Alla inlägg under juli 2011

Av Kix - 27 juli 2011 22:53


 


...dvs ingen ägglossning denna månad... SUCK!!


Tycker ni jag gjort av med många ägglossningstest? Ja, då har ni helt rätt, för det har jag också, nämligen 19 stycken. Har köpt på mig 35 nya.


Förresten, gör inte testet "Hur snabbt blev du gravid" på Billiga-tester.se (dvs där jag köper mina ägglossningstester). Frågan "Hur många månader tog det dig att bli gravid" får dig att bli ännu bittrare och må ännu sämre som ofrivilligt barnlös. Fast egentligen, vad trodde jag då som ger mig på ett test där jag uppenbarligen inte är målgruppen. Inte så länge jag köper ägglossningstest, och där blir jag säkert kvar.


Nu åker jag på semester med lite fjällvandring. Ha det så bra kära läsare.


Kix

ANNONS
Av Kix - 25 juli 2011 23:16


Hade kvinnligt besök på middag i veckan. Vi brukar träffa henne en gång per år då hon bor långt härifrån. På somrarna bor hon i familjens stuga som ligger vid kusten av vår stad. Det som avvek från förra årets middag var att då var även hennes man med. Idag är de skiljda. 


Hon beklagade sorgen över Gumman. Hon berättade att de var ofrivilligt barnlös i två år, därefter hjälpte Pergotime henne att bli gravid... med tvillingar. Hon berättar om hur hon har upplevt de två åren som ofrivilligt barnlös; paniken över att bli den enda som är kvar icke-gravid, processa fram ett giftemål om en eventuell adoption skulle bli aktuell, besvikelsen varje månad, depressionen, undvikande av vänner/släkt som får barn när de planerat, missunnsamheten, svårighet att berätta för närstående om problemen, tårar som aldrig tar slut etc.


Det var som att lyssna på sig själv. Det är ju så vi har det. Vi är nog så lika i vår ofrivilliga barnlöshet, oavsett om man väntat 2 år eller som vi – 5, 5 år. I alla fall jag och vårt kvinnliga besök.


Vad hände med våra vänners äktenskap... ja, suck... den ofrivilliga barnlösheten satte sina spår. Längtan efter barn var så stark att äktenskapet glömdes bort. När tvillingarna kom, så blev allt så hektiskt. Det tredje barnet kom ganska tätt. Längtan efter varandra fanns inte kvar.


Det känns som att man kan hamna i en fälla, hur skall man klara sig från det?


Kix

ANNONS
Av Kix - 17 juli 2011 23:43

 

Han: -Jag tycker vi gör ett färskförsök till hösten istället för frysförsök på våra kvarvarande embryos.

Jag: -Varför då?

Han: -Ja, men är det inte större chans på färskförsök då?

Jag: -Nja, det är väl inte helt säkert. Om embryot efter upptining är intakt, borde väl det vara lika stor chans. Dessutom tror jag att våra chanser till graviditet består av att jag är helt hormonfri eftersom vi blev gravid helt naturligt utan hormoner. Och det är ju så vid frysförsök.

Han: -Ja, men de embryos vi har kvar är väl de som är sämst eftersom vi satt in de bästa redan...

Jag: -Men de har ju ändå klassat som tillräckligt bra för att frysas ned, då måste de väl ändå vara tillräckligt bra...

Han: -Men jag tycker iaf att vi lägger pengarna på ett färskförsök...

Jag: -Jaha, närdå och vardå?

Han: -Ja, till hösten, i Falun..

Jag: -Jaha, men har du pratat med Falun om det?

Han: -Nej...

Jag: -Ja, men om vi skall göra ett färskförsök på en ny klinik till hösten så borde du väl ha kontaktat dem för planering att sätta igång efter att de öppnat efter sommaren...

Han: -Jo... men vi kanske kan göra ett i oktober...

Jag: -Men då hinner vi ju med ett frysförsök i Umeå i augusti såsom vi redan har planerat med dem.

Han: -Ja, men är det inte bättre vi sparar pengar till..

Jag: -DU!!! Vi har råd!!!!! Och jag tänker verkligen inte slösa bort några fler chanser till graviditet!!!!


Ja, vid det här laget var jag riktigt uppretad. Varför spilla på möjligheterna bara för att vi skall spara pengar till något försök som eventuellt kan vara bättre chanser till. För råd det har vi. Vi har ju sparat ihop till hela adoptionen och bra mycket mer därtill...


Men vi tänker uppenbarligen inte lika. Män är från mars, kvinnor från venus som det heter eller...


Kix

Av Kix - 11 juli 2011 22:51


Ja, det kanske inte var mitt allra mest genomtänkta inlägg jag la ut häromdagen (Bröllop med irriterad nerv). Men ibland vill jag också bara spy ut mina känslor, och den ventil jag har till förfogande är bloggen. Jag förstår att det kan dyka upp en och annan läsare som tycker att jag är lite väl bitter men jag tror att de som är eller har varit ofrivilligt barnlös kanske har lite förståelse för tankegångarna och känslorna.

