olovligt fort därifrån, pulsen i högform och adrenalinet i kroppen för att min man skulle hinna till mötet. Jag fick gå tillbaka till jobbet efter att min man tagit över bilen och skyndade vidare. Det tog bara 25 minuter att gå visserligen, men det tog mig totalt 1h och 45 minuter att hämta ut den medicin som skulle vara klar att hämta. Och då hade jag inte fått i mig lunch heller.

Jävla Landsting.

Kix

En korrigering på gårdagens inlägg:

Har aldrig gjort det här med adoption tidigare så är lite oerfaren :). Men den ansökan tillsammans med intygen som vi lämnat in till kommunens familjerätt innbär inte först att Socialnämnden skall godkänna oss. Utan först görs tydligen en utredning (ca 5-6 månader tar den). Därefter sammanställer socialtjänsten utredningen och gör ett utlåtande. Socialnämnden tar därefter beslut om vi blir godkända. En kort procedur med andra ord. :=) Men jag längar.

Idag har läkaren från Kvinnoklinken ringt... precis 1 vecka sedan operationen. Jag hade inte mage att vara irriterad, för nog har jag varit det, men jag har ju lyckats reda ut denna process på egen hand, och desutom har jag ju äntligen min operationstid. Måste in på sjukhuset på fredag för att hämta mediciner som jag skall ta 2 timmar innan operation. Men ändå... vad skönt. Jag längtar.

Kix

Jaktområdet rapporterar:

Igår lovade min doktor vid IVF-kliniken att höra av sig idag. Och det gjorde han! Han meddelade att han hade fått tag på min läkare på sjukhuset. Han sa att de hade kommit överrens om att det blir en ny operation, innan nästa IVF. Tre timmar senare ringer operationssamordnaren på sjukhuset och meddelar att jag har operationstid på MÅNDAG KL 08!!!! Jag kan bara inte fatta det. Det betyder att vi hinner med IVF-försök nr 4 precis enligt plan.

Men läkaren på sjukhuset har inte ringt. Det har gått fyra arbetsdagar, varav alla dessa har jag ringt och sökt henne. Imorgon kommer hon att ringa sa operationssamordnaren. Jag får försöka lita på det. Denna gång skall jag verkligen få dessa tabletter för att mjuka upp livmodertapp/-hals inför operationen. Så det kan väl bara inte gå fel denna gång... eller kan det? Hoppas  att jagandet är slut iaf.

Vi har nu också lämnat in alla papper till kommunens familjerätt så att Socialnämnen kan göra sitt medgivande. När vi fått medgivande så utses två utredare, förhoppningsvis är det snart.

Ja, det blev lite positiv rapportering idag, speciellt med tanke på min frusteration den senaste veckan.

Kix

För alla er intresserade kommer dagens rapport från mitt jaktområde....

Jag ringde Kvionnokliniken imorse igen eftersom jag fortfarande inte fått någon respons sedan onsdagens operation. Läkaren ledig fram till kl 16 idag. Bad dem, åter igen, meddela att jag vill prata med henne. Alla telefontider denna vecka är bokade med henne. Så nu hoppas jag på att hon fattar att jag vill ha respons...

Jag ringde IVF-kliniken ca 15 gånger idag, till slut får jag tag i en sköterska. Har inte fått respons från dem från fredag. Hon skulle (åter igen) be min IVF-doktor höra av sig. Han ringde, och han lovade att försöka få tag i läkaren på Kvinnokliniken som gjorde operationen.

Kix

När skall ni skaffa barn?

Är det inte dags för barn snart?

Detta är frågor som kan komma från lite varstans när man är i fertil ålder och är i ett stabilt förhållande. Ingen av dem som ställer dessa frågor är medveten om hur illa det kan beröra den tillfrågade personen. För antingen är man gravid, dvs det antingen syns eller så är det för tidigt att berätta, eller så är man frivilligt barnlös eller ofrivilligt barnlös.

Men så då undrar jag om de personer som ställer ovan typ av frågor skulle någonsin komma på tanken att ställa denna fråga:

Är ni frivilligt eller ofrivilligt barnlösa?

För visst vore det väl mycket mer naturligt att ställa en sådan typ av fråga till en 35-årig kvinna som varit sambo i 11 år och gift i 2 år med stabilt jobb, stabil ekonomi och hus???

Men en sådan fråga ställer INGEN. Är man rädd för att höra svaret och inte veta hur man skall hantera det?

Kix