Jag hade tänkt skriva min sammanställning av år 2010 i detta inlägg, men jag har något viktigare att berätta.
Jag är gravid, men det är ett missfall. Har varit på VUL idag eftersom vi skulle påbörja frysförsök (IVF) nu i januari, men mensen har ju blivit så sen, så inte förrän på dag 38 fick jag blödning. Det var i fredags, men jag tyckte att blödningen var lite annorlunda, riklig i 2 timmar men sedan försvann den. Men efter alla åren av konstiga cykler och menstruationer så kändes det väl inte så ovanligt eller knepigt. Dessutom såg denna cykels ägglossningstester ut så här:
Dvs, ingen indikering på ägglossning och ändå tog jag test både morgon och kväll.
Läkaren som gjorde VUL sa att det ser konstigt ut, som om det vore en missfallsgraviditet. Vi tog ett graviditetstest och det visade positivt. Läkaren sa att det är minimal chans till vanlig graviditet och att missfallet kommer sannolikt snart att sätta igång, men jag skall in på kontroll på fredag igen.
Och ni kanske inte tror att jag är fullständigt överlycklig! Det här bevisar ju att 5 års kämpande äntligen ger någon form av resultat. Även om det är ett missfall så är det första gången vi är gravida. Det betyder ju ändå att det funkar. Helt utan hormoner och helt naturligt. Hur kommer det sig helt plötsligt?
Kix
TeachGirl
10 januari 2011 22:34
Men... Det här är ju jätteroligt! Och skittrist på samma gång, det är ju inte kul med missfall direkt... :-( Faktum kvarstår, ni har blivit gravida. Och det kan ju tydligen gå bra, även om det är en minichans. Grattis, trots allt!
http://varforinteviocksa.blogspot.com
jenny_maria
11 januari 2011 08:33
ögonen tåras samtidigt som jag ler när jag läser ditt inlägg... tänk att det kan hända så av sig självt efter så lång tid? tänker på min egen situation oxå, tänk om det skulle kunna gå iaf?
Hoppas att detta är kroppen sätt att meddela att den äntligen har fattat hur man gör och att det kommer att funka för er nu!
http://langtaneftersammanhang.blogspot.com
Avlängtantilldig
11 januari 2011 09:58
Väldigt blandade känslor att läsa inlägget. Så trist att ni verkar ha ett missfall på gång men så goda nyheter att ni kan bli gravida! Visst är det skumt. Vi gjorde ju också ett antal inseminationer och IVF:er (även om vi inte försökt alls så länge som ni) och blev sedan plötsligt gravida spontant. Shit, nu menar jag inte att strö salt i såren... Menade mest att det är värt att hålla fast vid hoppet. Tänker så mycket på dig och är glad att få läsa uppdateringar här igen
http://enmammautanbarn.blogspot.com
Litenlängtan
11 januari 2011 10:04
Oj då! En vän med IVF-barn berättade innan jul för mig att hon haft missfall. Hon var också glad för hon hade inte konstaterat graviditet men nu vet hon att det kanske kan gå spontant.
Är det det magiska "avslappnandet" månne? Nä jag skojja bara, jag tror inte på det utan mer på slump och öde...
Grattis men fy vad ledsamt samtidigt...
Lycka till framöver!
http://litenlangtan.bloggplatsen.se
Kix
11 januari 2011 20:37
Jag tror å andra sidan att det faktiskt kan inverka, men det går ju inte på kommando eller tips från vänner att "slappna av". Det är ju fullständigt befängt. Men någonstans så skall väl alla faktorer så precis samverka just vid ägglossning också...
anonym
11 januari 2011 10:28
Det är inte säkert att detta är MF! Det kan ju vara en sen ÄL och väldigt tidig graviditet! Blödning-implantationsblödning ?! Vi kanske får vänta och se! Tog läkaren ingen S-HCG? Man kan ju kolla S-HCG med ngra dagar emellan...
Kix
12 januari 2011 17:59
Jo, de tog S-HCG och resultatet var positivit (+). Jag får väl vänta och se vad som händer de närmaste dagarna och vad de säger på fredag när jag träffar dem igen. Jag hoppas på din teori om sen ÄL och tidig graviditet.
----Uppdatering av svar 2011-01-12----
Såg att det var ett U-HCG som de hade tagit och som visade positivt. S-HCG vet jag inte vad det är...
Petra
11 januari 2011 11:55
Jag måste iallafall våga hoppas.önska och tro att det är ett mirakel och att du slipper ett missfall! Önskar er all lycka! Om det ändå blir ett missfall så hoppas jag att du blir gravid snart igen! Varmaste kramar
Evelina
11 januari 2011 13:21
Haha, vad kul ändå! Jag vet att man inte får säga sånt här till ofrivilligt barnlösa, men jag gör det ändå... En av mina bättre vänner försökte få barn länge. Hans fru är lite äldre, hon var kanske runt 35-36 när de började försöka. De fick ett missfall någon gång men annars minus och minus. De påbörjade IVF men fullföljde aldrig eftersom äggen inte började dela sig. Äggdonation nästa, varför de åkte till balticum (Estland?) för ÄD. När de var där var hon visst gravid så det blev ingen ÄD utan de åkte hem och i december 2009 föddes deras dotter Frida. Ibland blir det omöjliga möjligt. Man ska inte räkna med det men man ska ALDRIG ge upp hoppet. Jag är glad för er skull, trots ev missfall.
