Det var ett tag sedan jag skrev något riktigt deppinlägg. Jag mår ju faktiskt något bättre och jag funderar på vad det beror på. Men så kom jag på några anledningar:

1. Jag har inte haft någon riktigt tuff motgång på länge. Eller ja, förrutom att mensen kommer varje månad - fast det känns ju inte längre som en motgång. Den har kommit nu 54 gånger sedan jag slängde p-pillren så det har blivit en vana.

2. Det är nära till FET. Det innebär trots allt att jag har ett hopp om att det skall fungera med FET. Det finns ju faktiskt exempel på lyckade FET. Min IVF-cykel består av både upp och nedgångar, och inför ett IVF-försök blir jag ju alltid lite uppåt och hoppfull.

3. Slemhinnorna ser mycket bra ut enligt Tant L, och ingen bakterie!

Fast forstätta kämpa mot/med sin ofrivilliga barnlöshet får man jämt och ständigt:

• Mailade IVF-kliniken i måndags. Har ännu inte fått någon respons på mailet. Jag försökte därför nå dem på den timmes telefontid som de hade i fredags, men 10 minuter efter telefontidens start så får jag meddelande att det inte går att koppla fram fler samtal. Var god försök senare. Och så lät det resten av telefontiden.

• Träffade min gravida vän i går. Den gravida vän som i ett telefonsamtal till mig ringt och frågat om hur hon skall visa att hon bryr sig (inlägg här), och jag gett henne rådet att ställa frågor. Men det kom inte en enda fråga från henne igår. Å då spenderade vi ändå 4 timmar tillsammans. Men jag måste lära mig att sluta lägga energi på detta. Jag har gett henne alternativ på hur hon skall visa att hon bryr sig, men hon nappar inte på dem. Dessutom börjar det bli jättejobbigt att se hennes mage. Blir nog färre träffar framöver...

En annan vän tappade sitt barn vid förlossningen i helgen. Hon har två lyckade förlossningar bakom sig. Jag har skrivit det förut, men jag skriver det igen. Det känns som en omöjlighet att få ett embryo att fästa i min livmoder, men skulle Gud frälsa oss med detta hoppas jag att han har tänkt att det skall överleva både gravidmånaderna och mig.

Kix

 

TeachGirl

30 augusti 2010 00:29

Så bra att det känns bra! Motgångar finns det för det mesta, men det verkar som om du ligger på plussidan just nu. Ha en skön vecka!

http://varforinteviocksa.blogspot.com

 

ettvanligtliv

30 augusti 2010 16:47

Vilken klinik går ni till? Har en vän som precis bytt från Umeå till Falun för att de ska vara bättre där.
Vad bra att du mår bra och har koll på läget.
Kram!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Kix

30 augusti 2010 20:06

Vi går i Umeå. Men skall vi fortsätta efter våra FET så byter vi eventuellt till CvL i Uppsala.

 

minutredning

31 augusti 2010 08:16

Aa, fast detta var en konstig blödning jag fick, ska ha mens egentligen den 5e september...

http://minutredning.bloggplatsen.se

 

Miss S

1 september 2010 12:38

Härligt att du är lite hoppfull inför stundande FET!
Men du, tappade de barnet vid förlossningen?? Hur gick det?
Det är svårt med vänner som ibland säger att de bryr sig, men är så dåliga på att visa det. Har också en sån vän, och jag vet inte hur jag ska ställa mig till det.

http://www.baby-langtan.bloggplatsen.se

Kix

1 september 2010 19:16

Tyvärr vet jag inte alla detaljer, vi vill avvakta lite så de får komma hem innan vi ställer dessa frågor. I SMSet stod det att barnet dött i magen, men jag vet att leveransdag var precis i dessa dagar.

 

Helena

19 september 2010 22:31

Visst kan det funka med FET! Har två bevis som ligger och sover just nu. Skäms nästan att i dessa sammanhang säga två, men jodå TVÅ barn tack vara FET. Tog fem år dock. Och huvudpoängen; FET funkar. Och det där med vänner och vad de säger och inte säger... det är svårt. Brukar tänka att de flesta gör så gott de kan. Men jobbigt är det.

Kix

20 september 2010 18:42

Åh tack Helena för en inspirerande och hoppfull kommentar. Undrar om det är tvillingar från denna FET eller är det två olika FET? Grattis till, trots flera års kämpande, ett lyckat slut! Jag hoppas verkligen att jag får uppleva det du har.

 

Helena

20 september 2010 22:40

Hej igen! Det är inte tvillingar utan syskon, från "samma omgång" så att säga. En fyraåring som låg "fryst" i drygt ett år och en ettåring som var fryst i nästan fyra år. Helt knäppt när man tänker på det, hur kan det egentligen funka?! Kommer alltid vara så tacksam och förundrad över dessa mirakel. Det kommer att ordna sig för er också, på ett eller annat sätt.

Kix

21 september 2010 19:06

Det låter ju som ett gigantiskt mirakel. Helt fantastiskt att av samma omgång frysta embryos blivit barn. Om det någonsin blir något FET-försök för oss så hoppas jag på samma lycka som du äntligen fick känna efter 5 års väntan! Tack för din uppmuntrande kommentar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista.   Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

  Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

  Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen.   Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

  Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :)   Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint!   Kix     ...

  Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre...   Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...