Direktlänk till inlägg 10 februari 2011

Jag svarar med de tio budorden

Av Kix - 10 februari 2011 22:50

Jag fick en fantastisk fråga, jag väljer att skriva ett inlägg med svaret.

"Hej! Vad bra och ärligt du skriver om det som är svårt och jobbigt! Jag har precis fått veta att min bror och hans fru är ofrivilligt barnlösa. Detta är helt ny situation, både för honom och mig. Jag har ett litet barn och jag funderar mycket på hur jag kan hjälpa och stödja min bror och hans fru. Vad är det viktigaste jag bör tänka på, förutom att vara extra lyhörd för deras behov såklart? Jag känner mig lite vilsen och vill inte göra fel eller säga något som kan uppfattas som sårande, fastän inte det var meningen. Tacksam för råd! Kram L"

Det är inte en enkel fråga att svara på och allra minst finns det ett universalsvar. Jag skall besvara utifrån min synvinkel, men vill även hänvisa dig till de länkar jag angivit nedan som också kan ge dig infallsvinklar. Sedan är det svårt att svara på vad det viktigaste du bör tänka på, jag har flera saker som är det viktigaste som du och andra i din situation bör tänka på:

1. Det är extremt sällan, om inte näst intill obefintligt, som de runt om oss vet bättre än vi när det gäller metoder, ställningar, piller, tekniker, läkare, behandling, kurer, terapier etc. för att bli gravid. Var mycket försiktig med dessa typer av ”råd”. Det som kanske skall tala för ett eventuellt förslag är att du är MYCKET påläst på området. Men överväg mycket noggrant. Uteslut kommentarer som "Du skall se att det ordnar sig" eller "Slappna av".

2. Läs på om ofrivilligt barnlösa, IVF, äggdonation, spermiedonation, adoption. Visa intresse. Här har jag förstått att vi är olika. Vissa vill gärna prata om situationen med att försöka bli gravid, vissa vill inte prata om det. Känn efter. Många nära (som jag upplever det) kanske tycker det är svårt att visa att de bryr sig eftersom det kan vara ett känsligt ämne, men fråga då om saker som inte direkt går till botten av känslorna. Till exempel så uppskattar jag jättemycket om människor runt om mig frågar om hur IVF/adoption går till. Det är sällan läge att dra paralleller till ett eget misslyckande som tex ett missfall eller att det tog flera månaders väntan innan graviditeten (oh nooooo!). För oss ofrivilligt barnlösa kommer du alltid att vara den som är den överlyckligaste människan på jorden eftersom du har barn. Gör inte misstaget att fråga om IVF/adoption och inte lyssna, för att sedan ställa samma fråga igen. Låt då hellre bli att fråga om du inte lyssnar.

3. Klaga ALDRIG över ditt barn!!! Inte att du sovit dåligt. Inte att det skriks eller kräks eller inte äts. Säg aldrig till en ofrivilligt barnlös (eller till de med minsta lilla misstanke till sådant tillstånd, eller kanske inte alls…) att man skall vara glad att man inte har barn för då ”hinner man massor”, eller att ”livet är så fritt utan barn” etc.

4. Den ofrivilliga barnlösheten präglar mig/oss EXTREMT mycket. Den har förändrat oss. Vi lever i en berg-o-dalbana och inte ens på toppen av den berg-o-dalbanan så mår vi bra. Vi bär alltid med oss en sorg, avundsjuka och tro det eller ej, många av oss har blivit missunnsamma, få som erkänner det dock. Vissa dagar är livet ett rent helvete, tårarna sprutar och jag känner mig oerhört misslyckad. Ha överseende med att man inte alltid orkar umgås, eller orkar vara glad. Jag kan helt plötsligt bli jättearg över småsaker, eller jätteledsen över detsamma. Oftast kan en mycket enkel motgång (i helt andra situationer än som ofrivilligt barnlös) göra mig fruktansvärt ledsen. Bli inte förvånad om du får svaret ”Som vanligt” om du frågar ”Hur är läget?”, eller att jag svarar ”Bra” bara därför att det är svaret som frågeställaren förväntar sig att jag skall svara. Läget kommer aldrig att vara bättre än så, så länge som jag befinner mig här nere utan barn. Det är inte ovanligt med depression eller att situationen skapar problem i relationer, både med varandra som par men också med andra.

