Shit vad mitt inlägg om de "tio budorden" väckte många tankar och åsikter (och då menar jag inte de kommentarer jag fick). Det är väl så himla typiskt att det alltid skall vara någon/några som missförstår, men jag tänkte att jag skriver ett nytt inlägg med det som jag känner att jag behöver poängtera.

De budord som jag skivar om i inlägget här, är alltså MINA budord. Punkterna som jag skriver om är alltså hur JAG uppfattar och upplever MIN barnlöshet. Jag länkar dessutom till två andra inlägg i ämnet för att visa på hur andra uppfattar deras barnlöshet. Dessutom upplever JAG att mina känslor om och kring min ofrivilliga barnlöshet har förändrats genom åren. Kanske är den differentierad på hur länge man har kämpat, vilka motgångar man har stött på och grundläggande personlighet?

Utifrån detta är det helt klart bästa att fråga den /de ofrivilligt barnlösa om hur de vill att man skall förhålla sig till barnlösheten. Det viktigaste är nog att hålla en öppen dialog och kommunicera, vilket inte alltid är så lätt alla gånger.

Uppenbarligen.

Kix