I lördags gjorde jag något som jag verkligen kan rekommendera alla ofrivilligt barnlösa bloggare där ute. Bestäm bloggträff. Det ger sååå extremt mycket att möta andra i deras situation, alla med olika bakgrund och förutsättningar men med exakt samma mål. Att bli förälder. I helgen träffade jag 5 andra tjejjer som bloggar:

En tjej med ett faschinerande yrke

En tjej som är outtröttligt positiv

En tjej som bor i min vackra barndomsstad

En tjej som är fantastisk vacker

En tjej som är oerhört begåvad

Så det så!

Ja hrm.. harkel... å så jag då… en tjej som är en hejare på shopping!

Kix

Vår adoption har tagit några ytterligare stapplande steg. Det känns så himla bra, men samtidigt så himla skrämmande.

Vi har diskuterat länder lite mer ingående med rådgivare på Förmedlingen och det är svårt. Hur skall man tänka:

* Barn max 2 år, men från länder som för oss inte känns aktuella
* Barn max 3 år, några länder känns aktuella. Måste vara i landet ganska länge.
* Återrapporteringskrav
* Barn med särskilda behov, bakgrund

Vi har i alla fall ringat in fyra länder tillsammans med rågivaren. Jag har ett land som ligger lite varmare om hjärtat, men det håller jag för mig själv tillsvidare. Till det landet kan det bli aktuellt att börja sammanställa ansökan i nov/dec. Men sedan är det väl minst 1 år till resbesked.

Väntan, väntan.

Kix

Idag hände det. Idag bar mina ben mig inte. Jag som tycker att jag var så förberedd på att min sjunde IVF-behandling inte skulle gå bra, jag var förberedd på nederlaget. Men idag orkade jag inte. Jag orkade inte hålla mig uppe. 

Vi skulle ut och plocka svamp på förmiddagen, men jag la mg på sängen. Min man kollade till mig och ville att jag skulle klä mig för att följa med, men det
gick inte. Jag orkade inte. Jag storgrät där i sängen och kunde inte finna någon energi att ta mig upp. Hur mycket jag än försökte fokusera fann jag ingen som helst styrka i benen som skulle kunna göra att de skulle gå att stå på. Än mindre att gå på. Min man hjälpte mig upp, men jag var som en trasa. Jag har verkligen aldrig känt på det här sättet. Visst, jag har varit håglös och inte orkat göra något, men jag har alltid kunnat använda benen. Jag stortjöt, verkligen. Hur kunde jag bli så här? Hur kan benen bara svika så?

Han tog mig upp. Han klädde mig. Vi tog oss ut. Benen släpade, men jag tog mig
ut. Påminde mig själv om att inte ha gäster både fredag och lördag… det tar på energin för mycket. Jag orkar inte vara ”tipp-topp”-Kix så länge. Det frestar på. Jag vill aldrig mer känna att mina ben sviker mig. 

Kix

Tjuvtestad och klar.

Negativt!

Fiskens horoskop: Det blir svårare för dig att visa dig från din bästa sida, när du har slösat dina energireserver på att hantera din egen smärta och stress. Det är därför det är viktigt för dig att göra vad du kan för att lindra dina problem, för då underlättar du för dem du älskar, kolleger och kanske till och med folk du inte känner. Ta väl hand om dig själv.

Kix

Jag tänkte att det kanske är så här; Gud kan inte svenska. Jag har därför översatt det jag önskar mig i flera språk så hoppas jag att Gud kan något av de språken:


* Please God, let me get pregnant and give birth to that child.
* Behage Gud, lad mig blive gravid og føder barnet.
* Adja Isten, hadd, hogy terhes, és szülni a gyermeket. 
* Bitte Gott, lass mich schwanger werden und gebären, um das Kind.
* Por favor, Dios, haz que me quede embarazada y dé a luz al niño.
* Дай Бог, дай мне забеременеть и родить ребенка.
* Lorem Dei est, me nunc gravida et pariunt et puero.
*                                       رضاء الله، واسمحوا لي أن الحصول على الحوامل وتلد الطفل .
* Ole hyvä Jumala, anna minun tulla raskaaksi ja synnyttää lapsen.
* Asseblief God, laat my swanger raak en geboorte skenk aan die kind.
* S'il vous plaît Dieu, laissez-moi tomber enceinte et donner naissance à l'enfant.
* 请神，让我怀孕，并生下了孩子。

Gud har väl Internet?

Kix

Jag har varit förbaskat slarvig med min anonyma blogg (ja, denna alltså). Jag råkade omedvetet koppla min blogg till min riktiga identitet på Facebook. Konsekvensen av detta är att jag fått minst en ny ”känd” läsare till min blogg.

Hej L!

Nu är ni två stycken L som läser min blogg och som känner mig personligen.

I och med min oaktsamhet så kan det vara så att även andra har hittat hit som känner mig personligen. Jag vill att ni ger er tillkänna alternativt slutar läsa. Jag
anser att ni gluttar in i min dagbok.  Visa din respekt mot mig.

Min blogg är min ventilation i den livskris och sorg jag går igenom. Jag tar inte hänsyn till att någon som jag känner läser min blogg, jag skriver det jag känner och det jag tänker. Det kan hända att det sätter igång tankar och funderingar hos er som känner mig och träffar mig. Men jag vill INTE, under några som helst villkor, att ni skall ifrågasätta det jag skriver här på bloggen. Döm mig inte för mina innersta känslor. Då är det dags för er att sluta läsa.

Jag skriver anonymt, och så skall det fortsättningsvis vara! Until further notice!

Kix