5. Du gör mig aldrig en tjänst genom att lyfta över ditt barn i min famn, ber mig byta blöja, leka med ditt barn etc. Det skär djupa sår att bli ständigt påmind om det som jag/vi inte kan få. Var därför också återhållsam med att berätta om när ditt barn säger sitt första ord, rullar sig, matas etc. Om jag någonsin skulle vara intresserad av att veta, då frågar jag. Men här är vi olika har jag förstått genom andra ofrivilligt barnlösas bloggar. Men jag blir inte mindre ofrivilligt barnlös för att jag får ”låna” ditt barn. Jag kan till och med ta avstånd till vänner som har barn. Det har absolut inget med vänskapen att göra, inte det minsta. Det har med att skydda sig själv. Mitt hjärta gör sååå ont när jag träffar vänner som är gravida eller som har små barn. Därför underlättar umgänget med dessa vänner mycket om de inte pratar om graviditeten eller barnet. Elakt kan tyckas, men så är det. Bli inte förvånad om jag skulle försvinna in i en dimma om du väljer att prata om barn, kanske i umgänge med andra föräldrar. Jag försvinner in i dimman därför att där gör det minst ont.

6. Det är en krock att mötas som ofrivilligt barnlös och som förälder (med relativt smärtfri process till att bli gravid), det måste man komma ihåg - både som ofrivilligt barnlös och som förälder. Det är inte lätt att sätta sig in i den andres situation eftersom man aldrig har varit där själv. Ha överseende med din bror och hans fru. De kan inte, på något sätt, påverka sin situation. De kan bara fortsätta kämpa. Det kostar på, fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. De lever med deras ofrivilliga barnlöshet 24-7 och blir ständigt påmind om att de inte kan få barn. Jag tror faktiskt inte att de som har barn riktigt förstår hur ofta och hur mycket som man blir påmind om barnlösheten. Tänk på att den ofrivilligt barnlösa skulle kunna ge vad som helst för att byta sits med den som är förälder, men extremt sällan skulle föräldern vilja byta sits med den barnlöse...Tänk på vilken sits du sitter på.

7. Förvänta dig inte att jag berättar när jag har något att berätta. Jag berättar aldrig om inte någon visar intresse genom att ställa frågor. Tro inte att jag INTE vill berätta bara för att jag inte berättar, jag vill bara att de som lyssnar inte skall tvingas lyssna utan faktiskt själv har valt att lyssna. Jag väljer däremot inte att älta, därför vill jag inte prata om vår ofrivilliga barnlöshet VARJE gång vi träffas (beror ju förstås hur ofta vi träffas/pratas). Jag kan också vilja försöka glömma för en stund. Fråga!

8. Ett av det värsta jag vet är när folk lägger locket på helt och hållet. När jag vet att de vet om situationen, men då de inte säger ett jävla dugg när vi träffas/pratas vid. Bara låtsas som ingenting. Vår ofrivilliga barnlöshetstillstånd är för oss en hel värld som rasar. Alla andra blir gravida runt om, utom oss. Det som man så länge har skyddat sig från. Det som man tänkt att man ”skaffar” vid rätt tillfälle. Det lyckas man inte med. Det är vårt liv just nu.

9. Tro aldrig att det nog bara är din bror och hans fru som reagerar konstigt, eller beter sig konstigt eller säger något konstigt. När man har läst på om ofrivillig barnlöshet så märker man tydligt att alla vi har ungefär samma känslor och upplevelser kring barnlösheten. Det är inget konstigt.

10. Var försiktig, rent generellt, att säga till par om de inte tänker skaffa barn snart. Det är ingen annans business än parets allena.

Överväg också att helt enkelt fråga din bror och hans fru om hur de vill att ni skall hantera situationen.

Jag har ytterligare tips i nedan länkar att ge, bli inte uppgiven nu över allt som du måste läsa på, men har jag tur så är det fler som läser detta inlägg som är närstående till en ofrivilligt barnlös. Och vill dessa personer vara ett lika ovärderligt stöd som du vill visa din bror och hans fru så är ju det helt fantastiskt. Jag vill passa på att tacka för att det finns sådana som du där ute.

