Kan det vara mensvärk jag känner? Isf tjoho!!! :-)

En kollega till mig, sekundärt ofrivilligt barnlös, berättade i förtroende att hon var gravid i v.5, när jag berättade (också i förtroende) för henne att jag var gravid i v.6 Nu tillkännagav hon på Facebook att hon var gravid. Det känns lite i hjärtat att läsa det då jag också borde få vara den som skulle få tillkännage vår graviditet. :o(

Kix

Har hittat två nya, härliga bloggar – En mamma wannabe och Solens strålar, men jag har ett dilemma... det kliar så i fingrarna och jag vill kommentera, men jag kan det ej. Ni vet i blogspot kan man kommentera som: Google-konto, LiveJournal, WorldPress, TypePad, AIM och OpenID....dvs en massa val som jag inte ens vet vad hälften egentligen är, men det jag söker efter är ett val som Webadress resp. Anonym så att även helt obildade personer som jag kan kommentera... 

How to?

Kix

Shit vad mitt inlägg om de "tio budorden" väckte många tankar och åsikter (och då menar jag inte de kommentarer jag fick). Det är väl så himla typiskt att det alltid skall vara någon/några som missförstår, men jag tänkte att jag skriver ett nytt inlägg med det som jag känner att jag behöver poängtera.

De budord som jag skivar om i inlägget här, är alltså MINA budord. Punkterna som jag skriver om är alltså hur JAG uppfattar och upplever MIN barnlöshet. Jag länkar dessutom till två andra inlägg i ämnet för att visa på hur andra uppfattar deras barnlöshet. Dessutom upplever JAG att mina känslor om och kring min ofrivilliga barnlöshet har förändrats genom åren. Kanske är den differentierad på hur länge man har kämpat, vilka motgångar man har stött på och grundläggande personlighet?

Utifrån detta är det helt klart bästa att fråga den /de ofrivilligt barnlösa om hur de vill att man skall förhålla sig till barnlösheten. Det viktigaste är nog att hålla en öppen dialog och kommunicera, vilket inte alltid är så lätt alla gånger.

Uppenbarligen.

Kix

Av min leverans av ägglossningstest från september-10 så har jag bara stickorna kvar. Jag fick både stavar och stickor i leveransen, totalt 56 test, och nu har jag alltså använt upp alla stavar. Och kvar har jag då de där veka, små stickorna. Av alla stavar jag använt så har INGEN visat utslag på ägglossning, och ändå blev vi gravid i mitten på december. Nu kör jag alltså med stickorna och än har dessa heller inte visat något utslag på ägglossning. Så jag börjar betvivla kvaliteten på produkterna. Jag vill inte ha sådana här fucking skittest. Jag vill ha rejäla produkter som jag kan lita på. 

Helst vill jag ha ett test där jag slipper samla upp urin i en bruk och stå och vänta... det är halväckligt och det är tidsödande (när man är sen och sömndrucken som jag på mornarna).

Jag handlade på www.testlagret.se förra gången. Har ni något bättre tips på webbutik? Och tips på rejäla test (som ger utslag :)? Jag vet att apoteket har test som man kan lita på, men de svindlar ju plånboken oroväckande geschwint...

Kix

... hjärtans kramar till alla ofrivilligt barnlösa där ute!

Kix

Jag fick en fantastisk fråga, jag väljer att skriva ett inlägg med svaret.

"Hej! Vad bra och ärligt du skriver om det som är svårt och jobbigt! Jag har precis fått veta att min bror och hans fru är ofrivilligt barnlösa. Detta är helt ny situation, både för honom och mig. Jag har ett litet barn och jag funderar mycket på hur jag kan hjälpa och stödja min bror och hans fru. Vad är det viktigaste jag bör tänka på, förutom att vara extra lyhörd för deras behov såklart? Jag känner mig lite vilsen och vill inte göra fel eller säga något som kan uppfattas som sårande, fastän inte det var meningen.  Tacksam för råd!  Kram L"

Det är inte en enkel fråga att svara på och allra minst finns det ett universalsvar. Jag skall besvara utifrån min synvinkel, men vill även hänvisa dig till de länkar jag angivit nedan som också kan ge dig infallsvinklar. Sedan är det svårt att svara på vad det viktigaste du bör tänka på, jag har flera saker som är det viktigaste som du och andra i din situation bör tänka på:

1. Det är extremt sällan, om inte näst intill obefintligt, som de runt om oss vet bättre än vi när det gäller metoder, ställningar, piller, tekniker, läkare, behandling, kurer, terapier etc. för att bli gravid. Var mycket försiktig med dessa typer av ”råd”. Det som kanske skall tala för ett eventuellt förslag är att du är MYCKET påläst på området. Men överväg mycket noggrant. Uteslut kommentarer som "Du skall se att det ordnar sig" eller  "Slappna av".

