Vaknade frustrerad imorse. Varför? Ännu ingen mens, frusterationen äter upp mig inombords. Skriker åt min man att jag skall minsann ändå börja med sprutorna på söndag vare sig någon riklig mens kommer eller ej. Han tycker inte att det är någon bra ide. Jag skriker till honom om att han har det så jävla bra som inte behöver tänka hela tiden och leva med kroppen som skall fungera. Därefter sätter en timmes lång gråtattack in.

Förlåt! Mina inlägg kretsar kring mensen. Men tyvärr är mitt liv precis i ett sådant skede att det är viktigt, mycket viktigt. Dagens funderingar har också kretsat kring dessa punkter:

• Varför kramas inte min man när jag behöver som mest tröst?
• Varför syns det inte utåt att jag är styckad i småbitar inombords?
• Varför fungerar inte kroppen som jag tänkt mig?
• Varför läser jag facebook när det enda som står är hur lycklig alla kompisar är över sina barn?
• Varför plågar jag mig genom att älta och fundera?
• Varför är livet så pest?

Jag tror jag skall söka tröst hos hunden. "Klia din hund och du har fast anställning" som någon klok person en gång sa. Å så skall jag försöka låta bli att gråta i duschen ikväll.

Kix

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista.   Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

  Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

  Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen.   Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

  Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :)   Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint!   Kix     ...

  Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre...   Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...