Länkar:

Bloggaren Joanna (Resan till plusset) skrev detta svar till en person som ställde ungefär samma frågor som du.

Bloggaren Sara (Lilla underbarn) publicerade detta inlägg om saker man vill och inte vill höra som ofrivilligt barnlös. Inlägget är faktiskt en fullträff på hur man känner sig som ofrivilligt barnlös.

På Vill ha barns hemsida kan man öka på kunskaperna med allt inom ofrivillig barnlöshet; från första frågetecknet när man försökt ett tag till ett liv utan barn.

Bloggvänner där ute, har ni något att tillägga eller förändra, gör det gärna med en kommentar!!

Kix

Allmänt

Dela

TeachGirl

11 februari 2011 00:06

Otroligt bra inlägg! Du sätter huvudet på spiken, precis så är det ju. Håller med om varenda del.

http://varforinteviocksa.blogspot.com

Tonci

11 februari 2011 06:32

Vilket fint och perfekt svar du har skrivit Kix. Jag håller med alla ord.
Jag undrar om jag får länka till det här inlägget på min blogg. Jag känner det är bra om så många som möjligt får de här information och råd.
Tonci

http://vivillockshabarn.blogspot.com

Kix

11 februari 2011 07:53

Självklart får du länka Tonci!!

11 februari 2011 09:48

Hej Kix!

Jag vill börja med att tacka för ditt engagemang i min fråga. Jag har läst ditt svar flera gånger redan, och varje gång upptäcker jag att jag får tänka ett varv till, notera fler frågor och funderingar och känna nya känslor. Första gången jag läste ditt svar kände jag en enorm sorg och ledsamhet, för du lyckas verkligen förmedla något av det du känner och blir påmind om varje dag. Andra gången jag läste blev jag mer hoppfull, för det känns som att du gett mig verktyg att ta med mig i relationen med min bror och hans fru. För mig är det ovärderligt.

Jag tror att vi är många anhöriga till ofrivilligt barnlösa som vill hjälpa och stötta men det är så svårt att veta hur man ska börja. Med din hjälp har jag fått en utgångspunkt och det känns väldigt skönt. Min brors situation är så ny och jag tror att inte ens de själva har hunnit landa och ännu mindre fundera över relationen till sina anhöriga. Tiden får utvisa vad som är rätt för dem.

Tack igen för att du orkade bemöta min fråga så ärligt och detaljerat! Jag tror att ökad förståelse för hur det är att vara ofrivilligt barnlös börjar här, med öppenhet och ärlighet om det som är svårt.

Kram L

Maja

11 februari 2011 10:50

Åh, vilket bra inlägg. Det känns som att flera av dessa punkter kan man känna igen vad gäller annan typ av sorg. Tex när min vän tog sitt liv, eller min far gick bort. Det var länge jobbigt att träffa min sambos föräldrar, för de var ju två en familj. Inte en mamma utan en pappa. Folk som visste om min sorg, och låtsades som ingenting. Som slutade höra av sig. Som frågade och som sedan svarade själva "tiden läker alla sår". Eller plattityder om självmord- från folk som ändå inte har ngn aning om de skuldkönslor och frågor man lämnas med. Eller "hör av dig när du orkar". Nej, det gör jag inte. Jag orkar inte. Osv. Det som slår mig som skillnaden är att den hör sorgen ni går igenom är så lång. Visst, min pappa kommer inte tillbaka, men smärtan blir mindre. Jag lär mig leva med den och påminns inte varje timme. Men jag föreställer mig att barnlöshetssorgen den blir bara starkare tills dess man antingen slutar försöka eller lyckas?
Tror att människor generellt har svårt att förhålla sig till andras smärta och sorg. Man skulle bara vilja säga till dem: lyssna, kom inte med några råd. Bara finns där. Om du inte vad du ska säga, så säg bara "jag beklagar sorgen" eller "ledsen att höra att ni går igenom ngt så svårt". Ingen kräver att du ska komma med en lösning eller lindring. En sådan finns inte lätt till hands.

jagvilljagkan

11 februari 2011 11:34

Vilket jättefint inlägg! Och vilka bra inlägg du länkat - Joannas läste jag när det begav sig men de andra var nya för mig...

