Ojoj, vi har redan passerat halva veckan. Denna vecka har verkligen gått snabbt, dessutom är man inte heller överbelastad på jobbet, så det har ju varit super. Har varit ute med hunden på promenad, det är både uppfriskande och stämningssänkare. Man får ju så mycket tid att tänka och fundera, vrida och vända. Kom på mig själv att mitt initiativ att se till att ta mig till bibiloteket för att låna lite adoptionsböcker har kommit av sig. Att läsa om adoptionsländer, krav och kostnad har också kommit av sig.

Varför frågar jag mig! Jag har ju lovat mig själv att inte förvänta mig någon graviditet, att inte stanna upp i bearbetningsprocessen. Risken är att jag åter igen blir besviken och sorgen knackar på min dörr, och jag måste börja på ruta ett i bearbetningen igen. Egentligen borde man vara rätt van att bli besviken och börja om på ruta ett igen, men jag blir inte det. Jag gissar på att det kommer att bli många fler besvikelser och omstarter i flera år framöver.

Kix