2. Läs på om ofrivilligt barnlösa, IVF, äggdonation, spermiedonation, adoption. Visa intresse. Här har jag förstått att vi är olika. Vissa vill gärna prata om situationen med att försöka bli gravid, vissa vill inte prata om det. Känn efter. Många nära (som jag upplever det) kanske tycker det är svårt att visa att de bryr sig eftersom det kan vara ett känsligt ämne, men fråga då om saker som inte direkt går till botten av känslorna. Till exempel så uppskattar jag jättemycket om människor runt om mig frågar om hur IVF/adoption går till.  Det är sällan läge att dra paralleller till ett eget misslyckande som tex ett missfall eller att det tog flera månaders väntan innan graviditeten (oh nooooo!). För oss ofrivilligt barnlösa kommer du alltid att vara den som är den överlyckligaste människan på jorden eftersom du har barn. Gör inte misstaget att fråga om IVF/adoption och inte lyssna, för att sedan ställa samma fråga igen. Låt då hellre bli att fråga om du inte lyssnar.

3. Klaga ALDRIG över ditt barn!!!  Inte att du sovit dåligt. Inte att det skriks eller kräks eller inte äts. Säg aldrig till en ofrivilligt barnlös (eller till de med minsta lilla misstanke till sådant tillstånd, eller kanske inte alls…) att man skall vara glad att man inte har barn för då ”hinner man massor”, eller att ”livet är så fritt utan barn” etc.  

4. Den ofrivilliga barnlösheten präglar mig/oss EXTREMT mycket. Den har förändrat oss. Vi lever i en berg-o-dalbana och inte ens på toppen av den berg-o-dalbanan så mår vi bra. Vi bär alltid med oss en sorg, avundsjuka och tro det eller ej, många av oss har blivit missunnsamma, få som erkänner det dock. Vissa dagar är livet ett rent helvete, tårarna sprutar och jag känner mig oerhört misslyckad. Ha överseende med att man inte alltid orkar umgås, eller orkar vara glad. Jag kan helt plötsligt bli jättearg över småsaker, eller jätteledsen över detsamma. Oftast kan en mycket enkel motgång (i helt andra situationer än som ofrivilligt barnlös) göra mig fruktansvärt ledsen. Bli inte förvånad om du får svaret ”Som vanligt” om du frågar ”Hur är läget?”, eller att jag svarar ”Bra” bara därför att det är svaret som frågeställaren förväntar sig att jag skall svara. Läget kommer aldrig att vara bättre än så, så länge som jag befinner mig här nere utan barn.  Det är inte ovanligt med depression eller att situationen skapar problem i relationer, både med varandra som par men också med andra.

5. Du gör mig aldrig en tjänst genom att lyfta över ditt barn i min famn, ber mig byta blöja, leka med ditt barn etc. Det skär djupa sår att bli ständigt påmind om det som jag/vi inte kan få. Var därför också återhållsam med att berätta om när ditt barn säger sitt första ord, rullar sig, matas etc. Om jag någonsin skulle vara intresserad av att veta, då frågar jag. Men här är vi olika har jag förstått genom andra ofrivilligt barnlösas bloggar. Men jag blir inte mindre ofrivilligt barnlös för att jag får ”låna” ditt barn. Jag kan till och med ta avstånd till vänner som har barn. Det har absolut inget med vänskapen att göra, inte det minsta. Det har med att skydda sig själv. Mitt hjärta gör sååå ont när jag träffar vänner som är gravida eller som har små barn. Därför underlättar umgänget med dessa vänner mycket om de inte pratar om graviditeten eller barnet. Elakt kan tyckas, men så är det. Bli inte förvånad om jag skulle försvinna in i en dimma om du väljer att prata om barn, kanske i umgänge med andra föräldrar. Jag försvinner in i dimman därför att där gör det minst ont.

6. Det är en krock att mötas som ofrivilligt barnlös och som förälder (med relativt smärtfri process till att bli gravid), det måste man komma ihåg - både som ofrivilligt barnlös och som förälder. Det är inte lätt att sätta sig in i den andres situation eftersom man aldrig har varit där själv. Ha överseende med din bror och hans fru.  De kan inte, på något sätt, påverka sin situation.  De kan bara fortsätta kämpa.  Det kostar på, fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. De lever med deras ofrivilliga barnlöshet 24-7 och blir ständigt påmind om att de inte kan få barn. Jag tror faktiskt inte att de som har barn riktigt förstår hur ofta och hur mycket som man blir påmind om barnlösheten. Tänk på att den ofrivilligt barnlösa skulle kunna ge vad som helst för att byta sits med den som är förälder, men extremt sällan skulle föräldern vilja byta sits med den barnlöse...Tänk på vilken sits du sitter på.

