Mitt fjärde budord utspelade sig i helgen.

4. [Den ofrivilliga barnlösheten präglar mig/oss EXTREMT mycket. Den har förändrat oss. Vi lever i en berg-o-dalbana och inte ens på toppen av den berg-o-dalbanan så mår vi bra]…. [Vissa dagar är livet ett rent helvete, tårarna sprutar och jag känner mig oerhört misslyckad.]…[Oftast kan en mycket enkel motgång (i helt andra situationer än som ofrivilligt barnlös) göra mig fruktansvärt ledsen]….[ Det är inte ovanligt med depression eller att situationen skapar problem i relationer, både med varandra som par men också med andra.]

 Det började med att jag blev utskälld och nedtryckt till fotknölarna av min man inför besökare (som vi knappt känner) på övernattning. Anledning: för att jag bränt vid middagsmaten och då vet min man att jag varken kan eller vill laga mat sedan många år. Varför tar han då en lång promenad precis vid middagstid????? Självförtroendet sjönk till noll och jag har hållit mig undan köket sedan dess. Det verkar ju vara så han vill ha det... Jag har hoppats att han skall komma med en ursäkt, men vis av erfarenhet vet jag att sådant sitter långt inne och jag borde egentligen ge upp en sådan önskan. Han brukar lösa konflikter genom att lägga locket på så ”ordnar det sig” tillslut. Jag, å min sida, slutar prata med honom och håller mig undan så att han skall förstå att jag är ledsen. Men alltför många gånger är det jag som ”ger mig”. Han förstår inte att hans verbala utbrott går så ont hos mig.

Dessa långväga besökare är kompisar till min svägerska, vi träffar dem max vartannat år. Men imorse frågade hon om hur vi hade det efter att vi lämnat tillbaka gumman, om vi kunde sova och jobba som vanligt etc. Vad befriande... det är ju sååååå få som visar att de bryr sig, och jag har sett mycket tydliga tecken på att de som står oss allra närmast är allra sämst på att visa att de bryr sig; ingen av min mans föräldrar eller syster och ej heller min mamma eller min bror frågar något. Men flera av dem som finns utanför denna cirkel av nära släkt och vänner har visat att de bryr sig genom att fråga, dessa gäster är ett sådant exempel. Min mans fd (x3) chef ett annat exempel.

Många känslor och tankar i helgen med andra ord, därför blev det en halvtimmes ohejdad gråtorgie i duschen ikväll.

Kix

No mens so far... dag 38. Lindrig mensvärk någon dag här och där, men no mens.

Och jag som trodde att mensen efter skrapningen skulle funka galant... hur jag nu kunde vara så blåögd och tro det???? Och hallå, det är ingen ide att ni kommenterar och säger att jag skall ta graviditetstest!! Så mycket tänker jag inte förudmjuka mig själv.

Jag längtar ju bara så förbannat mycket efter FET!!!!!

Kix

Oops vilken blooper jag precis hörde från Leif GW Persson:

"-Han kan vara invandrare som snackar bra Stockholmska, adopterad tex...."

Kix

Kan det vara mensvärk jag känner? Isf tjoho!!! :-)

En kollega till mig, sekundärt ofrivilligt barnlös, berättade i förtroende att hon var gravid i v.5, när jag berättade (också i förtroende) för henne att jag var gravid i v.6 Nu tillkännagav hon på Facebook att hon var gravid. Det känns lite i hjärtat att läsa det då jag också borde få vara den som skulle få tillkännage vår graviditet. :o(

Kix

Har hittat två nya, härliga bloggar – En mamma wannabe och Solens strålar, men jag har ett dilemma... det kliar så i fingrarna och jag vill kommentera, men jag kan det ej. Ni vet i blogspot kan man kommentera som: Google-konto, LiveJournal, WorldPress, TypePad, AIM och OpenID....dvs en massa val som jag inte ens vet vad hälften egentligen är, men det jag söker efter är ett val som Webadress resp. Anonym så att även helt obildade personer som jag kan kommentera... 

How to?

Kix

Shit vad mitt inlägg om de "tio budorden" väckte många tankar och åsikter (och då menar jag inte de kommentarer jag fick). Det är väl så himla typiskt att det alltid skall vara någon/några som missförstår, men jag tänkte att jag skriver ett nytt inlägg med det som jag känner att jag behöver poängtera.

De budord som jag skivar om i inlägget här, är alltså MINA budord. Punkterna som jag skriver om är alltså hur JAG uppfattar och upplever MIN barnlöshet. Jag länkar dessutom till två andra inlägg i ämnet för att visa på hur andra uppfattar deras barnlöshet. Dessutom upplever JAG att mina känslor om och kring min ofrivilliga barnlöshet har förändrats genom åren. Kanske är den differentierad på hur länge man har kämpat, vilka motgångar man har stött på och grundläggande personlighet?

Utifrån detta är det helt klart bästa att fråga den /de ofrivilligt barnlösa om hur de vill att man skall förhålla sig till barnlösheten. Det viktigaste är nog att hålla en öppen dialog och kommunicera, vilket inte alltid är så lätt alla gånger.

Uppenbarligen.

Kix

Av min leverans av ägglossningstest från september-10 så har jag bara stickorna kvar. Jag fick både stavar och stickor i leveransen, totalt 56 test, och nu har jag alltså använt upp alla stavar. Och kvar har jag då de där veka, små stickorna. Av alla stavar jag använt så har INGEN visat utslag på ägglossning, och ändå blev vi gravid i mitten på december. Nu kör jag alltså med stickorna och än har dessa heller inte visat något utslag på ägglossning. Så jag börjar betvivla kvaliteten på produkterna. Jag vill inte ha sådana här fucking skittest. Jag vill ha rejäla produkter som jag kan lita på. 

Helst vill jag ha ett test där jag slipper samla upp urin i en bruk och stå och vänta... det är halväckligt och det är tidsödande (när man är sen och sömndrucken som jag på mornarna).

Jag handlade på www.testlagret.se förra gången. Har ni något bättre tips på webbutik? Och tips på rejäla test (som ger utslag :)? Jag vet att apoteket har test som man kan lita på, men de svindlar ju plånboken oroväckande geschwint...

Kix

... hjärtans kramar till alla ofrivilligt barnlösa där ute!

Kix