Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Kix - 15 mars 2012 21:15


Extremt nedstämd.


Kix

ANNONS
Av Kix - 14 mars 2012 21:47


Åkte på kundbesök med en arbetskamrat som är rätt ny på vårt jobb. Löst snack bilen är ju väldigt vanligt, så det är väl då inte så konstigt att fråga om man har barn dyker upp.


Men jag svarade bara "-Nej" på frågan. Glömde "-Nej, tyvärr". Tycker om det svaret så mycket bättre.


Men sen då, vad förväntar jag mig att den som frågars skall göra? Fråga vidare? Nej, tyvärr, det gör de inte, det är säkert för obekvämt. Fast det gör väl mindre egentligen. Bara jag är ärlig.


Kix

ANNONS
Av Kix - 12 mars 2012 22:36


Ja, vad skall jag skriva… allt är ju fullständigt oförändrat:


  • Jag är fortfarande mycket ogravid.
  • Jag är fortfarande bitter och missunnsam.
  • Jag har ännu inte kunnat acceptera att det inte blir några biologiska barn.
  • Jag är ännu osäker på min man som, än fast han enligt senaste samtalet, sagt att han vill rädda förhållandet.
  • Jag är lika osäker på om jag kan lita på min man.
  • Jag är fortfarande besviken över att min mamma inte bryr sig.
  • Jag har fortfarande ont i hjärtat och själen.
  • Jag gråter fortfarande i tid och otid än fast jag inte längre går på några hormoner...
  • Jag är fortfarande energifattig och håglös.


Jo, men just ja – vi har åkt ned några placeringar till vår Landskö...det är förändrat... :(


Kix

Av Kix - 6 mars 2012 17:40


De två embryosen i frysen klarade inte upptiningen. 8 st IVF-försök, varav 7 st minus och 1 st utan återföring. Punkt.


Kix

Av Kix - 3 mars 2012 22:41


Fortsättning för er som läst den senaste veckan...


Nu är det tur att jag inte hade något glas med vin i fredags, för hade jag haft det hade vinet åkt i ansiktet på min man och glaset genom fönsterrutan. FÖR SÅÅÅÅ ARG VAR JAG. SÅ HELVETES ARG VAR JAG. Puh, jag skakar i hela kroppen av att bara tänka på det. Det är svårt att på något sätt skriva det här förståeligt och jag behöver göra konversationen MYCKET kortare, men jag hoppas ni hänger med.


Efter middagen i fredags sa jag till min man att vi skulle prata (hade ju förvarnat honom om det redan innan middagen). Förutom om en massa uppmjukande frågor så ställde jag tillslut frågan om han döljer något...  (frågade faktiskt det för 2 veckor sedan också, då han svarade nej). Han svarade nej (även denna gång). Jag pratade lite med honom om att jag upplevt att vi på familjerådgivningen kommit fram till att vi skulle försöka rädda förhållandet men att jag inte riktigt nu längre kan få ihop det med det agerande som han (min man) gör eftersom jag inte får något tillbaka. Jag förklarade för honom hur jag mått de senaste dagarna då jag inte annat kan göra än att tänka på hur det kan komma sig att det bara är jag som kämpar. Han blev stum, såg hur han funderade och funderade. Fick knappt fram ord. Jag frågade igen om det var något han döljde eftersom han låser datorn så fort han lämnar den, han ser till att logga ur FB gömmer konversationen med en viss person. Jag frågade honom igen om hur det kan komma sig...


Tillslut kommer det fram att han pratar mycket med den här kvinnan på FB... (shit känslan av gårdagen gör att min kropp skakar så fruktansvärt nu att det är svårt att skriva)... han erkänner att konversationen är flirtig.


Jag ber att få se konversationen på FB (jag har ju tidigare skummat den och därefter också sett att han raderat den), han loggar in och jag får titta men finner ingen konversation. Han har alltså raderat ALLT, även konversationen han hade dagen innan med henne.. Jag flippar ut. Skriker till honom hur han kan säga att han inte har något att dölja när han har raderat chatten med den kvinna jag tidigare ifrågasatt att han pratat med. Ingen annan konversation hade han ju raderat, varför just HENNES???? Nu blir det jobbigt att återge. Måste nog hoppa den biten för den är för jobbig, för ingående, för svår.


