Allt för många tankar snurrar. Tankar om hur förhållandet är och har varit. Vart kommer vi att vara om några dagar, veckor, månader? Blir det år? Tankar om hur jag mår, hur jag förhåller mig till mig själv, min man, vänner. Arbetskompisar? Tankar om vad livet har gett mig, tidigare, de senaste 6 åren, nu. Framtid? Ångesten över att ha köpt ett dyrt hus med rum som skulle rymma två barn. Ett perfekt hus och perfekt läge för barn, men med rum som står tomma. Pengar som går till huset när jag vill KÖPA mig barn. Ångesten över att hela tiden snåla men ändå aldrig känna att man har det bra. Att inte bli glad över NÅGONTING i livet. Inte en enda gång känna att man är glad över någonting. Att dra sig undan, inte orka försöka vara glad. Alltid känna oro. Alltid fundera, vrida och vända på tankarna.

Tankar som äter upp mig. Tankar som håller mig sömnlös om nätterna.Tankar som påverkar jobbet så kraftigt. Besvikelser. På mig själv och andra. Min mamma. Alla dessa tårar som kommer i tid och otid. På toaletten på jobbet...varför? På promenaderna med hunden. Går förbi nybyggda hus med barnsnöspadar, barnkälkar och andra barngrejer. När det känns som att hela livet står på vänt. I ett väntrum. I ett rum där energin slukas upp av de svarta väggarna.

Jag beundrar de ofrivilligt barnlöshets-bloggerskor som lyckas hålla en glad ton i bloggen, jag önskar att jag någon gång också kunde göra det. Förlåt för att jag dränker er med skit.

Kix