Alla inlägg under december 2011

Av Kix - 20 december 2011 23:03


Julklappen klar till min mamma och min svärmor:


 


Det är Cecilia Ekhems bok "Väntrum" som jag hoppas de skall läsa för att de vill läsa, och inte för att jag ger den till dem i present (fast så klart ligger det ju en förväntan att de gör det så att deras förståelse ökar... eller ja, börjar existera). Ni som inte ännu köpt boken borde göra det. Den är riktigt bra!


Det gröna hjärtat, som är mellan ljusen, är ett hjärta från Kenya som jag fick av Cecilia i höstas efter att min man uttyckt tveksamheter inför adoption. Och nu när han uttrycker tveksamheter i vårt förhållande passade det bra att träffa Cecilia över en kopp the och träffa hennes två fantastiska barn. Den där pojken hon och hennes man adopterat från Kenya är ju något av det sötaste jag har sett och det bidrar ännu starkare till att adoption är rätt väg att gå. Jag måste bara få min man med i båten...


Kix



 

ANNONS
Av Kix - 19 december 2011 22:24


Vi var till familjerådgivningen förra veckan, två förvirrade själar satt med gråten i halsen. Vi fick träffa samma socionom som vi träffade efter att vi lämnat tillbaka gumman, så hon kände till oss och vi till henne. Dock träffade min man henne bara en gång då, och tyckte då att han inte hade mer behov än så. Jag träffade henne flera gånger.


Här kommer en kortfattad version av förra veckans besök:


* Min man sörjer Gumman så här 1 år efter att vi lämnat tillbaka henne. Han hade tittat i hennes första bok (Mina första år), men kunde inte titta klart innan han slog igen den. Socionomen vill att han tar sig igenom en sorgeprocess och tittar klart i hennes bok. Han var tveksam.


* Min man är osäker på vårt förhållande och ställer sig frågan om barn är lösningen på vårt nuvarande dåliga förhållande. Jag blev oerhört förvånad att han känner så, samtidigt så förstår jag honom. Vi är verkligen nere på botten. Vi pratar inte med varandra, vi är inte fysiska. Jag är hemskare än hemskast och hatar mig själv och andra. Jag borde förstått att ingen kan tycka om mig...


* Socionomen får faktiskt min man att prata lite. Det gå inte fort och orden är svår att hitta för honom, men de kommer fram därför att hon tillåter honom att tänka innan han talar. Jag kanske inte låter honom tänka först?


* Det brev som jag skickade till min man för att jag ville ha svar på frågor blev aldrig besvarat av honom eftersom han tyckte att brev inte var det bästa sättet att kommunicera på!  (Nä, det tycker inte jag heller... men vad gör man inte...)


* Min man skall träffa socionomen själv nästa gång. Jag tror det är jättebra OCH jättedåligt. Det är jättebra för att då behöver han själv svara på/fundera över alla frågor från socionomen. Men det är också jättedåligt och en fasa för mig för jag vet inte vad som sägs. Kommer min man att komma fram till att han inte vill leva i ett förhållande med mig, och eftersom jag inte är där så kommer jag kanske inte få reda på det?


Själv vet jag inte vart jag är på väg. Jag är förvirrad...


Kix

ANNONS
Av Kix - 13 december 2011 22:34


Kliver upp för att jag måste, för att det finns en plikt som kallas jobb. Kunde lika gärna ligga kvar eftersom huvudet spränger då jag grät mig till söms igår kväll efter att jag hade läst ett igenkännande inlägg av Hedda (som också blev starten på en mängd tankar). Min man jobbade.


Väl på jobbet så ringer jag IVF-kliniken i Umeå eftersom jag fått en känsla av att den gynekolog som jag nu går hos har ljugit för mig. Och jag fick det bekräftat. Min nuvarande gynekolog (en lokal sådan eftersom det är långt till klinikerna) som ansvarar för medicineringen av det senaste IVF-försöket (och numer också för det kommande frysförsöket eftersom de två som plockades ut inte återfördes enligt färskförsöksprincipen) har sagt att de skall begära journalkopior från IVF-kliniken i Umeå. Men när jag ringde till kliniken i Umeå så har de inga anteckningar om att min journal har sänts till min gynekolog ”och det skall det i så fall finnas anteckning om”.


Många på jobbet berättar om sina barn som varit med i lussetåg. Om hur barnen förväntar sig ett tåg och inte lucia. Vilka barn som sjöng och vilka som läste dikter. Tomtar och pepparkakor. Facebook som inte annat publicerar än bilder på barn i luciatåg. Hur fint det är med lucia, julkänslan, förväntningar, familjeband och barnens ögon när jultomten kommer. ALLT det där som jag sååå önskar att jag också kunna få dela. Men varje gång känner jag att hjärtat krossas bit för bit. Och jag undviker för det gör ont. Tårarna i ögonvrån när jag sätter mig vid skrivbordet. Men lyckas hålla undan.

