Jag tog en liten paus från bloggandet. Tid för att tänka. Tid för att reflektera. Det är så mycket som rör om i mitt liv just nu. Mycket som berör mig känslomässigt.

Ni kanske tänker att vi nu lever som på små moln, ja, kanske tror ni det alltså. Men det gör vi inte. Vi vet inte så mycket ännu om vad som kommer att hända oss i november, OM det kommer att hända oss. Det finns så många faktorer som kan göra att det inte blir som vi hoppas. Det är faktorer som jag inte vill gå in på, men vi måste vara förberedd på att det finns risker i det vi ger oss in på. Och det är känslosamt.

Det är också lite tumult på jobbet som påverkar mig. Flera inflytelserika personer skall sluta, däribland min chef. Det är en sympatisk, prestigelös person som jag har förklarat vår situation för. Idag fick vi veta vem som blir vår nya teamchef... en kvinna som är gravid. Oooootroligt roligt!!!!!!! Märk ironin. Men så som jag känner det idag, så vill jag inte förklara vår situation för ytterligare en person på jobbet, och allra minst en gravid sådan. Det har internrekryterats ytterligare en teamchef, en kvinna som började samtidigt som mig, men som har lyckas prestera två graviditeter under tiden, hon är yngre och hon har sämre utbildning. Jaja, det är inte många egenskaper man är stolt över, och här gör sig avundsjukan påmind. Lucky me...

Kix

 

MDB

21 oktober 2010 21:50

Vad trist med cheferna på jobbet. Har tyvärr också varit med om att bli förbigången av en annan med sämre erfarenhet, det är inte roligt.

Håller i alla fall tummarna för att allt ska gå vägen nu för er. Stor kram!

http://minadrommarsbarn.blogspot.com

 

Pi

21 oktober 2010 22:02

Kan inte ens föreställa mig att vara i er situation. Måste vara väldigt påfrestande.

Känner igen mig i det där om att berätta för ny chef. Min nuvarande chefs bror har adopterat, så han har haft förståelse för vårt IVF:ande och "adopterande", även om han aldrig har frågat hur det går eller så. han var varit extremt diskret. Nu slutar han till årsskiftet och jag får en ny chef, en som enligt ryktet fick sluta på sin chefspost på ett annat jobb för att han var så dålig som chef! Det vet jag som sagt inget om själv så jag väljer att ge honom en chans först, men det vette sjutton om jag berättar något för honom förrän vi börjar närma oss BB....

 

mamman

22 oktober 2010 08:41

Jag har såååå mycket förståelse för dig i den här situationen.

Jag pendlade mellan att sväva på rosa moln i tanken om en snar framtid med ett litet barn på mina armar och mellan djupaste natt svarta hål om det inte skulle gå vägen. Det blev något lättare när jag fick Liten på armen, det var ett stort steg i rätt riktning, för oss. Nästa stora steg var när Soc gav klartecken att gå i gång med adoptionen av Liten. Men det var tufft ändan till lagen vunnit laga kraft.

Det är svårt att ge konkreta råd...men gör allt det som känns rätt för just er.

Håller tummarna för er...

http://www.babyonskan.wordpress.com

 

Lisa

22 oktober 2010 09:09

Men oj vilken grej! Världens största grattis även om jag förstår att det minst sagt måste känns omtumlande!

Superjobbigt med chefstrulet också mitt i allt och jag hoppas verkligen att det löser sig på bästa sätt.

Världens största kram och lycka till med allt framöver! Kram, Lisa

http://turbolina-twin.blogspot.com

 

ettvanligtliv

22 oktober 2010 09:12

Förstår att det måste vara otroligt jobbigt just nu. Vill bara skriva att jag tänker på er och hoppas på det bästa!
Kram

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

 

Sara Bergman

22 oktober 2010 12:10

fy fan va störigt med barnmagar framför näsan på dig...

http://dontworrybehappy.bloggplatsen.se

 

jagvilljagkan

23 oktober 2010 15:54

Ja herregud... jag kan inte ens föreställa mig hur ni måste slängas mellan hopp och förtvivlan... Kan bara hålla tummarna!! Och skickar en kram :0)

http://jagvilljagkanjagvagar.blogspot.com

 

Hedda

23 oktober 2010 19:43

Jag kan absolut förstå att ni inte svävar på rosa moln. Även om jag inte känner till era omständigheter riktigt så är det inte konstigt om ängslan kan ha lika stor plats som glädjen. Jag håller alla tummar att det ska gå bra hela vägen fram! :)

http://heddasdagbok.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista.   Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

  Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

  Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen.   Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

  Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :)   Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint!   Kix     ...

  Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre...   Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...