Alla inlägg under mars 2011

Av Kix - 28 mars 2011 19:42


Surar lite lätt:


Min dator har bestämt sig för att slänga in handduken... har varit utan dator i flera dagar nu.... gaaaaa. Idag tog jag hem jobbdatorn. Äntligen lite bloggar.. :)


Ingen mens. Dag 59. Skall på VUL på onsdag och förhoppningsvis sätter kliniken in hormoner för att framkalla mens efter det.


Ler lite lätt:


David Batras show gjorde mig verkligen på bättre humör. I love humor!


Kix





ANNONS
ANNONS
Av Kix - 21 mars 2011 22:08


Min mens har ännu inte kommit tillbaka efter skrapningen, efter missfallet i januari. Jag är väl på dag 54 typ... eller nåt.... är less på att räkna. Ringde Kvinnokliniken för att fråga om det är normalt.... och de sa att det kan ta upp till 6 månader att få tillbaka mensen efter ett mf... 


SUCK!!!! JAG HAR INTE TID ATT VÄNTA... JAG ÄR 37 ÅR GAMMAL!!!!  (och bitter)


Kix

Av Kix - 18 mars 2011 22:37


Läste på En mamma wannabes blogg om dessa underbara inlägg på Facebook som mammor stoltserar med, exempelvis:


"Jag har burit barn i magen, sovit med dem på bröstet. Jag har kysst små tår, torkat bort tårar. Jag har blivit spydd o kissad på, tillbringat sömnlösa nätter för å få dem till att sova... men jag vill inte byta för allt i världen! Jag har långt ifrån någon modellkropp, men när jag ser mig i spegeln ser jag en MAMMA, o det finns ingen större ära eller välsignelse! Stjäl gärna denna om du också är en STOLT MAMMA!"


Jag har ju också sååå många gånger irriterat mig på dessa typer av inlägg, men vad tror ni om jag kontrar med denna?


"Jag har tidsstyrt sex, går på kraftiga hormonbehandlingar, träffar orimligt många gynekologer. Jag letar ständigt ny energi och torkar otaliga tårar. Jag blir ofta ledsen och besviken och sover dåligt...och jag skulle kunna byta bort detta för allt i världen! Jag har uppenbarligen ingen perfekt kropp, och när jag ser mig i spegeln ser jag endast ett enda stort misslyckande. Det finns ingen större besvikelse än att inte få uppleva att vara MAMMA. Stjäl gärna denna om du också är en helt misslyckad ICKE-MAMMA! "


Kix

Av Kix - 16 mars 2011 22:43


En arbetskompis yrade ut idag att han blivit farfar, jubel och kvitter bland samtliga mina arbetskompisar hördes i kör. Jag jobbar på. Låtsas inte höra. En kollega i samma ålder som den nyblivna farfadern diskuterar högljutt att han har uppfostrat sina pojkar att han ”förväntar sig att få bli farfar”. Och så säger han till den nyblivna farfadern att ”han (farfadern) minsann hade lyckats” och att det är ”så där som det skall gå till”. Jag tog lunch precis i denna diskussion. Ville inte mer höra. Ville inte mer veta. Jag ser att min arbetskompis viskar till den nyblivna farfadern i ögonvrån när jag går.


När jag kommit upp från lunch frågar denna arbetskompis om ”hur det är med mig”. Jag svarar, stark som jag lyckats bli under åren, ”det är bra, hur är det med dig?” (bra taktik föresten, det flyttar fokus från mig..).


Vi skall komma ihåg att samtliga på jobbet vet att jag har problem med att få biologiska barn. Det är ju ingen hemlighet längre.


Men jag kunde väl för f-n ha sagt grattis!

 

Kix

Av Kix - 13 mars 2011 21:04



Tack för alla tips om hur man gräver fram energin igen. Jag läser och begrundar alla era förslag, och jag hoppas på att jag kan hitta något som passar mig. Jag återkommer om hur det går.


Här kommer en kort sammanställning på era tips:


  • Lång promenad ensam i skogen, där man kan grina ifred, rensa hjärnan och tom prata högt. (Tack Ulrika , Liten Längtan)

  • Träna, träffa vänner och åk bort en vecka. Träffa en psykolog. (Tack änglamamman Tonci)

  • Åk på utflykter, gå och fika och prata. Lägg dig under ett täcke i soffan och se på film och TV en dag eller tv. Bryt ihop och kom igen. (TeachGirl, tack teacher!)

