Förra veckan pratade jag med en läkare med inriktning på ofrivilligt barnlösa på vårt sjukhus. Jag ville diskutera med honom om det fanns någon ytterligare möjlighet att få hjälp av sjukvården med vår ofrivilliga barnlöshet, jag hade förberett några frågor: 1) Om man nu inte har hittat någon förklaring till vår ofrivilliga barnlöshet, vi har fina spermier, fina ägg och toppenembryos, då måste det ju vara något fel i livmodern. Kan man göra en titthålsingrepp för att titta närmre på livmodern för att se vad som är fel? 2) TSH-värdet skall enligt rekommendationen vara inom ett visst intervall för bästa möjliga chans till graviditet. Kan jag få göra ett nytt TSH-test för att försäkra mig om att värdet är inom intervallet? 3) Vad mer kan du som läkare göra?

Läkaren svar i mina ordalag:

1) En titthålsoperation innebär en del risker vid sövning, dessutom utför de inte något titthålsingrepp då de inte kunnat konstatera något konstigt vid VUL. VUL säger tydligen tillräckligt.

2) Visst, kontakta vårdcentralen och be om ett prov på TSH-värdet.

3) Typ inget, bara några tröstlösa uppmuntringar enligt nedan.

Läkarens näst-näst sista kommentarer var att utav de 10% som drabbas av primär infertilitet så är 10% oförklarligt infertil (dvs 1% av totalen). Och inom den gruppen hamnar vi. Såååååå jävla skönt att höra!!!! Sååå skönt att vara en på hundra som de inte hittar någon förklaring till den ofrivilliga barnlösheten. Det innebär ju att det finns några få stackare till i vårt avlånga land… SUCK!!!!

Näst sista kommentaren: "-Jag känner till par som blivit gravida när de har börjat tänka på annat". MEN HALLÅ!!! Efter 4,5 år av ofrivillig barnlöshet så kan man bara inte "tänka på annat". Min funderingar var om den person jag hade i luren verkligen passade att jobba med ofrivilligt barnlösa.

Å så sista kommentaren"-Du skall se att det ordnar sig för er också… "HUR KAN HAN VETA DET???? Är han cynsk eller försöker han trösta?

Kix