7. Förvänta dig inte att jag berättar när jag har något att berätta. Jag berättar aldrig om inte någon visar intresse genom att ställa frågor. Tro inte att jag INTE vill berätta bara för att jag inte berättar, jag vill bara att de som lyssnar inte skall tvingas lyssna utan faktiskt själv har valt att lyssna. Jag väljer däremot inte att älta, därför vill jag inte prata om vår ofrivilliga barnlöshet VARJE gång vi träffas (beror ju förstås hur ofta vi träffas/pratas). Jag kan också vilja försöka glömma för en stund. Fråga!

8. Ett av det värsta jag vet är när folk lägger locket på helt och hållet. När jag vet att de vet om situationen, men då de inte säger ett jävla dugg när vi träffas/pratas vid. Bara låtsas som ingenting. Vår ofrivilliga barnlöshetstillstånd är för oss en hel värld som rasar. Alla andra blir gravida runt om, utom oss. Det som man så länge har skyddat sig från. Det som man tänkt att man ”skaffar” vid rätt tillfälle. Det lyckas man inte med. Det är vårt liv just nu.

9. Tro aldrig att det nog bara är din bror och hans fru som reagerar konstigt, eller beter sig konstigt eller säger något konstigt. När man har läst på om ofrivillig barnlöshet så märker man tydligt att alla vi har ungefär samma känslor och upplevelser kring barnlösheten. Det är inget konstigt.

10. Var försiktig, rent generellt, att säga till par om de inte tänker skaffa barn snart. Det är ingen annans business än parets allena.

Överväg också att helt enkelt fråga din bror och hans fru om hur de vill att ni skall hantera situationen.

Jag har ytterligare tips i nedan länkar att ge, bli inte uppgiven nu över allt som du måste läsa på, men har jag tur så är det fler som läser detta inlägg som är närstående till en ofrivilligt barnlös. Och vill dessa personer vara ett lika ovärderligt stöd som du vill visa din bror och hans fru så är ju det helt fantastiskt. Jag vill passa på att tacka för att det finns sådana som du där ute.

Länkar:

Bloggaren Joanna (Resan till plusset) skrev detta svar till en person som ställde ungefär samma frågor som du.

Bloggaren Sara (Lilla underbarn) publicerade detta inlägg om saker man vill och inte vill höra som ofrivilligt barnlös. Inlägget är faktiskt en fullträff på hur man känner sig som ofrivilligt barnlös.

På Vill ha barns hemsida kan man öka på kunskaperna med allt inom ofrivillig barnlöshet; från första frågetecknet när man försökt ett tag till ett liv utan barn.

Bloggvänner där ute, har ni något att tillägga eller förändra, gör det gärna med en kommentar!!

Kix

Mötte en gammal studiekamrat idag. Underbar konversation:

- Jaha, har ni ynglat av er något då?
o Nej
- Ja, men du börjar ju också bli gammal, det är väl dags snart för barn...
o Jo, det är det
- Då får ni skynda er
o Mmmm. Ibland blir det inte som man tänkt sig bara...
- Nähäeee. Oj, förlåt.... Ja, men då får ni göra som hon jag dejtar nu – adoptera!

Men hör och häpna - det är FÖRSTA gången som jag faktiskt svarar erkännande; att det inte är så enkelt alla gånger. Alla andra tidigare gånger som jag har fått denna typ av fråga så har jag försökt att svara smart och undvikande. Är inte det här ett framsteg så säg?

Sedan är ju hans lättja till att adoptera underbar... men har man inte varit i situationen så hur skall han då någonsin kunna föreställa och förstå hur det egentligen är.

Kix

Jag/vi har en underbar vän. En sån där som verkligen inte växer på träd. En vän som blev riktig vän då hon fick reda på att vi var ofrivilligt barnlösa. En vän som sedan drygt ett år läser min blogg, och en vän som sedan dess blivit en mycket värdefull coach i mitt liv. En vän som inte alltid har själv haft det så enkelt, en vän som också grävt gropar men fått hjälp. En vän som orkar lyssna på mig, och ändå orkar lyssna nästa gång igen, och igen, och igen.   

Tack Gud för L! 

Hur länge orkar hon?

Och tack ni som läser denna blogg och som orkar stödja, kommentera och guida. Jag har varit så dålig själv på att kommentera de bloggar jag följer, jag vet inte riktigt vad jag skall skriva, har inget positivt på lager för er som kämpar. Och jag bara gråter av glädje för er som äntligen lyckats; naturligt, IVF eller adoption.

Och för er som tvekat efter att ni läst mitt föregående inlägg; jag är jätteglad för alla kommentarer, oavsett om ni har barn eller ej.

Kix