Jag/vi har en underbar vän. En sån där som verkligen inte växer på träd. En vän som blev riktig vän då hon fick reda på att vi var ofrivilligt barnlösa. En vän som sedan drygt ett år läser min blogg, och en vän som sedan dess blivit en mycket värdefull coach i mitt liv. En vän som inte alltid har själv haft det så enkelt, en vän som också grävt gropar men fått hjälp. En vän som orkar lyssna på mig, och ändå orkar lyssna nästa gång igen, och igen, och igen.   

Tack Gud för L! 

Hur länge orkar hon?

Och tack ni som läser denna blogg och som orkar stödja, kommentera och guida. Jag har varit så dålig själv på att kommentera de bloggar jag följer, jag vet inte riktigt vad jag skall skriva, har inget positivt på lager för er som kämpar. Och jag bara gråter av glädje för er som äntligen lyckats; naturligt, IVF eller adoption.

Och för er som tvekat efter att ni läst mitt föregående inlägg; jag är jätteglad för alla kommentarer, oavsett om ni har barn eller ej.

Kix

 

MDB

6 februari 2011 22:17

Det är verkligen guld värt med en sådan vän när man kämpar. Har själv en vän som alltid hade ett stöttande ord och som sa att jag fick gnälla så mycket jag orkade, och det betydde så himla mycket.
Kram!

http://minadrommarsbarn.blogspot.com

 

Candra

7 februari 2011 10:42

Sådana vänner ska man hålla hårt i för dem är sällsynta.
:-)

http://hizukiblogg.cryptorize.com/#home

 

ettvanligtliv

7 februari 2011 13:05

Det är en tröst och en hjälp att veta att du finns där, läser och ibland kommenterar det jag skriver. Hoppas du vet att jag alltid kommer att göra detsamma för dig. Kram!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Kix

7 februari 2011 13:15

Det är jag övertygad om! Vi skall ju dessutom ses när det blir läge! Kram

 

Lilla Jag

7 februari 2011 19:02

Sånna vänner är det bästa som finns, kram till både dig och L

http://hurskadetgo.blogspot.com

 

Charlotte

7 februari 2011 22:13

Det är fantastiskt med vänner som finns där för en i vått och torrt!! Tror säker att hon tackar Gud för Kix :)

http://www.litesiandso.blogspot.com

 

Sissi

8 februari 2011 10:45

Hej

Det är precis som du skriver .. Sådana människor växer verkligen inte på träd .. Det gäller att vara innerligt tacksam och glad över att vännen finns och försöka ta vara på vännen på bästa tänkbara sätt ..

Nu ska jag fortsätta läsa din blogg .. Precis börjat :)

http://www.varadoption.bloggplatsen.se

 

Miss S

8 februari 2011 15:19

Vilken tur du har som funnit en sån sann vän. Håll hårt i henne! Glöm inte visa henne din uppskattning då och då! :-)
Kram

http://baby-langtan.bloggplatsen.se

Kix

8 februari 2011 19:46

Ja, jag måste verkligen bli bättre på att visa henne min uppskattning!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista.   Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

  Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

  Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen.   Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

  Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :)   Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint!   Kix     ...

  Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre...   Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...