Vilken vecka. Idag har kroppen bara fallit ned, veckan har varit intensiv med många känslor och tankar samt lite sömn.

Och det är ju ingen ide att säga till en kollega att man är trött och har sovit dåligt. Det går ju så klart inte att konkurrera med en småbarnspappa med en sådan kommentar. Nä, för han har ju haft ett barn som kommit redan kl fem i sex på morgonen, "...och sedan går det ju inte att somna om". Jag orkade faktiskt inte argumentera att jag vaknat kl 4-5 varje morgon med magont och inte somnat om. Det skulle kanske innebära efterföljande frågor, och allt sådant undviker jag.  Jag hoppas jag får sova ikapp i helgen. Nu borde väl veckans förtvivlan snart lägga sig och man kanske kan återgå till normal hopplöshet i vardagen.....

Ikväll har svärmor och svärfar med tillhörande svägerskans barn kommit på besök. Imorgon ansluter sig svägerskan med man. Min kropp är nu bara en slapp muskel, så jag orkar inte ens gå på tå för dem...

Ta hand om er alla i IVF-cirkeln och i adoptionstunneln!

Godnatt!

Kix