Jag brukar fråga folk ungefär "vill du att jag ska fråga eller hålla tyst tills du väljer att berätta? På vilket sätt kan jag hjälpa dig - och visa intresse - utan att uppfattas som frågvis på sånt du inte vill prata om?" Det är en variant som jag själv tycker om att bli bemött av!

http://jagvilljagkanjagvagar.blogspot.com

också en som kämpar

11 februari 2011 12:37

åh, verkligen jättebra svar! Och så tycker jag frågeställaren var modig som vågade fråga. Jag och min sambo har fyra misslyckade IVF i bagaget, samtidigt som sambons bror precis har fått barn. De valde dock, när vi träffade dem och bebisen första gången, att agera på precis de sätt man absolut inte vill: inom loppet av tio minuter hade de hunnit avhandla allt från graviditeter till föräldraledighet till andra vänner (för oss helt okända personer!) som nyss fått barn, samtidigt som de inte frågade ett skit om hur vi hade det. Vill jag träffa dem nånsin igen? - eh, nej, det kan jag inte påstå. Jag tror inte de var hänsynslösa, däremot jäkligt aningslösa, och man önskar ju att de - som frågeställaren - TÄNKT TILL lite innan.

Kix (TeachGirl, Tonci) - jag följer er allesammans, lider med er, hoppas med er, och önskar det ska ordna sig, för oss alla, på nåt sätt.

Lilla Jag

11 februari 2011 13:14

Jättebra skrivet!!! Håller med i allt. Blir också så glad när de finns människor som ställer dessa frågor, det visar att de verkligen bryr sig och vill kunna finnas där.
Kram till både dig och L som ställde frågan.

http://hurskadetgo.blogspot.com

Jenny

11 februari 2011 13:40

Har en riktigt dålig dag, precis fått veta att en vän ska ha barn och det gör så förbannat ont att jag skulle kunna önska henne all olycka i världen. Så läser jag här och blir alldeles varm inombords. Det finns alltså fler som känner som jag? I detta samhälle där man bara "SKA" ha barn för att vara normal känner man sig totalt på botten som barnlös. Tack för ett fantastiskt inlägg, nu ska jag läsa vidare hos dig. Varm KRAM Jenny

jenny_maria

11 februari 2011 15:22

Klockrent Kix! Länkar jag oxå!

Har två länkar till som jag har sparat: den första är Joannas svar till en kristisk läsare som anser att vi är småsinta och egoistiska i våra "krav" på omvärlden. Ligger visserligen i utkanten av ämnet men det är så bra skrivet och beskriver den inre förvirringen på ett så bra sätt:
http://plusresan.blogspot.com/2010/01/svar-pa-inlagg.html#comments

Det andra inlägget är Toncis där hon har samlat råd för hur medmännskor kan behandla änglaföräldrar. Även detta är ligger i utkanten av ämnet men är passade även för oss andra när vi är längst nere i berg- och dalbanan, inte minst tipset om hur man ska stötta/finnas där: Att inte säga, "hör av dig om du behöver hjälp", säg istället "Jag har lagat lite extra mat, vill du att jag ska ringa på dörren när jag kommer med den eller ska bara bara sätta den utanför" (inte korrekt citerat dock):
http://vivillockshabarn.blogspot.com/2010/12/fragor-och-svar.html

http://langtaneftersammanhang.blogspot.com

Kix

11 februari 2011 16:39

Underbart med flera infallsviklar och förutsättningar.

mamman

11 februari 2011 19:13

Jag blev helt mållös när jag läste ditt inläg, 10 budord.

Du skrev precis på prickn mina kännslor jag hade i 16 år. Jag känner igen mig så himla mycket i det du skrev och det är nästan som om smärtan kommer fram igen. Den, smärtan, den ligger fortfarande så rotad i mig så jag tror den aldrig går ur. När den kommit stannar den för evigt, man är märkt för livet. Även om man kommit ut på andra sidan finns det så mycket som hänger efter, kompisarnas barn är äldre och man glider i från varandra.

