Båda äggen har ju befruktats och idag fick vi reda på att de båda utvecklats jättefint. Så pass fint att de väljer att frysa ned de båda, då labb anser att de klarar en nedfrysning/upptinings-process.

Varför?

Jo, min slemhinna var endast 6 mm i måndags, dvs. vid äggplockdagen. Och med tanke på det låga antalet ägg som plockades så var det inte så svårt att förstå att slemhinnan skulle vara något för tunn vid återföring som planerad, dvs. idag.

Gillar jag det? Vad har jag för alternativ tänker jag då:

1)     Sätta tillbaka två perfekta embryon i en livmoder med för tunn slemhinna. Det har vi gjort med 11 embryon redan. Inget embryo har fastnat.

2)     Riskera att upptinade embryon går förlorade. Men jag kanske vinner på att min slemhinna blir något tjockare vilket i och för sig känns som en utopi då slemhinnan aldrig har blivit tjockare än 7 mm i en hårt stimulerad cykel.  Kanske är det svaret på varför inget embryo har fastnat...

Nu gjorde ju labbpersonalen valet åt mig så det är bara att gilla det.

Men i måndags fick jag ännu mer att fundera på.... Endometrios.

Gilla läget eller?

Kix

...farande 2....

Kix

2

Kix

Imorgon ägguttag (och därpå följande dagar)...

* OM det finns några äggblåsor att plocka ut

* OM det finns några mogna ägg

* OM någon spermie lyckas befrukta

* OM något embryo lyckas dela sig som det skall

* OM min slemhinna lyckas växta till sig som den bör

* OM embryot överlever utanför livmodern

* OM embryot överlever innanför livmodern

* OM...

Det finns många OM att ta hänsyn till i längtan mot ett barn.

Kix

Jag vet inte, men den försvann någonstans där i gynstolen idag på ultraljudet inför nästa veckas IVF-försök.

5 äggblåsor. Slemhinna 4 mm. Flera cystor.

Det är som att alla de här förändringarna som jag trodde skulle vara så bra inför vårt 8:de försök bara gjorde det 1000 gånger sämre:

* Hysteroskopi som visade att slemhinnan var fin

* Akupunktur (9 behandlingar)

* Ny gynekolog
* Ny medicin
* Ny IVF-klinik

Det blir dock äggplock på måndag iaf, ja om det finns några ägg därinne. Om det blir äggplock får vi väl se om slemhinnan hinner växa till sig innan återföring. Men att hoppas på någon långtidsodling är ju att ljuga för sig själv, och då har ju slemhinnan färre dagar på sig dessutom...

Ledsen vänner, men jag är inte sugen på några peppande kommentarer. Vill bara vara ärligt deppig över de dåliga förutsättningarna.

Och om jag bara få fortsätta vara ärligt så är jag riktigt jävla skiträdd att jag inte orkar med några mer motgångar. Kan jag inte bara få känna ett inre lugn att adoptionen är ett alternativ...

Kix

Trumvirvel.... tadaa.....

   
 
Inte världens mest upplyftande info, eller hur....

Kix

Egentligen tycker jag inte om sånt här, men låt gå när jag fått den från fantastiska Hjärtat Blöder:

Varför började du blogga?
Jag började blogga därför att jag behövde ventliera mina tankar. På den tiden påbörjade vi precis vår föräldrautbildning för adoptivbarn och hade då gjort 2 IVF-försök. Detta var augusti-09.

Vilka bloggar följer du?
Jag följer de du kan hitta i högerspalten, samt några till i olika intressenivåer.

Favoritfärger?

Grått och vitt.

Favoritfilm?
Notting Hill. En rolig film som får mig att skratta och må bra.

Vilka länder drömmer du om att besöka?
Om det blir adoption drömmer jag om att besöka mitt barns land när jag får hämta henom. Jag har aldrig varit till Thailand och besöker gärna det om vi får pengar över någon gång....

Kix

Som jag har blivit van med nu i flera år nu så trillar fler och fler bloggar bort från min intresselista. Jag kan inte rå för det, men jag blir helt enkelt inte längre intresserad av att fortsätta läsa om de som kommit till andra sidan. Det kanske låter som att den andra sidan skulle vara något hemskt, men det är faktiskt fantastiskt att komma till andra sidan. Jag unnar ALLA att få komma till andra sidan. Men jag vill också vara där. 

So, please forgive me. Men jag kämpar, och kämpar, och kämpar, och kämpar... och fått chans att glutta på andra sidan men aldrig fått stanna kvar. Jag orkar inte läsa om gravidsymptom, barnvagnar och förlossningshistorier i era bloggar.

Men jag älskar er för att ni får chansen!

Kix