Idag är det en bättre dag, jag är gladare. Ja, inte överlycklig, men ni som läste gårdagens inlägg förstår nog att det är, trots allt, en ganska stor förbättring till idag. Dessutom vann Sverige över Malta så det också kanske bidrar. Dock endast med 1-0, men vinst är alltid en vinst.

I alla månader och år har jag gråtit och ältat, funderat och gråtit igen. Jag har känt mig ensam och frustrerad och inte vetat hur jag skall vrida och vända barnlösheten till något bättre. På adoptionskursen i måndags fick jag veta att vissa där hade fått information redan vid barnlöshets-undersökningen om en kurator de kunde kontakta. Det fick aldrig vi, aldrig någonsin under hela utredningen, aldrig på ett enda kvinnoklinik-möte, aldrig, aldrig på något ivf-besök. Hur kommer det sig? Varför har jag gått omkring och funderat på detta, tänk bara om jag hade vetat så kanske håglösheten i min kropp inte skulle kännas så mycket.

Vår lärare (tillika adoptionshandläggare/socionom) berättade att de ser det som positivt att man talat med en kurator.  Nu känner jag frusteration över att vi inte fått reda på det, så jag tror jag måste kontakta en kurator om det.

Kix

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista.   Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

  Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

  Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen.   Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

  Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :)   Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint!   Kix     ...

  Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre...   Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...