Jag fick en kommentar till mitt mindre genomtänkta inlägg, här kommer ett utdrag:

” Måste vara oerhört jobbigt att fokusera på att vara arg och irriterad över att andra har det bra, istället för att fokusera på det man faktiskt själv har (vilket är mkt i det här landet jämfört med många andra fattiga länder).”

Så klart detta sätter fart på mina tankar. Borde jag vara tacksam för att jag, i landet Sverige, har de så bra jämfört med vad många andra fattiga länder har det. Och blir jag då lyckligare för att jag vet att jag har det så bra jämfört med dessa fattiga länder. Funkar vi människor så?

Jag tänker att lyckan kan bestå av så många faktorer och jag pratar då inte om materiella ting, jag pratar inte om pengar, jag pratar inte om rent vatten eller mediciner. Jag pratar om min biologi. Och alla andra kvinnors biologi i dessa fattiga länder. Det som vi är skapta för men där JAG inte lyckas. På detta område ser jag att alla andra har det jag som kvinna inte lyckas få. Jag kan inte på något sätt påverka det; jag kan inte forcera en IVF-process, en menstruationscykel, en ägglossning, en adoptionsprocess eller utlösning. Det är ingen julkapp jag kan önska mig eller spara pengar för att få. Det finns inga garantier för barn. Jag kan bara fortsätta önska mig ett.

Så tyvärr. Jag kan inte bortse ifrån att min biologi inte fungerar och därmed fokusera på att jag har det så bra jämfört med många andra fattiga länder. Kalla mig egoistisk och otacksam. I really don't care.


Kix

Av Kix - 8 juli 2011 22:12


"Tidningen Dagbladet i Sundsvall söker ofrivilligt barnlösa (med eller utan barn) i Västernorrland som vill vara med i ett reportage om de orättvisa villkor vi möter i vården i Norrland. Det skulle vara jättebra om någon ville ställa upp för politikerna behöver förstå hur fel det är! Hör av er till Dagbladet så snart som möjligt!"


Kix

Av Kix - 7 juli 2011 22:54


Jag bodde i USA ett tag. Jag förundrades över att alla människor, bekanta eller ej, frågade mig "How are you today?". Många gånger funderade jag på om jag skulle vara ärlig, eller om jag förväntades svara "Fine, thank you. And you?". Jag svarade alltid artigt, såsom frågeställaren förväntade sig att jag skulle svara. För det är ju så man gör.


I Sverige frågar man "Hur är läget?" vänner emellan. Det förväntade svaret är allt som oftast "Bra!" eller något annat som betonar ett välmående... (super, underbart, kalas, gött, prima, förträffligt, perfekt...). Men de som känner till vår situation som frågar denna fråga... vad förväntar de sig för svar?  Skall jag svara ärligt (och hur bemöts då det) eller skall jag svara på frågan så att frågeställaren blir nöjd? Jag har börjat svara "Ok". Den ger liksom tillräckligt med svar till frågeställaren samt att det är ok eftersom jag lever.


Men egentligen, varför ställer man ovan fråga slentriant om man inte ärligt vill veta hur det står till?


Kix

Av Kix - 4 juli 2011 22:23


Bröllopstal som bedyrar att ”kärlekens gåva är ett barn” och ”beviset på deras kärlek är A” är väl för fruktansvärda att behöva lyssna på. Vem sätter ihop ett sådant gallimatias till tal?


Uppenbarligen pappan till bruden. Och kanske var det bara jag som satt där bland bröllopsgästerna som reagerade. För det är väl en sådan minoritet som förstår att barn inte alltid kommer ut av kärlek.


Och visst är det underbart att sitta bredvid en ammande mamma som blottade bröstet var 30:de minut till en två-veckors liten en. Men som om det inte vore nog – HON AMMADE DESSUTOM SIN 2-ÅRING. 2-åringen passade dessutom på att testa alla höga toner som någonsin gick när han inte fick som han ville. Pappan tittar på mig och frågar om jag vill ha honom?


Hur svarar man på den? Om jag vill...


Nä, visst det var ett jättefint bröllop, men det kunde varit trevligare om man inte behövde småprata med en mamma som ammar HELA tiden och en pappa som inte annat kunde göra än att prata om sin 2-åring.


Nu behöver jag vila upp irritationsnerven, den har varit spänd i stort sett hela helgen.


Kix

Presentation

Fråga mig

31 besvarade frågor

Mail

kix_barnlos[snabel-a]hotmail[punkt]com

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Senaste inläggen

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Om ofrivillig barnlöshet och adoption med Blogkeen
Följ Om ofrivillig barnlöshet och adoption med Bloglovin'

Gillar

  

                

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se