Håller munkavle på mig själv, vill ju egentigen berätta varför jag gråter mig till söms åter igen, men det finns två anledningar:

1. Jag vet nu att min man läser min blogg sporadiskt. Det innebär att han tar sig bakvägen in i mina tankar, det som han egentligen borde kommunicera med mig om. Hej T - prata med mig istället!

2. Jag vill inte avslöja för mycket om vilket land JAG har som första alternativ förrän papprena är skickade. OM det överhuvudtaget blir verklighet någon gång.

Jag skriver JAG eftersom jag ännu inte vet om man man har tagit ställning till något land. Han verkar dock ta små myrsteg mot adoptionen, men bara jag har honom med så kan jag se till att fixa ALLT det andra; pappersinsamling, väntan, längtan, kontakter, bokningar, väntan, val, förberedelser, barnplrylinköp, fix och trix etc.etc Jag lovar, jag skall inte klaga på att han inte engagerar sig.

Eller vänta... lovar jag för mycket nu?

Kix