Julklappen klar till min mamma och min svärmor:

Det är Cecilia Ekhems bok "Väntrum" som jag hoppas de skall läsa för att de vill läsa, och inte för att jag ger den till dem i present (fast så klart ligger det ju en förväntan att de gör det så att deras förståelse ökar... eller ja, börjar existera). Ni som inte ännu köpt boken borde göra det. Den är riktigt bra!

Det gröna hjärtat, som är mellan ljusen, är ett hjärta från Kenya som jag fick av Cecilia i höstas efter att min man uttyckt tveksamheter inför adoption. Och nu när han uttrycker tveksamheter i vårt förhållande passade det bra att träffa Cecilia över en kopp the och träffa hennes två fantastiska barn. Den där pojken hon och hennes man adopterat från Kenya är ju något av det sötaste jag har sett och det bidrar ännu starkare till att adoption är rätt väg att gå. Jag måste bara få min man med i båten...

Kix

Vi var till familjerådgivningen förra veckan, två förvirrade själar satt med gråten i halsen. Vi fick träffa samma socionom som vi träffade efter att vi lämnat tillbaka gumman, så hon kände till oss och vi till henne. Dock träffade min man henne bara en gång då, och tyckte då att han inte hade mer behov än så. Jag träffade henne flera gånger.

Här kommer en kortfattad version av förra veckans besök:

* Min man sörjer Gumman så här 1 år efter att vi lämnat tillbaka henne. Han hade tittat i hennes första bok (Mina första år), men kunde inte titta klart innan han slog igen den. Socionomen vill att han tar sig igenom en sorgeprocess och tittar klart i hennes bok. Han var tveksam.

* Min man är osäker på vårt förhållande och ställer sig frågan om barn är lösningen på vårt nuvarande dåliga förhållande. Jag blev oerhört förvånad att han känner så, samtidigt så förstår jag honom. Vi är verkligen nere på botten. Vi pratar inte med varandra, vi är inte fysiska. Jag är hemskare än hemskast och hatar mig själv och andra. Jag borde förstått att ingen kan tycka om mig...

* Socionomen får faktiskt min man att prata lite. Det gå inte fort och orden är svår att hitta för honom, men de kommer fram därför att hon tillåter honom att tänka innan han talar. Jag kanske inte låter honom tänka först?

* Det brev som jag skickade till min man för att jag ville ha svar på frågor blev aldrig besvarat av honom eftersom han tyckte att brev inte var det bästa sättet att kommunicera på!  (Nä, det tycker inte jag heller... men vad gör man inte...)

* Min man skall träffa socionomen själv nästa gång. Jag tror det är jättebra OCH jättedåligt. Det är jättebra för att då behöver han själv svara på/fundera över alla frågor från socionomen. Men det är också jättedåligt och en fasa för mig för jag vet inte vad som sägs. Kommer min man att komma fram till att han inte vill leva i ett förhållande med mig, och eftersom jag inte är där så kommer jag kanske inte få reda på det?

Själv vet jag inte vart jag är på väg. Jag är förvirrad...

Kix

Är det normalt att fortfarande ha ont i magen nu en vecka efter äggplock? Jag har ju gjort 4 st likadana förrut och aldrig haft ont mer än en dag efter äggplock...

Å så kan jag berätta att min man INTE har svarat på mitt brev...

.... och han har INTE gett någon respons på torsdagens mail från Förmedlingen.

Kix

Det kom ett mail idag:

Hjälp! Vad svarar jag? Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill..... men vill min man?

Kix

Båda äggen har ju befruktats och idag fick vi reda på att de båda utvecklats jättefint. Så pass fint att de väljer att frysa ned de båda, då labb anser att de klarar en nedfrysning/upptinings-process.

Varför?

Jo, min slemhinna var endast 6 mm i måndags, dvs. vid äggplockdagen. Och med tanke på det låga antalet ägg som plockades så var det inte så svårt att förstå att slemhinnan skulle vara något för tunn vid återföring som planerad, dvs. idag.

Gillar jag det? Vad har jag för alternativ tänker jag då:

1)     Sätta tillbaka två perfekta embryon i en livmoder med för tunn slemhinna. Det har vi gjort med 11 embryon redan. Inget embryo har fastnat.

2)     Riskera att upptinade embryon går förlorade. Men jag kanske vinner på att min slemhinna blir något tjockare vilket i och för sig känns som en utopi då slemhinnan aldrig har blivit tjockare än 7 mm i en hårt stimulerad cykel.  Kanske är det svaret på varför inget embryo har fastnat...

Nu gjorde ju labbpersonalen valet åt mig så det är bara att gilla det.

Men i måndags fick jag ännu mer att fundera på.... Endometrios.

Gilla läget eller?

Kix

...farande 2....

Kix

2

Kix