Alla inlägg under oktober 2011

Av Kix - 31 oktober 2011 22:04


Har i dagarna påbörjat IVF-försök nr 8. Känns tröstlöst. Kvoten för antalet graviditeter för Västernorrlands ofrivilligt barnlösa på IVF-kliniken i Falun kommer vara uppnådd om en vecka eller så. Så det kommer inte finnas någon graviditet kvar till mig. SÄKERT! Det känns ju inte bättre med vetskapen om att min man kanske inte kan tänka sig adoption som alternativ till barnlösheten. 


Det var allt jag ville säga idag....


Frustrerad. Det vill jag också säga.


Kix

ANNONS
Av Kix - 30 oktober 2011 21:45


Det blir ett kort inlägg denna gång. Jag vill att också ni gillar denna sida (Bättre vård till ofrivilligt barnlösa i Norrland) på Facebook som Morgonpigga Evelina har startat och skriver mer om här. Kort och gott så kan jag säga att Norrlandstigen har sämst villkor när det gäller åldersgränser för landstingsfinaniserad vård i landet SAMT lägst antal landstingsfinaniserade IVF-försök (1 färskt, 1 fryst).

Det går att läsa mer om denna orättvisa i en rapport från Barnlängtan - här.

Jag är med, är du?

Kix

ANNONS
Av Kix - 29 oktober 2011 21:56


Är här igen. Många frågor. Inga svar. Massvis med krig. Kuratorstid på tisdag. Jag skall göra mitt bästa (med ett eget inlägg) att besvara alla de frågar som jag fått sedan förra helgen. Tack alla som visat ett sådant stöd med ärliga och genomtänka kommentarer. Först, dock, lite onödigt vetande om mig som kommer med det senaste kedjebrevet i boggvärlden (tack, Anna).

1. När ingen ser eller hör mig...
gråter jag oftast. Tyvärr inget roligt svar här inte...

2. Jag går aldrig hemifrån utan...
att ha ett mål (är inte särskilt fåfäng av mig så jag kan både låta bli att sminka mig och fixa håret... oftast).

3. Min blogg heter som den gör för att...
den talar sitt tydliga språk (ja, bloggens namn är jag INTE stolt över. Vilken ärthjärna var jag som inte kunde hitta något bättre..?!).

4. Om jag vågade skulle jag...
säga exakt som det är till folk (i allmänhet) som frågar hur man mår.

5. Om 10 år kommer jag att... 
vara 47 år... (har tyvärr svårt att se 10 år framåt i dagsläget).

Kix

Av Kix - 23 oktober 2011 21:41


SATANS, HELVETES, JÄVLA MAN. (förlåt alla som tar illa upp av formuleringen...)


Denna dagen är en skitdag. Men det har ni väl redan förstått. Jag vet faktiskt inte vart jag skall börja, hela dagen har varit så fruktsansvärt jobbig att tårarna är helt slut, in har huvudvärken flyttat in och energin lyser med sin frånvaro.


Min man och jag har nog haft vårt viktigaste samtal hitentills. Idag har jag fått reda på att han nog inte kan tänka sig att adoptera. Han är ganska säker på att han inte kan tänka sig att knyta sig an till barnet.


Det här vänder upp och ner på hela min tillvaro. Fullständigt upp och ned. Vi har stått i kö för adoption i 2,5 år, gått föräldrautbildning, genomgått medgivandeutredning och blivit godkänd. Inte en enda gång under denna tid har han nämnt att han nog inte skulle kunna tänka sig adoption.


Det slår omkull mig helt. Jag som inte kan tänka mig ett liv utan barn. Som jag sa till en vän härom veckan, barn är viktigare för mig än mitt äktenskap. Flera frågor har kommit till sin spets: Kan jag tänka mig ett liv utan barn om det inte blir några biologiska? Skulle jag kunna adoptera som ensamstående? Finns det andra vägar att gå? Vad gör jag med mitt liv?


Det blir nog mer skitdagar framöver.


Kix

Av Kix - 18 oktober 2011 21:48


Status i livmodern:

* Fri passage in i äggledarna

* Fin livmoderslemhinna, inga polyper eller cystor

* Lite slem i vid livmoderslemhinnan (???) som inte borde ha någon negativ verkan, men skrapades ändå bort (aj)


Slutsats:

* Allt ser bra ut och ingen förklaring till alla uteblivna graviditeter


Vad händer nu:

* Min man skall lämna nytt spermaprov. De två prover han lämnade vid vår utredning år 2008 låg på 8 milj spermier/ml (rörelsegrad II) samt 18-20 milj spermier (rörelsegrad II). Kan det nya provet ge någon förklaring?

* Blodprovstester om HIV och syfillis (som min man sa - det skulle förvåna mig om det blir positivt resultat på dessa tester)

* Väntan på IVF nr 8


Efer ingreppet idag så förbannade jag min man för att han inte var med mig. Jag blev rejält illamående och efter ett glas vatten på kliniken var luft nödvändigt. Jag gick ut för att andas men fick lov att sätta mig för att inte svimma. När jag, i ösregnet, äntligen tagit mig till bilen förstod jag att jag inte kunde köra bil. Så i bilen blev jag sittandes i 30 minuter med en bajspåse i handen (ja, vi är hundägare!). Tillslut lättade både illamåendet och svimningskänslorna. Men f-n för att min man inte kunde vara med.