http://cuteewe.blogg.se
Kix
11 januari 2011 20:44
Ja, det är ju helt fantastiska berättelser när det äntligen bara händer för de som har barntillverkningsproblem. Och jag tror någonstans på kroppens mentala spärr ibland ställer till det, men att "bara slappna av" är ett befängt uttryck. Men när det bara händer, då är det fantastiskt!!!
ettvanligtliv
11 januari 2011 13:24
Förstår att du är överlycklig, det betyder ju att du kan bli gravid. Att NI kan bli gravida tillsammans. Samtidigt skittråkigt med missfall... Men nu jäklar vet ni ju att det kan gå, det SKA gå! Kram
http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se
Hedda
11 januari 2011 14:05
Ja, ibland händer miraklet! Jag hoppas att det ska hända er igen! Kanske tur att du inte har vetat om graviditeten och hunnit vänja dig, om det nu är ett missfall på gång (hoppas inte). En sak är säker - man vet aldrig vad som ska hända i livet! Kram.
http://heddasdagbok.wordpress.com
Kix
11 januari 2011 20:49
Ja, jag tänker också så, dvs jag är glad att jag inte vetat om graviditeten så att jag hade varit på moln först för att sedan få reda på att det blir missfall. Samtidigt skall man väl inte förringa några dagars svävan på moln heller, fallet blir dock jobbigare. Nu är ju fallet inte alls jobbigt (än), jag är bara så glad över att något fastnat!!!
MDB
11 januari 2011 18:20
Säger också grattis, och hoppas på att det inte slutar med missfall ändå, men som du säger är det ju spännande att ha lyckats bli gravid över huvud taget. Kram!
http://minadrommarsbarn.blogspot.com
Ote
11 januari 2011 21:58
Hejsan! Har varit inne och kommenterat tidigare. Ville bara tala om att jag inte trodde att jag kunde få barn. Väntade i 20 år. Sedan utan nån som helst ansträngning, när jag gett upp hoppet så var han där lilleman. Hoppas att det var sen ägglossning och att blödningen du fick är en nidblödning. Så var det för mig. Jag väntade min mens.Den kom men blödde bara några timmar. Nidblödning alltså. Jag var gravid. Jippi. Håller tummarna för dig. Kram Ote/
http://Radhusfruar.blogg.se
Nathalie
12 januari 2011 10:24
Hej Kix ! Vill börja med att gratulera att ni har lyckats helt på egen hand! Har det hänt en gång kan det hända igen ! har förljt din blogg länge nu med spänning och du har varit i mina tankar efter er förlust med gumman. Ganska konstigt att det kan bli så fast man inte ens känner varandra IRL. Jag hoppas att ni slipper missfallet och att ni ska få ert efterlängtade lilla liv ! Många kramar
Cornelia - Mitt Hem & Min Trädgård
12 januari 2011 19:48
Vilken överraskning! Förstår att du blev glad :D Även om det skulle bli ett konstaterat missfall, en naturlig graviditet är inte att förringa. Kan det hända en gång kan det hända igen :)
Vi skulle ju gjort en donatorinsemination i december men det blev inget utslag i, testerna såg ungefär ut som dina. Ist blev jag skengravid, om man nu kan säga så om människor ;) Jag hade jätte ömma bröst i nästan en vecka. Dessutom kändes de mycket större än vanligt, tom mannen kommenterade det en dag (fast jag berättade aldrig något för honom om mina tankar). Jag vaknade tom en natt o hade jättont i ett bröst och det kliade. Nästa natt drömde jag att jag va gravid med tvillingar, jag har ALDRIG drömt att jag va gravid tidigare. Men sen kom mensen nån dag senare, redan på dag 25. Jag brukar ligga på runt 30 dagar. Fast förra månaden va den jättesen, kom inte förrän dag 33 :( Suck, det e så jobbigt när man ska kolla sin ÄL när det pendlar så.
Jag kände mig verkligen gravid o började drömma. Drömma om min bebis men även att slippa fler behandlingar, fler utgifter, ingen adoptionskurs och inga långa år av väntan och dyra lån för adoption. Men det va bara min kropp som spelade mig ett spratt. Så dumt!
Nu hoppas vi att jag år utslag den här månaden så att vi kan testa DI, samtidigt ska vi börja på adoptionskursen.
http://mitthemochmintradgard.blogg.se
Kix
12 januari 2011 21:54
Vad roligt att du delar med dig av din erfarenhet och vad som händer hos er.
Ja, hur många gånger har man inte drömt om en graviditet när mensen har varit sen, men jag har blivit mer och mer luttrad och förstått att det endast är kroppen som spelar ett spratt med mig. Därför tror jag inte längre på graviditet när mensen är sen...
Hoppas på DI för er och en givande adoptionskrus. Ni har väl anmält er till någon adoptionsorganisation? Om inte, gör det så ni får er kölapp i systemet.
k
14 januari 2011 13:03
Grattis!
Förstår känslan, var i precis samma sits för ett tag sedan. Graviditeten slutade i ett tidigt missfall, men bara det att det fungerar är en vinst i sig.
Kram
K.
