Det är ett under att jag orkar. Faktiskt. 5 mm på tunnaste stället och 8 mm på tjockaste stället.

SLEMHINNEHELVETE.

Fast egentligen, jag orkar inte bry mig. Jag orkar verkligen INTE bry mig. Could not care less. IVF-kliniken i Falun skall ringa upp ang om det blir någon återföring av de två i frysen. Visst skulle det väl vara trevligt om de slapp frysa ihjäl där, men mitt fokus finns någon annanstans. Någonstans långt bort härifrån.

I dagarna har jag ofta och mycket tänkt på hur otroligt tacksam jag är över möjligheten att kunna adoptera ett barn som finns på ett barnhem. Det är inte en välgärning jag gör, det är av fullständigt egoistiska skäl som jag vill adoptera. Men jag har också i dagarna tänkt på hur jag fortsatt kommer att bli påverkad och påmind över att jag aldrig blev en biologisk mamma. Hur länge kommer hjärtat att brännas av att aldrig ha lyckats? Hur länge kommer bitterheten att finnas kvar? Hur länge kommer missunsamheten spegla mitt svartaste jag? Hur länge kommer mina OM och UTIFALL att mala och ältas i mitt huvud?

Märker ni att jag skriver jag i inlägget, för jag kan tyvärr inte ännu säga att min myra är med på det här till 100%.

Tycker om er!

Kix

Jag gillar myrsteg. Jag gillar myrsteg jättemycket. 

Kix

Håller munkavle på mig själv, vill ju egentigen berätta varför jag gråter mig till söms åter igen, men det finns två anledningar:

1. Jag vet nu att min man läser min blogg sporadiskt. Det innebär att han tar sig bakvägen in i mina tankar, det som han egentligen borde kommunicera med mig om. Hej T - prata med mig istället!

2. Jag vill inte avslöja för mycket om vilket land JAG har som första alternativ förrän papprena är skickade. OM det överhuvudtaget blir verklighet någon gång.

Jag skriver JAG eftersom jag ännu inte vet om man man har tagit ställning till något land. Han verkar dock ta små myrsteg mot adoptionen, men bara jag har honom med så kan jag se till att fixa ALLT det andra; pappersinsamling, väntan, längtan, kontakter, bokningar, väntan, val, förberedelser, barnplrylinköp, fix och trix etc.etc Jag lovar, jag skall inte klaga på att han inte engagerar sig.

Eller vänta... lovar jag för mycket nu?

Kix

Tänkte att ni kanske inte känner mig tillräckligt väl, å så har jag inget bättre att skriva idag.....  så här kommer lite blandad kompott om mig:

1) Vad gjorde du för tio år sedan?

Pluggade på högskolans bibliotek, förmodligen inte så jättehårt eftersom tentastressen inte dök upp förrän om ca 3 veckor... :) Tränade mycket och ständigt både fotboll och aerobics.

2) Vad gjorde du för ett år sedan?

Stressad över något helt annat; över att vara närmare 37 år och över att ha misslyckts med att bli mamma i över  5 år. Blandad sorg/glädje att en graviditet uppenbarat sig, men också över att få missfall. Mina första av båda sorterna. Hade jobbat 21 dagar efter "mamma"-ledigheten med Gumman.

3) Fem snacks du gillar:
Hallon

Skuvar (sådana som går att äta)

Brie

Sura godisar

Torkade gröna äpplen

4) Fem sånger du kan hela texten till:

Jag kan nog ingen låt utantill...

5) Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär:

Adoptera flera barn

Resa

Skänka pengar till mamma och välgörenhet (vilket såklart innefattar även Wabbie Foundation)

Gå ner i tid på betalt jobb och jobba ideellt med hemlösa och/eller med kvinnor i förtryck

Bygga nytt hus vid vatten

6) Fem dåliga vanor:

PLEASE.... bäddar aldrig sängen, petar i maten, köper kläder jag egentligen inte behöver, dålig på att höra av mig, lägger mig hungrig ibland, slarvig med viktiga saker såsom plånbok, blandar svenska och engelska, pratar högt när det inte lämpar sig, ältar saker i huvudet fram och tillbaka.... AND IT GOES ON AND ON...

7) Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa:

Hrm.. finns det något jag inte kan tänka mig att köpa?

8) Fem saker du gillar att göra:

Aerobics, shoppa, plocka kantareller, orientera och trädgårdspyssla (inkl så frön och plantera).

9) Fem favoritleksaker:

Sällskapsspel, min dator... f-n svarstorka....

Jag plockade bort fråga 10 för den gör mig stressad! :)

Kix

Jag är så fucking less på min kropp.  Den tillhör inte mig, den gör som den vill och vi har bristande kommunikation. 

Jag har kanske nämnt det tidigare någon gång, men who fucking minns? Jag har ju inte haft någon vanlig mens på flera månader, kanske tom flera år, kan inte riktigt minnas när problemen startade. Men jag har mensvärk men ingen vanlig mens, den mens som jag en gång haft. Tampong är fullständigt uteslutet och binda är onödigt. Jag får bruna flytningar ibland när jag kissar. Någon gång kan det vara lite, lite, lite brunt i trosorna. Men det är allt. Det är min mens. Så är det i 2-3 dagar sedan är det över. Och det är ingen läkare som verkar kunna förklara varför det är så.

Dessutom går jag på medicin ju för att bygga upp min slemhinna, men vart i helvete tar då blodet vägen när det är mens? För visst stöts väl slemhinnan ut iaf??? Nä, jag vet inte. Det här är ju lönlöst.

Idag sa jag (fylld med tårar) till min man: "Jag orkar inte mer. Jag orkar inte hålla på så här. Jag orkar inte medicinera min kropp något mer om den ändå inte funkar. Jag vill adoptera!"

Jag fick ingen respons... :(

Kix

Hade en kort konversation i fikarummet med en manlig kollega på jobbet, vilken har en gemensam bekant med mig som heter M. Min manliga kollega har inte jobbat på vårt företag så länge och vi känner inte varandra särskilt väl, vilket blir alltför tydligt i denna konversation:

Jag: Vi skall till M och äta middag ikväll.

Manligea kollegan: Nice. Hälsa! Blir det hela familjen med alla kidsen å så?

Jag: Nä, vi har tyvärr inga barn.

Manliga kollegan: Sweet!

Jag: Nä, det är verkligen inte sweet....

Manliga kollegan: Perfekt, då blir det vin och så dåra?

Jag: Nä, jag dricker inte vin.

Manliga kollegan: Nähä.

Och konversationen liksom dog där. Han såg ut att bli lite ställd och det var väl lika bra det så han blev tyst någon gång.

Kix

"Nu lägger vi 6 års kämpande bakom oss och ser framåt! Äntligen!"

Kan det snälla få bli sant. Och kan man då skriva det på FB? Jag som brukar tycka att vissa kommentarer sticker i ögonen, hoppas inte den här gör det.

Eller kanske man kan skriva "Vi väntar barn! Vi vet bara inte när det händer!"

Nä, den var inget bra.

Eller en t-shirt "Made in Landet".

Kix