Ett paket Mums-mums är väl okej att sätta i sig efter detta?


Kix





Av Kix - 17 oktober 2011 21:17


Nu = Barn till varje prissvtplay.se


Imorgon = Hysteroskopi (nr 2 i ordningen)


Nästa månad = Väntan


December månad = IVF-försök nr 8 (förhoppningsvis)


Nästa år = 2012


6 år sedan vi började försöka.


Idag gråter jag inte, bara tar in och ANDAS.


Kix

Av Kix - 14 oktober 2011 22:03


* Min man kontaktade vårdcentralen så nu har jag tid där hos en kurator med KBT*-kunskap. Visserligen 1,5 vecka bort, men vänta är jag ju jävligt duktig på, så ytterligare 1,5 veckas väntan är ju INGENTING. Kuratorn ringde upp mig idag. Hon sa, efter att jag berättat det jag har problem med (ja, förutom barnlösheten då), att hon tycker det låter som om jag har utmattningssymptom. Ja, what ever, tänker jag. Jag behöver hjälp. Har ju träffat en kurator för två år sedan som kändes sådär, samt ytterligare en i samband med att vi lämnade tillbaka gumman. Vi får väl se om det här funkar.

*
 
Jag har tagit tjänstledigt 20% av min heltidstjänst, gäller from nästa vecka. Jag är sååå oerhört lättad. Alternativet skulle kunna ha varit en sjukskrivning med tillhörande diagnos som skärskådas vid adoption. Men det är INTE ett alternativ för oss. Vi är sååå nära att kunna sammanställa en adoptionsmapp till ett land som står oss varmt om hjärtat. Vi kan inte äventyra våra adoptionsplaner då givarländerna är väldigt restriktiva med sjukskrivningar (som händer så nära inpå).

Kix

*Kognitiv Beteendeterapi - Googla!


*****************************'****UPPDATERING LITE SENARE*********************************
Ser att det är precis ett år sedan vi fick meddelande om ett ofött barn som de blivande föräldrarna önskade adoptera bort. Vi blev utvalda av alla adoptionssökande. Fast resten är historia.

Av Kix - 10 oktober 2011 22:15


Jag gråter till och från hela tiden. Jag bearbetar flera krig i hjärnan som jag inte verkar kunna hantera:

Krig nr 1: Jag känner mig så extremt och ofantligt ensam i min sorg och kris. Och min man lever visserligen i sin egen sorg och kris och vi hanterar inte situationen lika. Men i vår relation är det bara jag som agerar på det här med barnlängtan. Det är verkligen bara jag som tar itu med ALLT! Jag orkar inte. Jag orkar inte vara ensam om att kämpa. Jag orkar inte vara den enda som hela tiden skall ta alla stora beslut och räkna, ringa, maila och kolla kalendern. Ja, jag har pratat med min man om det förut. Men måste jag också påminna honom om det...

Krig nr 2: Jag har pratat med min mamma en gång sedan augusti. Jag ringer inte och nu ringde hon i helgen, men hon hade knappt tid att prata. Hon har inte undrat en gång under de senaste åren om hur jag mår eller hur det går. Min bror har aldrig frågat sedan förra året då vi genomgick medgivandeutredning. Inte ett ord sedan gumman återlämnades. Nothing.

Krig nr 3: Svärföräldrar/svägerskan frågar ytterst sällan om hur vi mår eller hur det går. Mycket möjligt att de försöker fråga mig man, men eftersom han är som han är så får de förmodligen inga svar. Sedan är väl svärmor ett litet krig i sig. Ja, jag skall kanske berätta att min mans föräldrar och syster med man och barn samt farbror och fru har bott hos oss i helgen. Inte ett ord från någon av dem om hur vi mår. Inte det minsta tecken på att de förstår eller vill försöka förstå.  Jag funderade på om jag skulle be svärmor läsa Cecilias bok ”Väntrum”, men eftersom de inte visar några tecken på att de vill försöka förstå så sjönk det ut i sanden.

Krig nr 4: Jobbet har varit ett ständigt krig i flera år. Mycket energi att bara orka ta mig dit, men ytterst lite energi att ta itu med problemen genom att antingen vara tuffare i situationen eller att söka mig till något annat.

Krig nr 5: Min hjärna går verkligen på högvarv så fort det pratas barn, jag ser barn, läser barn, ser gravida... Jag jobbar oerhört hårt på att försöka undvika allt som har med dessa punkter att göra. Jag har också extremt duktig på att döma folk. De har det inte värre än jag. Och hur kan fysisk smärta uppmärksammas så mycket mer än psykisk smärta. Jag vill inte vara så här. Jag vill inte döma folk för vad de säger eller vad de gör. Fy. Men jag gör det...

Krig nr 6: Jag kan ännu inte hantera och acceptera att det inte blir några biologiska barn. Hur skall jag någonsin kunna acceptera det?

Och någonstans måste jag kanske börja inse att jag behöver hjälp med att hantera alla krig.

Kix

Presentation

Fråga mig

31 besvarade frågor

Mail

kix_barnlos[snabel-a]hotmail[punkt]com

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Senaste inläggen

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Om ofrivillig barnlöshet och adoption med Blogkeen
Följ Om ofrivillig barnlöshet och adoption med Bloglovin'

Gillar

  

                

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se