Mailar Förmedlingen och ställer lite frågor samt berättar att vi måste avvakta till början av nästa år för att påbörja pappersinsamlingen till Landet (min man har inte gett sin åsikt i denna fråga så jag mailade min respons).

Blir upphämtad av min man efter jobbet. Det är tyst i bilen hela bilresan hem. Jag plockar in dagens post i brevlådan, ett brev från landstinget som åter igen säger att cellprovet som togs inte har gått att bedöma och jag måste ta ett nytt. Det blir det tredje försöket till att ta ett cellprov vars resultat jag bävar för. Det andra brevet från IVF-kliniken i Falun. En faktura på det senaste försöket, skriven på både min och min mans namn. Måste ringa och be dem skicka en ny faktura så att jag kan göra ett bruttolöneavdrag via jobbet (reglerna är som så att fakturan måste vara utställd i mitt namn för att jag skall få fullt avdrag, annars får jag bara halvt avdrag).


Min man frågar vad vi skall äta till middag medan jag plockar ur diskmaskinen. Jag ger ett förslag, men det duger inte. Jag lämnar köket, min man gör mat. Jag fäller tårar när jag viker tvätten. Jag går upp med tvätten för att lägga den i garderoben, stänger dörren till sovrummet, hoppar i sängen och drar över täcket. Stortjuter. Hejdar min gråt när jag hör ”–Det är mat”. Försöker torka tårarna. Går till badrummet och tvättar mig ren från mascaran som runnit. Går ned och äter mat. Ingen säger någonting. Min man ser något på teven som jag inte är intresserad av. Maten smakar illa, jag lämnar. Lägger mig och gosar med hunden. Stoppar in näsan och andas. Känner närhet till min hund. Den närhet jag inte får av min man.


Min vän ringer och frågar hur det är och jag hinner bara höra hennes röst innan jag stortjuter. Hon blir
uppdaterad med de senaste veckornas händelser (och icke-händelser). Hon är snäll. Min vän. Att hon orkar.


Vad finns det att leva för om det inte vore för att min längtan efter barn är så stark?


Kix


Av Kix - 11 december 2011 21:55


Är det normalt att fortfarande ha ont i magen nu en vecka efter äggplock? Jag har ju gjort 4 st likadana förrut och aldrig haft ont mer än en dag efter äggplock...


Å så kan jag berätta att min man INTE har svarat på mitt brev...

.... och han har INTE gett någon respons på torsdagens mail från Förmedlingen.


Kix



Av Kix - 8 december 2011 19:59

Det kom ett mail idag:


 


Hjälp! Vad svarar jag? Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill..... men vill min man?


Kix

Av Kix - 7 december 2011 21:17


Båda äggen har ju befruktats och idag fick vi reda på att de båda utvecklats jättefint. Så pass fint att de väljer att frysa ned de båda, då labb anser att de klarar en nedfrysning/upptinings-process.


Varför?


Jo, min slemhinna var endast 6 mm i måndags, dvs. vid äggplockdagen. Och med tanke på det låga antalet ägg som plockades så var det inte så svårt att förstå att slemhinnan skulle vara något för tunn vid återföring som planerad, dvs. idag.


Gillar jag det? Vad har jag för alternativ tänker jag då:


1)     Sätta tillbaka två perfekta embryon i en livmoder med för tunn slemhinna. Det har vi gjort med 11 embryon redan. Inget embryo har fastnat.


2)     Riskera att upptinade embryon går förlorade. Men jag kanske vinner på att min slemhinna blir något tjockare vilket i och för sig känns som en utopi då slemhinnan aldrig har blivit tjockare än 7 mm i en hårt stimulerad cykel.  Kanske är det svaret på varför inget embryo har fastnat...


Nu gjorde ju labbpersonalen valet åt mig så det är bara att gilla det.


Men i måndags fick jag ännu mer att fundera på.... Endometrios.


Gilla läget eller?


Kix

Av Kix - 6 december 2011 13:16

...farande 2....


Kix

...

Av Kix - 5 december 2011 19:29


2


Kix

Presentation

Fråga mig

31 besvarade frågor

Mail

kix_barnlos[snabel-a]hotmail[punkt]com

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5 6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2011 >>>

Senaste inläggen

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Om ofrivillig barnlöshet och adoption med Blogkeen
Följ Om ofrivillig barnlöshet och adoption med Bloglovin'

Gillar

  

                

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se