Har varit på konferens med jobbet i helgen, det har varit fullspäckat med aktiviteter, konferenspass och party. Jag passade på att gå på ett konferenspass som handlade om positiv inställning, jag tänkte att jag borde kunna lära mig massor i detta ämne. Och det kan jag med säkerhet! Fast hur gör man? Det låter så bra; det som man skall tänka på, det som man skall göra... men hur gör jag? Är det någon som bara skulle kunna visa mig, för jag vet inte hur jag skall göra...

Å så träffade jag ju Joanna på denna jobbkonferens, dvs. vi hade en minikonferens för ofrivilligt barnlösa på hotellet. Synd bara att vi inte han träffas så mycket som jag hade velat. Kände att jag sprutade av frågor och funderingar, det blir ju så befriande att träffa någon som man följt i över ett år via hennes blogg. Det är verkligen riktiga människor där ute som har ett lika djävligt liv som jag.

Status på frysförsök nr 1: Var på UL på torsdag morgon, och inte utan minsta förvåning så är min livmoderslemhinna endast 5 mm. För er som är relativt nya här på min blogg och för alla ser som måste fräscha upp minnet så försökte vi med två frysförsök för precis två år sedan. Båda frysförsöken fick avbrytas efter lååååånga stimuleringar. Anledningen var att min livmoderslemhinna aldrig blev större än 6 mm trots ökade doser av hormoner. Till ett frysförsök krävs minst 8 mm tjock slemhinna. Därför kan jag inte annat än att med försiktighet se fram emot morgondagens nya UL, jag befarar att min slemhinna inte behagar växa till sig. Jaja… nu skall jag väl inte måla f-n på väggen. Men av erfarenhet blir jag visare, men just det vill jag inte lära mig mer om....

Nu skall jag bara applicera lite positiv inställning inför morgondagens nya UL!!!  

Kix

För de allra flesta tar det max 1,5 år att bli gravid. Under denna tid hinner de allra flesta vänja sig med tanken att bli föräldrar. Framför allt de sista 9 månaderna hinner de förbereda sig mentalt. Men det känns så absurt att när man är i adoptionssvängen, för då blir man så ifrågasatt om man är redo/förberedd. 

Men hallå??!!!!
Det tog 7 månader från det att vi anmälde oss till familjerätten till att vi fick gå den obligatoriska föräldrautbildningen för blivande adoptanter.
Det tog 2 månader att samla ihop alla intyg som behövs innan tilldelning av utredare och start av utredning.
Det tog ytterligare 2 månader innan första träffen med de utvalda utredarna från familjerätten.
Det har tagit ytterligare 7 månader för utredningen och vi står nu inför Socialstyrelsens beslut om vi blir godkända eller ej.

Hur lång tid det därefter tar har jag ingen erfarenhet av, men om man tittar först på väntetider till barnbesked och sedan på resbesked, å så lägger man till tiden som man spenderar i landet så ligger det väl mellan 1 till 5 år.

Om vi då räknar ihop det här så tar en adoptionsgraviditet mellan 30 månader och 78 månader, dvs mellan 2,5 år och 6,5 år.

Lägg också till:
Våra ytterligare 3 år av försök på egen hand att bli gravid, innan vi kontaktade familjerätten.

Total väntetid mellan 5,5 till 9,5 år.

ÄR VI REDO ELLER?????  Det vågar familjerätten ifrågasätta… helt ofattbart byråkratiskt…

Kix

Skall visst träffa Joanna i helgen, vi jobbar tydligen på samma företag och det är gemensam konferens i helgen här uppe i norr. Otroligt roligt. Ja, både att träffa Joanna och att konferera... typ.

Något annat crazy är att min arbetskompis (som känner till om vår situation) berättade idag att hon hade hittat min blogg. Jag blev helt ställd (förståss), men sedan inser jag ju att om jag säger till personer att jag bloggar om vår situation så utsätter jag ju mig själv för risken att bli blogg-identifierad. Det är ju så klart obetänksamt av mig. Jag vill (som jag alltid ha velat) att min blogg skall vara min ventialtion att anonymt kunna beskriva mina känslor och mina upplevelser kring vår ofrivilliga barnlöshet. Jag vill inte begränsa mitt skrivande bara därför att det kan finnas människor som känner mig läser.

