Om ofrivillig barnlöshet och adoption

Alla inlägg under november 2011

Tadaa...

Kommentera (13)

Av Kix - 28 november 2011 22:19

Trumvirvel.... tadaa.....

Inte världens mest upplyftande info, eller hur....

Kix

Allmänt

Dela · Kommentera (13)

Award

Kommentera

Av Kix - 27 november 2011 21:57

Egentligen tycker jag inte om sånt här, men låt gå när jag fått den från fantastiska Hjärtat Blöder:

Varför började du blogga?
Jag började blogga därför att jag behövde ventliera mina tankar. På den tiden påbörjade vi precis vår föräldrautbildning för adoptivbarn och hade då gjort 2 IVF-försök. Detta var augusti-09.

Vilka bloggar följer du?
Jag följer de du kan hitta i högerspalten, samt några till i olika intressenivåer.

Favoritfärger?

Grått och vitt.

Favoritfilm?
Notting Hill. En rolig film som får mig att skratta och må bra.

Vilka länder drömmer du om att besöka?
Om det blir adoption drömmer jag om att besöka mitt barns land när jag får hämta henom. Jag har aldrig varit till Thailand och besöker gärna det om vi får pengar över någon gång....

Kix

Allmänt

Dela · Kommentera

Please forgive me

Kommentera (17)

Av Kix - 24 november 2011 22:43

Som jag har blivit van med nu i flera år nu så trillar fler och fler bloggar bort från min intresselista. Jag kan inte rå för det, men jag blir helt enkelt inte längre intresserad av att fortsätta läsa om de som kommit till andra sidan. Det kanske låter som att den andra sidan skulle vara något hemskt, men det är faktiskt fantastiskt att komma till andra sidan. Jag unnar ALLA att få komma till andra sidan. Men jag vill också vara där.

So, please forgive me. Men jag kämpar, och kämpar, och kämpar, och kämpar... och fått chans att glutta på andra sidan men aldrig fått stanna kvar. Jag orkar inte läsa om gravidsymptom, barnvagnar och förlossningshistorier i era bloggar.

Men jag älskar er för att ni får chansen!

Kix

Allmänt

Dela · Kommentera (17)

Dagens...

Kommentera (4)

Av Kix - 22 november 2011 21:47

Dagens tanke: Imorgon börjar jag med sprutor.

Dagens fråga: Om man tillslut lyckas med IVF efter tillräckligt många gånger, är det då värt att försöka om och om igen?

Dagens konstaterande: Min man har inte svarat på mitt brev.

Dagens leende: Solens strålar's VUL.

Dagens saknad: Inget inlägg från Liten längtan som är i Landet och hämtar sin son.

Dagens roliga-men-samtidigt-tråkiga besked: Hedda

Dagens språk: Engelska
Dagens rätt: Pasta med tomater och chilisås. Vegetarisk.

Dagens ord: "This you should know already"

Dagens förklaring: Jag är på kurs i England, och sitter just nu på ett superduper-tråkigt hotellrum.

Kix

Allmänt

Dela · Kommentera (4)

Jag skrev ett meddelande...

Kommentera (12)

Av Kix - 18 november 2011 20:46

... till min man:

"Jag tänkte att jag skriver dig ett brev så att jag gör mig förstådd hellre än missförstådd. Jag tycker att vi glider isär. Och jag vet inte om det är jag eller du som påverkar den känslan. Och jag vet inte om jag har gjort tillräckligt många eller tillräckligt tydliga försök till att stoppa den känslan.

Jag önskar få svar på nedan frågor. Du får den tid du önskar att besvara dem och du bestämmer själv hur du vill svara:

* Hur vill du att vårt förhållande skall se ut? Hur skall vi nå dit? I denna fråga utgår jag ifrån att du vill vara i ett förhållande med mig.

* Hur vill du visa uppskattning i vårt förhållande? Gör du det idag? Om ej, hur skall du jobba på det?

* Vill du gå vidare i barnlöshetsprocessen? I så fall, hur vill du gå vidare?

Jag hoppas att det här brevet gör att du får tid att reflektera och begrunda. Jag har ju en tendens att anklaga och pressa i diskussioner istället för att låta dig få utrymme. Om det här nu är det sättet du önskar få utrymme? Jag vet inte… men jag gör ett försök."

Svar ja. Vi har ENORMA kommunikationsproblem!

Kix

Allmänt

Dela · Kommentera (12)

Vem?

Kommentera (7)

Av Kix - 12 november 2011 22:09

Vem var det som lurade mig till att ta ett sådant här?????

Ja, det är bara ett streck!

Kix

Allmänt

Dela · Kommentera (7)

Biverkningens revansch!

Kommentera (3)

Av Kix - 11 november 2011 21:30

Synarela biverkning: Sömnsvårighet.

Japp.