Du är duktig på att skriva. Kram o tack för välkomnandet

http://www.babyonskan.wordpress.com

Annica

11 februari 2011 19:17

Hej..Säger som alla andra,mycket bra skrivet..
Och mycket bra frågat,gillar människor som vågar fråga,som vill göra rätt och som inte bara utgår från att vill man väl så blir det rätt..

Länkar till dig så att människor i min omgivning kan bli lite klokare..

Kramar

http://kolbengtsson.blogspot.com

Åsa

11 februari 2011 19:21

Ett fantastiskt underbart lysande inlägg! Gott jobbat vännen, det satt rakt i krysset!
Stora kramar

http://www.asa1977.blogspot.com

Anna

11 februari 2011 20:20

Tack för att du satte ord på hur jag själv känner och vill bli bemött. Otroligt att vi som är i samma situation verkar känna så lika!

http://www.enmammawannabe.blogspot.com

akna

11 februari 2011 20:36

Jättebra skrivet! Du fångade verkligen alla känslor man går igenom.
Tack!
kram

http://www.hoppofortvivlan.blogspot.com

Jenny

11 februari 2011 21:05

Fantastiskt skrivet! Du beskriver så bra denna berg-och dalbana som man genomgår och kaoset av känslor.
Tack vännen!

kram

http://trohoppochkerlighet.blogspot.com

11 februari 2011 21:48

Helst fantastiskt skrivet. Har inget att tillägga. Förutom att OM man väl får barn i slutändan av detta kämpande (som vi välsignats med, två barn födda i ett annat land) så finns såren ändå kvar. Jag minns i detalj alla stunder då det högg i bröstet när vänner meddelade sin graviditet, pratade med varandra om sina magar och suckade över vaknätterna. Det är galet att det fortfarande sitter i.
Tack och lov har vi begåvats med en utbildningsbar omgivning, verkar det som. När våra nära planerar (oftast syskon eftersom vi ligger så långt efter alla andra) barn så säger dom att dom ska "börja försöka" få ett syskon. Fantastiskt. Då har "dom andra" faktiskt fattat, åtmistone en del.
Varm kram och hoppas så att ni får ert så efterlängtade barn.
/J

WildaMathilda

12 februari 2011 10:48

Jag sällar mig till hyllningarna. Kanonbra beskrivet, Kix!

Och ett stort tack till L som bryr sig om och frågar och VILL vara ett stöd till sin bror och hans fru. Du visar ett engagemang som jag hoppas kan smitta av sig på andra. Fint av dig!

http://ivfdagar.blogspot.com

Tingeling

12 februari 2011 12:54

AMEN till detta inlägg! Spot on! Kram.

http://www.tingeling1.wordpress.com

moi

13 februari 2011 23:00

Jag tänker ändå att vi är olika även alla vi ofrivilligt barnlösa och att det inte går att säga hur det är för alla. Jag har tex inte så värst mycket emot små barn så länge de är födda. Jag har svårt med gravida vänner och undviker dem som pesten men är ungen väl född är det inte så jobbigt. Lite kanske men inte så som det är med gravida.

Att fråga om orsaken till den ofrivilliga barnlösheten tycker jag är okänsligt. VI har valt att säga till våra närmaste, jag skriver också om det i min blogg men generellt säger vi att vi inte kan på egen hand och att VI är drabbade. Jag har insett på senare tid att det är för att jag på nåt vis hämnas lite när jag inser att folk är så nyfikna att de skulle kunna gra vad som helst för att få veta, men att de inser att det vore att gå för långt.

Jag avskyr också när folk får veta och säger att det ju går att adoptera hur enkelt som helst. INte för att det inte går utan för att reglerna ser ut så att sammanboende inte får adoptera och för att man måste ha varit gift i tre år. Och jag vill inte ha lösningar, precis som du skriver i dina budord vet jag mycket bättre än de flesta vilka lösningar som är möjliga och omöjliga.

