.... då kanske man skulle få något gjort när man kommit hem efter jobbet. Men allt känns som en miljon kilo tyngre än vad de egentligen är. Det man kan fråga sig är hur det kommer sig att datorn och soffan har blivit mina vänner, egentligen har jag vänner av kött och blod, men de är inte lika förstående som datorn och soffan.

Det är bara 3 personer i min närhet som känner till vår situation om ofrivillig barnlöshet, mamma mer än någon av de andra två. Min mamma försöker verkligen att trösta, men det är inte alltid hennes försök är det jag vill höra - "Du ser ju på X och Y, de adopterade två barn och sedan fick de till slut ett biologiskt"........JAHA?????? men är jag X eller Y? Skulle det betyda att om jag adopterade tre barn att vi får ett biologiskt på köpet? Eller skall jag adoptera fyra? Vad tror du? Hur kan adoptionen veta när det är dags för mig?

Skickar med ett fantastiskt blogginlägg om ämnet:

http://lillaunderbarn.blogg.se/2009/march/saker-man-vill-och-inte-vill-hora.html

Och själv tänker jag fortsätta räkna. Att räkna till 28 har jag blivit mästare på efter alla dessa år.

Kix