Hedda

14 juni 2011 21:41

Jag tror det kan vara svårt att förstå sorg över något som inte har funnits, om man inte har upplevt det själv. Att förlora något eller någon, det är nog lättare att relatera till. Förlust av något konkret går också att jämföra med så mycket annat. Det är kanske det som gör just barnlöshetssorgen så ensam. Vad innebär förlust av något som inte finns, av framtiden? Inte lätt att begripa.

Cecilia summerar

14 juni 2011 21:47

Du får fatt på det svåra.... att förlusten som tar enorm plats inombords inte syns som något verkligt för dem som finns omkring oss. "Syns inte. Finns inte" skrek vildvittrorna. De hade fel.

Nu finns två embryon hos dig. Syns inte. Men finns. Jag önskar så innerligt att livet ska få finnas kvar och växa vidare. Livmodern bli ett hem. Lyckokram!

ettvanligtliv

14 juni 2011 21:57

Det är väl lättade att sätta sig in i den situationen än att föreställa sig hur det är att sakna något man ännu inte har. Tråkigt att du inte känner att du får tillräckligt med stöd och förståelse från omgivningen... Hoppas du känner mycket stöd från oss i bloggvärlden iallafall.
Stor kram!

K

14 juni 2011 21:57

Jag har nu läst din historia. Blir galet berörd av att läsa. Stor kram till dig!

Kvarnlyckan

14 juni 2011 23:27

Vet inte riktigt vad jag skall skriva då du sadet så bra själv. Ville bara säga att jag läste och berördes.

mamman

15 juni 2011 09:04

Under vår barnlöshet fick jag ofta höra från okunniga att man inte kan sörja något som inte funnits men min erfarenhet säger något helt annat.
Eller är det så att man använder något annat ord till sorgen för något sominte finns...
Det spelar ingen roll, det viktiga är att det gör så otrligt ont i själen/kroppen, att längta efter något som inte är nåbart och behöva konfronteras med det dagligen utan möjlihet till förändring.
Att skriva är bra, gud vad dethar hjälpt mig mycket under alla år. Skriv av dig. Töm ur dig av smärtan så det inte blir allt för mycket att bära.
Skulle vilja skriva att du nu ska se framåt, på de två små du ruvar, men jag vet ju att det är så svårt, den smärtsamma känslan går ju inte ur själen/kroppen bara för att man fått tillbaka två embryon.
Sänder dig en jätte lycka till kram.

Kix

15 juni 2011 12:22

Tack så hjärtligt!

Jenny

15 juni 2011 13:31

Ibland är det så svårt att förstå varför man ska måsta gå igenom allt man går igenom. Livet kan vara så hårt. Jag tror och hoppas att man någon gång ska få tillbaka något för allt kämpande. Snart är det din tur vännen, det tror jag. KRAM Jenny

L

16 juni 2011 12:30

Bra skrivet. Jag har funderat på det, mycket, att sakna någon som inte finns. Ditt inlägg fick mig att försöka sätta ord på det.
Det är svårt att möta människor i sorg. Jag har svårt att hantera dem också ibland, människor som gör det, när jag tycker att de gör på helt fel sätt (precis som om det skulle vara så lätt).