En arbetskompis yrade ut idag att han blivit farfar, jubel och kvitter bland samtliga mina arbetskompisar hördes i kör. Jag jobbar på. Låtsas inte höra. En kollega i samma ålder som den nyblivna farfadern diskuterar högljutt att han har uppfostrat sina pojkar att han ”förväntar sig att få bli farfar”. Och så säger han till den nyblivna farfadern att ”han (farfadern) minsann hade lyckats” och att det är ”så där som det skall gå till”. Jag tog lunch precis i denna diskussion. Ville inte mer höra. Ville inte mer veta. Jag ser att min arbetskompis viskar till den nyblivna farfadern i ögonvrån när jag går.
När jag kommit upp från lunch frågar denna arbetskompis om ”hur det är med mig”. Jag svarar, stark som jag lyckats bli under åren, ”det är bra, hur är det med dig?” (bra taktik föresten, det flyttar fokus från mig..).
Vi skall komma ihåg att samtliga på jobbet vet att jag har problem med att få biologiska barn. Det är ju ingen hemlighet längre.
Men jag kunde väl för f-n ha sagt grattis!
Kix
Pi
16 mars 2011 22:54
Inte så himla lätt det. Man känner ju hur man känner.
Cecilia summerar
17 mars 2011 08:13
Men du så spännande! Med bara ett berg emellan! :-o
Jag är STOLT att bo så nära en bloggare som skriver så ärligt, viktigt och berörande att jag skulle ha suttit fast vid din blogg som ett plåster om det hade varit för ett antal år sen.
Och angående uteblivet grattis och svårighet att orka med andras babylycka: Ibland är det nästan omöjligt att ta in och delta i andras verklighet när den skiljer sig så från ens egen. Var snäll mot dig själv!
http://www.villhabarn.se/blogg/3395
Mia
17 mars 2011 10:15
Usch vilka hemska ord, han tänkte nog inte alls på vad han sa. Om jag vore du så skulle jag byta jobb :(
MDB
17 mars 2011 12:19
Du behöver väl inte säga grattis, särskilt inte om alla på jobbet vet om att det kan vara känsligt för dig med barndiskussioner. Men känner du att du vill göra det så finns det vl fler tillfällen. Kram!
http://minadrommarsbarn.blogspot.com
Jenny
17 mars 2011 12:22
Nej, du gjorde helt rätt! Jävla människor! Jag kan inte förstå varför folk måste vara så egocentriska och aldrig ta hänsyn. Jag menar inte att folk ska gå på tå för oss som inte har lätt att få barn men det finns vissa gränser. Jag blir bara trött, för det här låter allt för bekant :(
Styrkekramar till dig!
Jenny
17 mars 2011 12:25
Nej, fanken alltså vad arg jag blev nu! Du skulle inte sagt grattis, du skulle bett dem dra åt helvete!
KRAM
Kix
17 mars 2011 12:28
Oj, vilken vändning Jenny! :)
Skulle bli tråkig stämning tänker jag, eftersom jag jobbar med dem varje dag. Men annars så.... :)
jagvilljagkan
17 mars 2011 14:05
Nej det är aldrig kul att få en sån överraskning slängd i ansiktet sådär...
Försöker formulera en tanke och jag vet inte om det blir så bra, men here goes; förhoppnignsvis förstår de hur jobbigt du tycker att det är. Kanske landar du i överraskningen och känner att du orkar gratta senare? Behöver ju inte bestå av blomma, choklad och översvallande ord. Kan ju räcka med ett mail?