Kvällen/natten slutade med att vi sätter upp en muntlig lista till min man; om vad han måste tänka på för att rädda förhållandet, för under kvällen kommer han sakteligen fram till att han vill rädda förhållandet. Vi hade ändå också hunnit diskutera en överenskommelse (som jag redan i oktober pressade honom på) om att han får finna sig i att följa med hela adoptionsprocessen för min skull, därefter kunde han lämna det. Jag kan förstå att ni inte gillar det resonemanget särskilt mycket, därför är jag glad över att vara anonym bloggare.


Vi pratade också om att han måste söka hjälp, för han mår inte bra. Min man, som jag trott varit den starka i det den här processen, HAN mår inte bra. Jag skall se till att han tar den hjälpen, för om jag inte gör det så blir det inte av. Den muntliga listan skall också skrivas ned. Men min misstänksamhet och rädsla kommer att bestå länge, länge...


Heddas dagbok skrev för en tid sedan om hur ”olyckor” bidrar till högre läsarsiffror, men jag kan försäkra er att jag verkligen inte späder på den här historien för att få högre läsarsiffror. Jag vill bara få det här ur mig, oavsett om ni läser eller ej! Men läser ni det här så kanske ni har läst hela... logiskt!


Kix

Av Kix - 2 mars 2012 17:42


... att göra sig av med de två frysta embryosen vi har kvar. Slemhinnan är fortfarande på 5 mm efter 2,5 månads behandling av densamme. Det är såååå upplyftande att gå på en massa hormoner när det inte förbättrar chanserna det minsta. Jag har varit där MASSOR av gånger förrut, jag VET att 5 mm inte räcker. 5 mm är ju den sämsta tjocklek jag någonsin haft. Men det är slut nu. Slut på hormoner och slut på mig.


Så IVF-kliniken tinar upp de båda på tisdag till veckan och odlar dem vidare till på fredag då vi förhoppningsvis får tillbaka båda. Det kvittar hur det går, känns det som.... fast det är klart att det inte gör det....


Om jag vore vindrickare så hade jag säkerligen tyckt att ett glas vin hade kännts bra nu. Av ovan anledning men också av anledningen att jag förvarnat min man att vi måste prata ikväll. Men jag dricker ju inte vin.... och jag skall inte lacka ut på honom ikväll. Hoppas jag.


Kix

Av Kix - 29 februari 2012 22:21


Allt för många tankar snurrar. Tankar om hur förhållandet är och har varit. Vart kommer vi att vara om några dagar, veckor, månader? Blir det år? Tankar om hur jag mår, hur jag förhåller mig till mig själv, min man, vänner. Arbetskompisar? Tankar om vad livet har gett mig, tidigare, de senaste 6 åren, nu. Framtid? Ångesten över att ha köpt ett dyrt hus med rum som skulle rymma två barn. Ett perfekt hus och perfekt läge för barn, men med rum som står tomma. Pengar som går till huset när jag vill KÖPA mig barn. Ångesten över att hela tiden snåla men ändå aldrig känna att man har det bra. Att inte bli glad över NÅGONTING i livet. Inte en enda gång känna att man är glad över någonting. Att dra sig undan, inte orka försöka vara glad. Alltid känna oro. Alltid fundera, vrida och vända på tankarna.


Tankar som äter upp mig. Tankar som håller mig sömnlös om nätterna.Tankar som påverkar jobbet så kraftigt. Besvikelser. På mig själv och andra. Min mamma. Alla dessa tårar som kommer i tid och otid. På toaletten på jobbet...varför? På promenaderna med hunden. Går förbi nybyggda hus med barnsnöspadar, barnkälkar och andra barngrejer. När det känns som att hela livet står på vänt. I ett väntrum. I ett rum där energin slukas upp av de svarta väggarna.