Jag har inga som helst problem att somna, men jag har problem med att sova. Jag har inte sovit en hel natt sedan spraydag 2, dvs i 12 dagar. Jag minns inte att att jag hade någon biverkning sist jag hade Synarela, vilket för övrigt var dec-08. Men nu tar biverkningen revansch!

Å egentligen är det inte sömnsvårigheten som är svårast. Det är jag. Jag är inte mig själv. Eller ja, som mig själv i de senaste 6 åren. För under dessa år har jag ju inte heller varit mig sjäv. Så jag är inte mig själv * 2. Men det vet jag inte om jag orkar förklara nu. Jag är för trött.

Kix

Allmänt

Dela · Kommentera (3)

Svar på satans, helvetes, jävla man-inlägget...

Kommentera (7)

Av Kix - 8 november 2011 22:08

Jag skall ge mig på att besvara, så gott jag kan, på så många som möjligt utav de frågor och de funderingar som ni läsare ställde via era kommentarer till mitt inlägg ”SATANS, HELVETES, JÄVLA MAN”.

För att få min man att bearbeta tankar kring detta med anknytning bad jag honom prata med andra som både är och har varit i samma situation. Han tog kontakt med en arbetskompis som adopterat, och av det jag har hört så tyckte han att det var bra (Mia). Att prata känslor kommer inte naturligt av min man, och jag bestämde mig för att inte pressa honom att berätta hur det samtalet verkligen kändes. Jag har lämnat detta lite så länge men har fortsatt åtanke att be honom prata med fler som är/har varit i samma situation (Jenny_maria).

Många ställde frågor kring den tänkta adoptionen av Gumman, och han berättade direkt efter att vi fick lämna
tillbaka henne att han hade svårt att knyta an till henne (Maria-bloggläsare), men han sa då att det berodde på att han inte riktigt kunde tro att det var sant (Jenny_maria). Jag tror också att han försökte vara stark i situationen kring den osäkra period som väntade oss med Gumman. Han visste så väl att jag skulle bryta samman om vi inte fick behålla henne. Han är den, på ytan, starkare av oss två.

Jag diskuterade (den där helvetesdagen) med honom kring det här med anknytning till ett adoptivbarn, jag behövde få reda på om det gällde adoptivbarn generellt. Men fick då ett diffust svar att det han tyckte skulle vara svårast är att få ett barn på ett par år. Så vad jag tror mig förstå är att det inte är adoption i sig som han är rädd för, utan rädslan för vad barnet kan ha varit med SAMT rädslan att inte lyckas knyta an till barnet (Ninna). Så det är mycket möjligt att han är rädd (IVF karusell). Det gör ont att åka på nit, och han kanske reagerar på detta sätt för att skydda sig, mycket möjligt (Jenny_maria samt FC).

Jag trodde ärligt talat att det han sa var skrivet i sten. Visserligen kan det faktiskt fortfarande vara skrivet i sten, men det känns som om konturerna har suddats ute lite (A). Anledningen till att jag tror det är att han spontant tyckte att vi skulle anmäla oss till en adoptionsdag som anordnas av Förmedlingen. Denna adoptionsdag skall bland annat handla om anknytning. Jag blev så klart jätteförvånad och jätteglad att 1) han tog initiativet att vilja vara med på denna dag 2) det är en dag som förhoppningsvis ger min man positiv inställning till adoption (AnnaCecilia). Dessutom har han sagt att han tycker att vi kanske skall ta hjälp av någon att prata – vi två (Kvarnlyckan). Det är också förvånande eftersom han enbart gick till den första träffen med familjerådgivningen som vi blev erbjudna efter att vi lämnat tillbaka gumman. Han tyckte att det inte gav något och dessutom har han inget behov av att prata känslor. Men än så länge har han bara sagt att han tycker att vi skall ta hjälp av någon att prata. Inget mer har hänt, tyvärr.

Och ni skall veta att det sprutade anklagelser ur mig den dagen. Varför har han inte gjort ALLT han har kunnat för att det skall bli biologiska barn? Varför har inte han hållit koll på menscykeln och ägglossning? Varför har inte han tagit initiativ till sex när det är dags? Varför läser han inte på/diskuterar med mig vad man kan göra som alternativ; äggdonation och spermiedonation? Varför är det inte han som håller kontakt med kliniken för att diskutera andra metoder, mediciner? Du får minsann ställa upp för mig nu i processen, så kan vi skilja oss sedan, för jag skall ha barn.... Varför? Varför?

Så det jag tror att jag ger honom nu är tid (EVL). Jag tror att jag ger honom utrymme att fundera, ett andrum. Det jag dock måste göra, eftersom han inte tagit upp det igen, är att kolla med honom om han tycker att vi har behov av en samtalskontakt. Jag tycker det.

Grattis, ni orkade läsa detta crap ända hit.

Kix

Allmänt

Dela · Kommentera (7)

1 2