Jag vet inte...
kramar till dig!
http://jagvilljagkanjagvagar.blogspot.com
Kix
17 mars 2011 17:36
Tack för ditt förslag, men jag hade nog min chans att gratta, och nu skulle det bara kännas konstigt att skicka ett mail.. tror jag... De kommer ändå aldrig förstå varför jag inte grattade första gången. :/
Icka
17 mars 2011 14:14
Neee varför ska du säga det om det inte kommer automatiskt? Det finns sååå många andra som kan gratta gubbskrället ;)
http://www.ickans.blogg.se
Kix
17 mars 2011 17:36
Vilket roligt ord; Gubbskrället! :)
ettvanligtliv
17 mars 2011 14:42
Det är knappast du som gjort någonting fel. Om de vet om att du har problem att få barn borde de ha vett nog att inte vräka ur sig sådanna idiotiska kommentarer. Förstår helt och fullt din reaktion.
Kram!
http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se
Kix
17 mars 2011 17:39
Nja, vet och vet. De borde ju rimligtvis förstå det när jag var hemma i 2 månader med gumman. Sedan är det ju inget som vi pratat om på jobbet (och det vill jag för den delen heller inte). Fast jag kan väl ändå känna och tycka att ett helt vanligt "Grattis" inte är så mycket begärt. Allt annat ylande och bubblande kunde jag ju ha skippat... jaja.. moment is gone. Jag har nog lärt mig något av det hoppas jag.
Jenny
17 mars 2011 15:42
Det är möjligt att det skulle blivit tråkig stämning för dem, men det blev det för dig också. Ibland undrar man hur mycket man ska behöva ta. Ett litet omruskande kanske skulle göra susen ;) Jag blir bara trött på att folk har så svårt att vara lite diskreta, helst när de visste din situation. Men självklart, tala är silver, tiga är guld :)
Kix
17 mars 2011 17:44
Haha.. ja, du tänker så! :) Jo, visst kan jag ibland känna att ett omruskande skulle vara bra, men jag är för konflikträdd och alledeles för mycket "göra-alla-till-lags"-människa för att kunna göra något sådant. Jag kanske växer på mig och klarar av en uppläxning i framtiden, vem vet. Jag har redan växt några millimeter av din kommentar! :)
Hedda
17 mars 2011 19:39
Nej, just idag kunde du inte säga grattis, tycker inte att du ska förebrå dig för det. Och jag tror inte de andra förebrår dig heller, du skriver att de till viss del känner till din situation. Men visst gör det ont, dels på grund av de egna situationen, del för att man känner sig så missunsam... Kram.
http://heddasdagbok.wordpress.com
jenny_maria
18 mars 2011 17:26
som vanligt blir jag bara förbannad när jag får höra om sånt här! Håller med - gubbtjyv! Vad är det egentligen som han har gjort som är så bra så att du ska tvingas att gratulera honom?! Har han kämpat någonting med bebisen? Nej, förhoppningsvis har han inte varit med alls! ;-) Kämpade han att få sin egen bebis? Nej, det har han inte gjort för då hade han inte kläckt ur så dumma saker! Jag förstår egentligen inte varför någon säger just "grattis" eller "bra jobbat". Kräver inte det att man har ansträngt sig (eller kanske fyller år...) och verkligen slitit röven av sig för att åstadkomma något??? Egentligen borde alla kanske säga: "Vad roligt för er" eller nånting i den stilen. "Grattis" är eg ett mycket konstligt ordval...
Och när gubbtjyven (för att komma tillbaka till ämnet...) säger att det är precis så det ska gå till eller att nu har han minsann lyckats tycker jag du skulle gett honom en fet smäll istället! Så säger man inte inför någon som har kämpat sig blå! Tycker han skulle haft en propp istället för ett grattis! Och kunde inte någon av arbetskamraterna stått upp för dig och ifrågasatt vad han menade med de kommentarerna!!! Jag blir så arg att jag har svårt att uttrycka mig - grrrrr
http://langtaneftersammanhang.blogspot.com
Kix
19 mars 2011 09:17
Done! :)
Miss S
20 mars 2011 18:00
Man måste inte alls säga grattis. Det gjorde inte jag när en kollega stolsterade med att hennes dotter nu var gravid igen. Stängde bara av öronen och låtsades inte höra...
http://www.baby-langtan.bloggplatsen.se
