Jag sover igen på nätterna, bättre än förrut, men jag vaknar fortfarande lite för tidigt. Men jag är glad över att det går åt rätt håll. Förhoppningsvis är det inget jag längre behöver bekymra mig över. Det har dock övergått till huvudvärk på jobbet, men det blir bättre fram emot kvällstid. Så jag må väl anse att även det är positivt då inte hela dagen blir förstörd.

Trots allt är det inte så att positivismens spira omsluter mig. Håglösheten har än en gång tagit grepp om mig, besvikelse och ledsamhet visar sig som slappa kindmuskler, tårfyllda ögon och rynkad panna. Ibland tror jag att det verkligen märks jättetydligt på min aura om hur jag mår, men samtidigt är det ju ingen som frågar. Så antingen är det ingen som bryr sig eller så döljer jag det väl.

Kix