Å så det sista denna crayzy day - ytterligare 28 ägglossningstest kom idag med posten. Jag har faktiskt inte tänkt mig att behöva alla dessa test (28+ 28). Så jag får nog följa Åsa och Techgirls råd att bygga vikingaskepp och sängmobiler av de som blir över...

Kix

Sådärja, då har även jag lyckas sammanställa resultatet av våra 4 ET/ISCI-behandlingar. Jag har även lagt dit vårt kommande FET-försök nu i September, resultatet av det får ni läsa om senare. Se även Miss S statistik här, och Åsas statistik här.

Det har varit en konstig helg... jag har ju så många gånger eftersökt att någon skall fråga mig/oss om hur det går för oss. Just denna helg så ringer svärmor och frågar hur det går, vår vän som var referent till adoptionen som jag träffade idag samt en vän som har haft/har lite svårt att fråga/uttrycka sig. Alla dessa vill veta vad nästa steg är och hur det går. Helt plödsligt känner jag att det har blivit fööör mycket. Vi har ju burit vår sorg så djupt inom oss, och när jag vill att fler skall bry sig och fråga och de faktiskt gör det så blir det så blottat på något sätt. Fast bra. Och skönt. Jag vänjer mig. Jag vill ju det...

Kix

Idag har äntligen leveransen med ägglossningstest kommit med posten. Testlagret.se som jag beställde ifrån har vanligtvis bra leveransvillkor, och beställningar skall levereras nästföljande arbetsdag. Men jag beställde varorna här, fast fick inte produkterna förrän idag. Tydligen har de haft problem med postförsändelserna, eftersom de har skickat en omgång varor till mig men att de inte har kommit fram, så de skickade en ny försändelse. Om den första försändelsen skulle komma fram till mig får jag behålla den. Dessutom så har de skickat ägglossningsstickor istället för ägglossningsstavar eftersom det var slut på stavarna. De kommer att skicka stavar så fort de kommer in i lager och att jag får behålla stickorna som kompensation för slutförsäljningen.

Dessutom får jag 50:- i presentkort att handla för nästa gång jag handlar på testlagret.se.

Det här betyder att jag kan få 28 (denna försändelse) + 28 (bortkommen försändelse) + 28 (resterad försändelse), totalt  84 ägglossningstest!!!!! Det betyder ägglossningstest för minst 1--1,5 år. Shit, hur länge skall jag hålla på??

Jag  fick också Ramona Franssons bok "Älskling, vi blir inte med barn" i försändelsen..... ser fram emot att få vända första bladet...

Go'natt

Kix

Jag trodde mina pestdagar var över, men uppenbarligen inte. Det har varit ytterligare en sådan i dag. Å egentligen är det inte mycket som gör att det blir en pestdag, bara några få saker, men ändå tillräckligt för att bli pestdag.

Imorse kom mensen, vilket innebär två saker denna gång: 1) Ingen graviditet 2) FET drar igång.

Medicinering inför FET:
3 tabletter Femanest
1 tablett Prednisolon
1 tablett Folacin
1 plåster Evorel (var 3 ½ dag)

Tankar om detta snurrar kring om detta skall räcka, skall en behandlig till räcka. Jag tror inte det. Jag tror inte att något FET eller ET räcker. Å hur mycket jag än vill så tror jag inte att någon behandlig kommer att hjälpa oss att bli gravid. Fast det är ju så att man skall ha släppt tanken på ett biologiskt barn när man är i adoptionsprocessen. Men jag blir ändå så himla ledsen när jag tänker att det kanske aldrig blir någon med en bit av mig och en bit av min man. Jag blir sååå ledsen att det bryter ner mig. Och visst, adoption är ett underbart sätt att få bli förälder, men jag vill ha ett biologiskt barn. Jag är inte färdig med detta. Och det skall man vara när man ger sig in i adoptionsprocessen….. säger dom; utredarna, socialstyrelsen och förmodligen de allra flesta. Men hur beredd jag än skulle vilja vara för adoptionsprocessen och ett adoptivbarn så kan jag inte släppa tanken på ett biologiskt barn, men vi kan heller inte vänta med adoptionsprocessen. Vi skulle bli för gamla. Tåget går nu liksom. Take it or leave it. Därför blir det så jobbiga tankar kring att vi måste göra detta parallellt.

