Vad i helvete är det som är problem när det inte lyckas...

• Spermier OK
• Ägglossning OK
• Röker ej (har aldrig gjort)
• Dricker inte kaffe
• Dricker extremt sällan alkohol (typ vartannat år)
• Friskt /aktivt liv
• Hälsosam kost
• BMI  19.3 (dvs idealvikt)
• Toppenembryos enligt läkare
• Hus/Hund/Volvo klart
• Äter inga mediciner (förutom inför IVF)
• Mannen tar inga heta bad

Är det någon där ute som kan berätta för mig vad som är fel?

Jag börjar tappa fokus igen, ena dagen känns det rätt ok, medan de flesta dagar trillar jag ner några pinnar och stenen som jag bär på blir tyngre. Funderade idag i duschen (efter att jag fyllt upp mitt bloggningskvot genom att springa... inlägg här.. vilket för övrigt fungerar!) på det här att ingen frågar hur man mår eller hur det går. Korrelerar omgivningens svårighet till att fråga hur man mår med problemets svårighetsgrad, dvs ju svårare omgivningen anser att man har det, desto svårare är det att fråga hur man mår?

Kix

 

Teachgirl

11 augusti 2010 00:33

Jag gillar logik (nu skrattar Maken åt mig). När det finns en förklaring till att man inte lyckas, då är det lättare att greppa konceptet. Vi har problem på båda sidor och har ju fått förklarat det för oss av diverse läkare. Det är just när orsaken är oförklarlig som det blir svårt att acceptera fakta. På papperet ser det ju ut som om ni är perfekta! Orättvist är bara förnamnet...

Jag hoppas att du mår bra, trots allt. Kram!

http://varforinteviocksa.blogspot.com

 

ettvanligtliv

11 augusti 2010 08:32

Håller med Teachgirl, det blir svårare att ta in och acceptera när det inte finns någonting att skylla på. Förstår att du har det jobbigt nu, men försök fokusera på kommande IVF. Tänk på det som något fint, vackert och mysigt istället för allt jobb, slit och tårar som ligger bakom. Ni kommer att lyckas! Kram

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

 

Pi

11 augusti 2010 09:47

Du undrade hur länge vi stått i kö i vår adoptionsorganisation. Vi ställde oss i kö i november 2007, så det är alltså ungefär 2 år och åtta-nio månader. I Sverige är det vanligt att behöva stå i kö i ca tre år innan man får skicka handlingar till ett land.

 

Hedda

11 augusti 2010 10:49

Ja, visst är det tufft när man gör "allt rätt" och det ändå inte lyckas! Det känns väldigt svårt att inte kunna påverka den här viktiga delen av sitt liv... För nånstans ligger det ju utanför kontrollen, vilket är väldigt frustrerande. Inte ens läkarvetenskapen har alla svar.

Är det något jag lärt mig i livet så är det att rättvisa inte är något använbart begrepp när det gäller hur vår tillvaro utvecklas.

Men jag tror på att arbetar man väldigt hårt för någonting så ökar chanserna att man ska uppnå det! Även om det inte är man själv som har den fulla kontrollen. Kram.

http://heddasdagbok.wordpress.com

 

Joanna

11 augusti 2010 23:39

Jag har i stort sett samma lista och inte fan funkar det för oss heller. Om du råkar komma på vad det är som inte funkar får du gärna dela med dig! =)

http://plusresan.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista.   Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

  Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

  Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen.   Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

  Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :)   Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint!   Kix     ...

  Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre...   Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...