Idag:

VUL på Kvinnokliniken. Missförstånd, men utrett. Få blåsor - inget bra tecken.

Blodprov. Missförstånd, men utrett. Väntar svar imorgon.

Varför kan inte någongting bara få flyta?? Alltid kämpa i motvind, streta och dra.

Förra helgen:

Klassåterträff från 9:an, 20 år sedan. Gruvsamt men ändå ok. MYCKET barnsnack, men eftersom jag har inbyggda lock i öronen så hörde jag dåligt precis när meningarna startade med "Vår Viktor...", "Tycker inte att vår Emma...", "Simon gillar att spela fotboll med lillebror...", "Skridskor för 9000:- till en 9-åring..." . :)

Imorgon:

Träff med en privat gynekolog som specialiserat sig på ofrivilligt barnlösa. Tänker att allt vi kan påverka själva skall vi försöka påverka. Osäker om vad mer hon kan göra, men det är värt ett försök. Ny spolning av äggledare kanske.

Till helgen:

Minisemester till Stockholm, jag, min man och ett par till. De känner inte till något om vår situation. Skall vi släppa på stenen lite till, trots att det känns svårt och jobbigt?

Nästa vecka:

ÄG och ET kanske? Längtar!

Kix