Hej kära läsare (om jag har några kvar). Tyvärr har jag inte prioriterat bloggandet de senaste två veckorna och konstigt nog känner jag att jag inte fullföljt mina plikter då jag inte bloggat. Jobbet har tagit mycket tid och vi har varit på fjällsemester, och mellan varven har jag byggt på mig så mycket tankar och funderingar som jag egentligen vill skriva av mig om, men tiden rinner och ju mer jag bygger på mig tankar och funderingar desto svårare har tröskeln blivit att helt enkelt skriva ner allt. Men nu känner jag att jag måste släppa den prestigen och helt enkelt bara skriva det som faller mig in. Jag skall ändå sammanfatta de senaste veckorna.

Jag opererades i mitten av mars (de skar upp en öppning till livmodern eftersom den var igentäppt), jag hade blödning av detta i 5 dagar. Trodde jag! Det har nu visat sig att jag också hade mens under dessa dagar vilket för mig vore näst intill omöjligt eftersom det skulle innebära att jag hade mens under någon/några av dagarna 22-26. Och hur har jag nu kunnat lista ut att jag borde ha haft mens under dessa dagar? Jo, min mens kom inte dag 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35 eller dag 36.

Vi det här lagat har jag blivit ganska frustrerad eftersom jag skulle börja på IVF-försök nr 4 när mensen skulle behaga dyka upp. Men jag börjar också känna missmod eftersom jag också härmed började förstå att jag redan hade haft min mens, och därmed också missat min sprutstart. För att kunna planera in IVF-försök nr 4 förstod jag att ett graviditetstest var nödvändigt, så jag köpte mig ett vilket visade tydligt att min mens hade varit besök. IVF-försök nr 4 är bara nu bara uppskjuten 2 gånger, så jag känner mig förberedd att vi åtminstone måste skjuta upp den ett par gånger till. Vi är van. Skulle vara skönt dock om Gud kunde ge oss medgång snart.

Så vad händer på adoptionsfronten då? Jo vi har haft vår tredje träff med utredarna. Till den träffen skulle vi skiva ett fiktivt brev till barnets biologiska mor resp. far. Jag skulle skriva till modern, och min man till fadern. Det var jättesvårt. Vad tar man med, vad utelämnas? Sedan känns det ju så fiktivt som det låter vilket försvårar skrivandet. På träffen hade vi varsin djupintervju där vi fick frågor som ”Hur träffades ni?”, ”Vad egenskaper tycker du om hos honom, tycker inte om hos honom?”, ”Har ni haft någon kris i ert förhållande?”, ”Har ni haft något gräl?”, ”Vad rörde det grälet om?”, ”Hur många IVF-försök har ni gjort?” samt frågan jag bävade för ”Är ni klar med hormonbehandlingar och IVF?”. Har ju läst en hel del och förstår ju att adoptionsutredning/adoptionsprocessen inte är förenligt med IVF-behandlingar, så mitt svar fick lov att bli ”Ja, vi är klar med det.”  En jobbig men fullständigt nödvändig lögn.  Det var dock intressant att efteråt kontrollera med mannen om han hade svarat likadant…

Så vad händer nu? Nu ser jag verkligen fram emot IVF-försök nr 4. Nu hoppas jag att det blir av. Jag oroas dock av att det blir något problem med min livmoderhals igen, säkerligen så växer den igen eller något. Så jag ser fram emot det med tillförsikt.

Min man skall ringa en privat gynekolog som vi inte tidigare har besökt. Vi tänkte att vi kanske skulle försöka påverka något själva, en ny spolning av äggledarna kan väl vara ett sätt att försöka påverka själva.

Vi har inplanerad träff med adoptionsutredarna om 2 veckor, då fortsätter det med ytterligare djupintervjuer en och en.

Kix

 

Plusresan

5 april 2010 12:47

Vad tråkigt att ivf:en blivit uppskjuten igen :(
Men tiden går fort och snart kommer ni att få sätta igång igen!!!

Under tiden hoppas jag att det går bra med adoptionsgrejerna.

KRAM

http://plusresan.blogspot.com

 

Sara

5 april 2010 16:09

Jag är kvar och läser ;-)
Vad tråkigt att ivf försöket blev uppskjutet!

Kram Sara

http://www.lillaunderbarn.blogg.se

 

Pi

5 april 2010 20:21

Vad tufft för er, känns som om det är så mycket på en gång! Är det någon gång en lögn är berättigad så är det nog i dessa sammanhang. Jag menar, utredarna är faktiskt oftast inte alls insatta i barnlöshetsprocessen, eller ens adoptionsprocessen har det visat sig.

Vår utredare till exempel, med biologiska barn, sa till oss vid ett tillfälle: "JAG skulle aldrig klara av att adoptera" - vilken grej att säga som utredare...

Lycka till med allt, ni verkar så starka så det här bara måste lösa sig för er!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista.   Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

  Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

  Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen.   Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

  Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :)   Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint!   Kix     ...

  Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre...   Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...