Vad har vi att förlora?

Det var den sista frågan vi ställde oss innan vi gav oss in i den nationella adoptionen som vi fått erbjudande om. Vi kunde ju faktiskt få det vi i nästan 5 års tid nu längtat efter. Och vi skulle vara lika ofrivilligt barnlösa som innan om det inte skulle gå vägen.

Vi räknade upp nack- resp. fördelarna och kom fram till att vi hade ju såå mycket att vinna!

Nackdelar:

• Några månaders egna försök med att tillverka barn, men vad skulle dessa månaders försök vara i jämförelse med 58 tidigare försöksmånader.
• Några månaders framskjutning av vårt nästa FET-försök (IVF). Men vad skulle dessa månader vara i förhållande till all den tid man väntat och längtat på IVF-försök genom åren.
• Den nationella adoptionsprocessen skulle kunna dra ut på tiden
• Vi skulle bli oerhört ledsna om vi skulle behöva lämna tillbaka barnet

Fördelar:

• Ett barn – en baby – en nationell adoption – vi får ha barnet från första stund
• Ett slut på den ofrivilliga barnlösheten - ett liv för oss

Slutsats:

Vi hade allt att vinna. Möjligheten skulle aldrig komma igen och om vi inte gav det en chans så skulle vi ju aldrig få reda på vad det skulle leda till.

Kix

 

MDB

8 januari 2011 11:21

Förstår hur ni resonerade, hade nog tänkt likadant. Det är bara så himla trist att det slutade som det gjorde... Kram!

http://minadrommarsbarn.blogspot.com

 

jagvilljagkan

8 januari 2011 11:56

Tja no pain no gain och allt det där. Jag förstår varför ni utsatte er för risken - eftersom vinsten är så otrolig!! Samtidigt är jag tveksam till om jag hade vågat utsätta mitt hjärta för det... (såvida inte de faktiskt hade gjort så att barnet familjehemspplacerades på ngt sätt tills dess att ångerperioden tagit slut.)

Jag tycker att ni är otroligt starka och modiga som gav det en chans!! Och som klarar av att titta framåt :0)

kramar

http://jagvilljagkanjagvagar.blogspot.com

 

Hedda

8 januari 2011 19:33

Jag tror att ni kanske hade grämt er under lång tid om ni inte hade vågat. Starkt av er. Men synd att det slutade som det gjorde. Det är en del av livet att inga lyckliga slut garanteras. Men ibland inträffar de ändå.

http://heddasdagbok.wordpress.com

 

TeachGirl

8 januari 2011 20:31

Jag förstår verkligen hur ni tänkte, men det var synd att det inte gick som det var tänkt. Du är stark, jag vet inte om jag klarat av det.

http://varforinteviocksa.blogspot.com

 

Kvarnlyckan

9 januari 2011 16:03

Vad skall jag skriva som inte någon klok person redan inte sagt. Vi hade gjort som er, vi hade hoppat rakt i det och först efteråt hade alla känslor kommit.

När jag läser vad du skriver så tänker jag att det går, på något sätt kommer det gå och på något sätt kommer det gå mot något som är bra, som bara är erat eget.

Sköt om dig, er!

http://kvarnlyckan.wordpress.com

 

Cornelia - Mitt Hem & Min Trädgård

9 januari 2011 20:13

Jag håller med vad alla redan har skrivit! Vi hade också säkerligen gjort samma val som er.
Fruktansvärt sorgligt bara att det inte gick vägen.

Kram på dig!

http://mitthemochmintradgard.blogg.se

 

I

10 januari 2011 10:35

Hej! Jag har nyligen hittat till din blogg, och jag är så ledsen för er skull! Förstår hur ni resonerade och vi hade troligtvis fattat samma beslut. Jag och min man väntar just nu på att hemutredningen ska starta, så vi är också inne i en adoptionsprocess....

I

 

ettvanligtliv

10 januari 2011 16:56

Hade också tänk likadant som ni gjorde. Hoppas ni mår bättre och bättre! Stor kram

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista.   Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

  Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

  Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen.   Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

  Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :)   Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint!   Kix     ...

  Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre...   Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...