  • Sysselsätt dig själv; måla, baka, träna karate och slå på någon! (Grannen Ett vanligt liv)

  • Gå i terapi - kan hjälpa till att skilja mellan olika sorger och besvikelser samt att släppa ut sorgen mer, som att gråta. (Tack överlevaren Hedda)

  • Börja fota för att lära dig att se omgivningen med nya ögon, samt att få känna sig stolt över vad man fångat på bild. (Tack Mia)

  • Skriv ned något positivt från dagen som gått för det finns alltid något bra även om det bara är att det fanns mjölk kvar till kaffet. (Tack femmis Jag vill, jag kan, jag vågar)

  • Ta en weekend på ett spahotell. (Tack Fru S… eller ja, Miss S)

  • Lyssna på musik som får dig att le, måla naglarna i vårig färg och tänk att allt kommer att ordna sig. (Tack Tuva)

  • Tänk på dig själv, gör ’måbra’ saker. (Tack lilla du, Lilla Jag)


  • Fokusera på studier och träna. (Tack Jenny)


  • Ibland är det bäst att vara hemma med maken och frossa i filmer och ibland träffa vänner (som känner till behandlingarna) för att prata. (Nyblivna IVF-mamman MDB)

  • En hobby att lägga ner mycket tid på, tex stickning. Gör roliga saker med din man. (Lilla M, tack!)

  • Stanna upp i IVF-karusellen, landa mentalt och försöka göra en plan med olika tänkbara vägar att gå. (Tack hobbyförfattarinnan Cecilia)

Kix


Av Kix - 8 mars 2011 22:03



Älskade bloggvänner - hur gör ni för att finna energi i den onda cirkeln som kallas ofrivillig barnlöshet?


Jag behöver alla era tips, för själv har jag spagetti i benen, en hjärna som tidvis snurrar, ofokuserad blick, hjärta som värker, nära till gråt och en själ som knappt lever. Just nu är jag bara glad över att ha tillräckligt med energi att kliva upp på morgonen.


Tacksam för alla tips. Tips som leder till att energin återfinns premieras! :)


Kix

Av Kix - 6 mars 2011 22:13


Mitt fjärde budord utspelade sig i helgen.


4. [Den ofrivilliga barnlösheten präglar mig/oss EXTREMT mycket. Den har förändrat oss. Vi lever i en berg-o-dalbana och inte ens på toppen av den berg-o-dalbanan så mår vi bra]…. [Vissa dagar är livet ett rent helvete, tårarna sprutar och jag känner mig oerhört misslyckad.]…[Oftast kan en mycket enkel motgång (i helt andra situationer än som ofrivilligt barnlös) göra mig fruktansvärt ledsen]….[ Det är inte ovanligt med depression eller att situationen skapar problem i relationer, både med varandra som par men också med andra.]

 

 Det började med att jag blev utskälld och nedtryckt till fotknölarna av min man inför besökare (som vi knappt känner) på övernattning. Anledning: för att jag bränt vid middagsmaten och då vet min man att jag varken kan eller vill laga mat sedan många år. Varför tar han då en lång promenad precis vid middagstid????? Självförtroendet sjönk till noll och jag har hållit mig undan köket sedan dess. Det verkar ju vara så han vill ha det... Jag har hoppats att han skall komma med en ursäkt, men vis av erfarenhet vet jag att sådant sitter långt inne och jag borde egentligen ge upp en sådan önskan. Han brukar lösa konflikter genom att lägga locket på så ”ordnar det sig” tillslut. Jag, å min sida, slutar prata med honom och håller mig undan så att han skall förstå att jag är ledsen. Men alltför många gånger är det jag som ”ger mig”. Han förstår inte att hans verbala utbrott går så ont hos mig.


Dessa långväga besökare är kompisar till min svägerska, vi träffar dem max vartannat år. Men imorse frågade hon om hur vi hade det efter att vi lämnat tillbaka gumman, om vi kunde sova och jobba som vanligt etc. Vad befriande... det är ju sååååå få som visar att de bryr sig, och jag har sett mycket tydliga tecken på att de som står oss allra närmast är allra sämst på att visa att de bryr sig; ingen av min mans föräldrar eller syster och ej heller min mamma eller min bror frågar något. Men flera av dem som finns utanför denna cirkel av nära släkt och vänner har visat att de bryr sig genom att fråga, dessa gäster är ett sådant exempel. Min mans fd (x3) chef ett annat exempel.


Många känslor och tankar i helgen med andra ord, därför blev det en halvtimmes ohejdad gråtorgie i duschen ikväll.


Kix

Presentation

Fråga mig

31 besvarade frågor

Mail

kix_barnlos[snabel-a]hotmail[punkt]com

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2011 >>>

Senaste inläggen

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Om ofrivillig barnlöshet och adoption med Blogkeen
Följ Om ofrivillig barnlöshet och adoption med Bloglovin'

Gillar

  

                

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se