Jag beundrar de ofrivilligt barnlöshets-bloggerskor som lyckas hålla en glad ton i bloggen, jag önskar att jag någon gång också kunde göra det. Förlåt för att jag dränker er med skit.


Kix

Av Kix - 24 februari 2012 23:26


Alla samtalen hos familjerådgivningen har ju gett mig en vink om att min man känner tveksamheter på vårt förhållande. Jag vill ju ha barn med honom och känner att jag måste rädda äktenskapet. Det lät på min man som att han också ville det. Därför har jag jobbat på det och blottat mig extra mycket. Gett extra mycket hintar om att jag vill ha sex. Att jag vill ha närhet, ömhet och pussar. Sagt till honom många gånger att jag tycker om honom . Men jag har inte fått någonting tillbaka.  NADA – INGENTING – NOTHING. Ingen spontan kram eller puss. Inga uppmuntrande ord. Inget sex. Så här var det för några månader sedan också. Strax innan jag ledsnade och gav upp.  Det var då familjerådgivningen kopplades in. Och jag trodde att myrstegen var värt att kämpa för.


Men nu är jag där igen. Orkar JAG kämpa? Orkar JAG hålla i det här förhållandet när jag inte får någonting tillbaka? Jao... kanske... OM det inte vore för att min man har blivit så hemlighetsfull de senaste månaderna. Något jag inte tidigare nämnt för er. Han bytte lösenord på Facebook. Han ser till att alltid logga ut från FB när han lämnar datorn. Han ordnade inloggningskrav på datorn. När jag har gått förbi när han suttit med sin dator har han snabbt stängt ned eller bytt sida. Men jag har hunnit se namnet på personen han snackar med på chaten. Alltid samma kvinna. Och jag skulle nog inte normalt ha problem med det... men inte nu, när vårt förhållande är så skört.


Så för en vecka sedan gjorde jag något jag inte borde ha gjort, kanske. Eller något som man inte bör göra men måste för att få veta sanningen. Jag tog hans dator i ett obevakat ögonblick, jag snabbläste chaten mellan den här kvinnan och min man. Jag hann uppfatta att de snackas på chaten väldigt ofta. Det var långa samtal, ofta och flirtiga. Jag skakade och kunde inte sova en blund den natten. Jag pratade med honom lite löst morgonen därpå; men jag tror inte jag blev så mycket klokare. Han ansåg sig ha rätt till sin privata sfär...


Jag fattar inte att det här händer mig, vi har varit tillsammans 14 år och de senaste 6 åren har varit som ett helvete, som orsakats av den ofrivilliga barnlösheten. Å nu det här. Jag vet inte hur jag skall orka KÄMPA. Jag vet verkligen inte det. Ikväll tog jag datorn igen i ett obevakat ögonblick. Jag behöver få veta EXAKT vad som står. Men nu har han rensat chat-historiken. Så nu ligger jag här i sängen och gråter.


Svartsjuk?  - JA SÅ IN I HELVETE!


Min man fyller år idag. Jag sa till honom att han fick önska sig vad han ville. Han ville inte ha något eftersom det kostar pengar, tyckte han. Då sa jag till honom att går att önska sig även det som inte kostar pengar. Men han nappade inte.


Så T, om du läser det här, PRATA MED MIG om du vill rädda vårt äktenskap, för jag vet inte om jag orkar jobba själv!


(För er andra så, ja, jag kommer att försöka ta upp det IGEN med honom. OCH ni behöver inte skriva några uppmuntrande kommentarer, jag behövde bara få detta ur mig)


Kix

Presentation

Fråga mig

31 besvarade frågor

Mail

kix_barnlos[snabel-a]hotmail[punkt]com

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2012
>>>

Senaste inläggen

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Om ofrivillig barnlöshet och adoption med Blogkeen
Följ Om ofrivillig barnlöshet och adoption med Bloglovin'

Gillar

  

                

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se