Idag har jag också funderat över att min vän sa till mig att hon tyckte jag var osjälvisk när jag sa att jag unnade alla som vill ha barn att kunna få barn. Jag sa att jag inte är missunnsam, men att jag är avundsjuk. Extremt avundsjuk. Men ju mer jag tänker på hur jag reagerar när jag hör att någon är gravid eller när jag får kontakt med någon på facebook som jag inte pratat med på länge och de har barn så ligger jag nog på gränsen mellan avundsjuk och missunnsam. Jag är inte osjälvisk som jag tror. Jag har bara inte insett det tidigare. Ingen god egenskap. Och jag tror min egenskap blir värre med åren. Säkerligen kopplat till mina insikter kring att jag inte tror att vi kommer få biologiska barn.

Sista tanken idag: Jag undrar om min håglöshet och energifattighet skulle infinna sig om jag inte vore i den situation som jag är i idag… skulle jag orka ta itu med "to-do's" en hel dag. Idag har jag inte orkat gör det.

Jag önskar att mina pestdagar snart vore över… men mest av allt önskar jag ett biologiskt barn...

Kix

Småhektisk fredagkväll....

• Sen från jobbet
• Springning (läs om mitt bestraffningssystem här)
• EM-kval
• Ny mobiltelefon
• Ett hus som behöver städas
• Samma hus behöver värmas
• Kläder som behöver tvättas
• Bloggning

...men alldeles, alldeles UNDERBART!

Kix

Känner ni till 1177.se?

Om ni inte gör det så är det en sida som ger information om sjukdomar/behandlingar/mediciner etc. och sidan drivs av Landstingen och regionerna i samverkan. Jag brukar ibland hitta nyttig information där, men snubblade faktiskt över ämnet "Behandlingar vid ofrivillig barnlöshet" och nedan text i kursiv/grå stil är ett utdrag ur texten. Å så kan jag inte låta bli och kommentera, dessa finner ni som icke-kursiv/icke-grå text. Logiskt!

De behandlingar som finns i Sverige är:

• Stimulerad ägglossning. Kvinnan får ta hormontabletter eller hormonsprutor som framkallar ägglossning.
  Jag fick utskrivet Pergotime 1 gång när jag genomgick fertilitetsutredning (hos privat gynekolog). Men därefter har Landstinget inte överhuvudtaget diskuterat detta med mig. Nu har Tant L skrivit ut Pergotime till mig, fast det är ju för att jag själv har agerat.
  
  
  

  
  

  
  

  
  
  

•  Insemination med spermier. De kan antingen komma från mannen i paret eller från en donator. Spermierna sprutas in direkt i livmodern genom en tunn slang när kvinnan har ägglossning.
  Har aldrig nämnts av någon, varken vid fertilitetsutredning eller av vårt Landsting.
  
  
• Provrörsbefruktning som också kallas in vitro fertilisering, IVF. Kvinnan får hormoner som framkallar ägglossning. Äggen plockas sedan ut från äggstocken. Mannen får lämna spermier som sammanförs med äggen i ett provrör. Efter ett par dagar kan ett eller två befruktade ägg sättas tillbaka i livmodern.  
  Puh, en sak vi faktiskt har fått information om. Men tyvärr inte något som flyter, absolut inte av IVF-kliniken eller av Landstinget.
  
  
  

  
  

  
  

  
  
  

• Provrörsbefruktning med äggdonation. Då plockas äggen från en donator i stället. De donerade äggen sammanförs sedan med mannens spermier i ett provrör. 
  Som tur är har jag inte problem med äggproduktionen. Således inte aktuellt och inget som nämnts.
  
  
  

  
  

  
  
  

• Kirurgisk behandling. Det kan vara aktuellt om kvinnan har vissa äggledarskador, endometrios eller förändringar inne i livmoderhålan.
  Åter igen, har inga sådana problem, således inte aktuellt och ingen diskussion.
  
  
  

Om en behandling inte lyckas kan man diskutera med sin läkare om ytterligare försök kan göras med samma eller en alternativ behandlingsmetod.

Om en behandling misslyckas kan det kännas svårt. Då kan man tala med sin läkare och om det behövs kan man få hjälp att komma i kontakt med en kurator eller psykolog.

Återigen har läkare helt glömt bort denna punkt. Jag fick ingen information om detta. Det har jag själv tagit reda på och fixat.

Så de slutsatser jag drar av denna information tillsammans med min erfarenhet är att patienten förväntas själv läsa på på denna sida, patienten förväntas förstå de olika behandlingsmetoderna och själv ta upp dem till diskussion med en läkare.

Borde jag vara förvånad?

Kix