Riktigt bra tips, saker också som jag inte tänkt på, men nog inser nu att jo så kan det vara.

http://jagstryperkatten.blogspot.com

ettvanligtliv

14 februari 2011 08:52

Jättebra skrivet fina Kix! Kram

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Miss S

14 februari 2011 11:53

Fantastiskt bra skrivet! Du är superduktig på att sätta ord på känslorna!

http://baby-langtan.bloggplatsen.se

Nina

14 februari 2011 13:18

Helt otroligt bra skrivet Kix! Du sätter vekligen ord på det man känner...
Tack fina du för att du vill dela med dig!
Kram

http://vantanpamiraklet.blogg.se

Du + jag och framtiden

14 februari 2011 19:45

Så bra, så klockrent skrivet!!!

http://dujagochframtiden.blogspot.com

Cornelia - Mitt Hem & Min Trädgård

14 februari 2011 23:06

Klockrent säger jag också! Jag vill även tips om Barnlängtans hemsida och även vår broschyr som man kan ge till anhöriga. Just nu e den tryckta versionen slut o vi jobbar hårt på att få fram en ny. Men man kan antingen skicka länken till anhöriga eller vänner eller skriva ut PDF:en som finns på hemsidan.

Det hade varit guld värt om vi hade kunnat lägga upp de här budorden på Barnlängtans hemsida, kanske även de andra bloggtjejernas inlägg som du hänvisar till. Kan va bra för oss att ha samlat på samma ställe o som finns att tillgå både för andra ofrivilligt barnlösa som de kan hänvisa till men även för andra nyfikna som vill veta mer.

http://mitthemochmintradgard.blogg.se

Kix

15 februari 2011 13:02

Hej Cornelia, förlåt, jag borde ju så klart ha tänkt på Barnlängtans hemsida också. Så dumt av mig.

Ni får gärna använda mina budord på er hemsida, naturligtvis vill jag att ni gör en korrekt hänvisning till källan (dvs mig). När det gäller de andra tjejernas inlägg så får du stämma av med dem separat. Kram på dig!

moi

19 februari 2011 11:21

ska det verkligen ligga på barnlängtans sida som en sanning? För så här är det inte för alla, men för kix. Jag menar jag känner igen mig i en del någon annan i något annat osv. Det är Farligt att generalisera och säga att det ÄR så här för alla tror jag.

http://jagstryperkatten.blogspot.com

Kix

20 februari 2011 15:48

Jag har tagit för givet att Cornelias ambition med att önska publicera de punker som jag angivit är EXEMPEL på hur man kan känna som ofrivilligt barnlös. Anledningen till att jag tar detta för givet är att Cornelia skrev i sin kommentar att hon även önskade att få använda de andra bloggtjejernas inlägg men också därför att föreningen Barnlängtan består mestadels av ofrivilligt barnlösa (eller fd ofrvilligt barnlösa) och de borde likväl förstå att vi alla upplever vår barnlöshet olika.

Men jag håller helt och hållet med. Mina 10 punker är såsom jag upplever MIN ofrivilliga barnlöshet. Vill du vara helt säker på hur de vill använda mina punkter så tycker jag du skall ta kontakt med Cornelia, i hennes kommentar så finns länken till hennes blogg.

MochM

23 februari 2011 22:59

Bra svar, men framför allt, bra fråga! Inte alla som gör sig det besväret och verkligen inte alla som förstår att det finns anledning att göra sig besväret att ta reda på. Ofrivillig barnlöshet är, tror jag, helt omöjligt att förstå om man inte varit där själv. Men man kan försöka. Som L. Heja!

http://www.ifv-resa.blogspot.com

Otrogen

Kommentarer (39)

Av Kix - 17 maj 2012 23:31

Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista. Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

Ingen bra dag:

Kommentarer (39)

Av Kix - 4 april 2012 22:16

Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

Mitt sista inlägg?

Kommentarer (54)

Av Kix - 31 mars 2012 11:15

Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen. Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

...och mailen öser in...

Kommentarer (2)

Av Kix - 26 mars 2012 21:34

Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :) Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint! Kix ...

Maila kix_barnlos[at]hotmail.com

Kommentarer (2)

Av Kix - 25 mars 2012 15:12

Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre... Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...

Visa fler inlägg