Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Kix - 4 maj 2011 22:03


Brev på posten idag - operationen uppskjuten 3 veckor.


Tänk att jag kände det på mig, karusellen skall åter snurra och allt känns som en deja vu. Nu fattas bara att något annat händer om tre veckor som gör att även den tiden blir uppskjuten.


Tur att jag sparat på jubelropen...


Kix

Av Kix - 3 maj 2011 22:23


Förr funderade jag både ett och två gånger om det är rätt eller fel, men nu skiter jag i det. Idag är det dag 5 i menscykeln = PERGOTIME START!


Ja, jo jag vet… läkaren kommer att säga att samlag inte är tillåtet efter operationen, men nu ger jag blanka fanken i det.


Crazy?


Kix

Av Kix - 1 maj 2011 22:15


Ryska snuvan
Lingonveckan
Tant Röd
Kommunistveckan
Röd avgång
Bingo
Red River
Stängt för helgen


Eller kort och gott mens. Jodå, den är MYCKET välkommen. Kanske har den rättat till sig efter missfallet. Skulle i så fall vara helt otroligt... och fantastiskt. Eller skall jag vänta med jubelropen?


På fredag blir det operation, den sjätte på två år gällande livmoderhals eller livmoder (såg att jag tidigare skrev att det var den femte på två år men det stämmer ju inte..). Men jag ser fram emot den som f-n, förhoppningsvis ger det några svar om varför livmodern ser så konstig ut efter missfallet. Skall nog vänta med jubelropen här också...


Varför kan jag inte bara vara optimistisk när dessa två händelser är positiva?


Kix

Av Kix - 26 april 2011 22:12


Jag har inte hört av mig på länge.... av några orsaker:


- VÅR!!!
- Renovering av hallen MÅSTE färdigställas så att utearbetet kan ta vid
- Ny release på jobbet



Det betyder dock inte att jag slutat fundera. Jag funderar lika mycket... om livet.. om barnlösheten MEN faktiskt också om andras livsöden. Ibland tror jag att JAG har varit med om så mycket skit i livet, men när jag sedan höjer blicken så ser jag att det har ju såååå många andra också. Cancerbesked, sena missfall, brokig uppväxt, missbrukande föräldrar/förälder, utomkvedshavandeskap, barnlöshet, olyckor, dåliga förhållanden etc...


Jag är bara EN i mängden.


Kix

Av Kix - 18 april 2011 20:41


...HAR varit på ytterligare ett VUL, och nu har läkarna äntligen bestämt åtgärd – hystroskopi och ny skrapning av livmodern. Dvs ytterligare en operation, femte på tre år. Min livmoder ser inte ut som den ska, och uttrycket från gynläkaren ”-Du är inte som vanliga patienter” har etsat sig fast. Kommer min livmoder någonsin att återhämta sig efter missfallet? Vårt FET-försök nr 2 som skulle starta i januari i år har precis övergått till funderingar om vi någonsin kommer att kunna göra något mer FET. Ett FET som är betalt och klart sedan drygt 2 år tillbaka.


...MIN mamma har varit på besök hos oss i en vecka (vi bor många mil ifrån varandra). Jag försökte plantera två olika diskussionspår så att hon borde enkelt kunna fånga upp och fråga om hur det är med oss, hur det är med barnlösheten, blivande adoptionen... Men inte ett napp. Är jag såå himla blåögd som tror att min mamma, som alltid stått vid min sida, inte i denna situation kan prata med mig. Min besvikelse kring detta är enorm. Jag berättade om denna besvikelse för henne för ett år sedan eller så. Varför skulle jag tro att det hade ändrat sig?


...MINA tankar kring möjlighet att bli biologisk mamma eller att bli adoptivmamma slåss. Jag vet så innerligt att jag skulle bli såååå jävla glad över att bli adoptivmamma, sååå fucking glad om och när det händer. Men just nu slåss jag med tanken om att INTE kunna bli biologisk mamma. Och det gör sååååå ont och smärtar. Jag behöver hjälp att vänja mig med tanken om ett adoptivföräldraskap. Just nu känns det så B-igt... förlåt. Jag vill känna att det är precis LIKA BRA!


...JAG har fyllt 37 år. Jag har inte tid att vänta, tänka, fundera. Jag har inte tid att välja ett alternativ och se OM det lyckas. Jag är förtvivlad över att tiden bara går och går och jag kan inte påverka någonting överhuvudtaget. Jag har blivit extremt panikslagen över den biologiska faktorn likväl som åldersfaktorn över ålderskillnaden mellan mig och ett adoptivbarn. Spannet mellan min ålder och adoptivbarnets ålder kan ju faktiskt bestå, vilket betyder att det adoptivbarn som vi blir tilldelad inte är en fluffig bebis på max 1 år...


Med alla dessa krig i huvudet kommer gråten EXTREMT lätt; i duschen i lördagskväll när mamma ligger i rummet bredvid. Under stretchingen på F&S aerobicspasset ( gravid instruktör som gladeligen ville berätta om sitt tillstånd och en annan gravid i duschen efter passet...). I bilen på väg hem från samma träning. Nu...


Jag orkar snart inte bekämpa krigen.


Kix

Av Kix - 13 april 2011 22:30


- att vi inte hinner med något frysförsök innan sommaren. Fortfarande ingen ordentlig mens, 71 dagar sedan skrapningen. Fortfarande ingen läkare som kan besluta om någon åtgärd om min cysta i äggledaren samt livmoder som "inte ser ut som det skall"...  7 månader sedan sista IVF-försöket... gaaa... det är frustrerande...


- att adoptionen börjar bli mer och mer verklig. Lyssnade för någon vecka sedan på Maria Juuselas föredrag (aktuell med boken "Banden som gör oss till familj") och förstod igen så tydligt att adoption ÄR en fantastisk väg till familj. Denna längtan, väntan samt fysiska och psykiska påfrestan börjar ta ut sin rätt. Jag är osäker på hur länge till vi orkar kämpa för ett biologiskt barn.


Kix

Av Kix - 12 april 2011 20:52


För flera år sedan fick en fotbollsvän till mig missfall och hon var så klart ledsen över detta missfall. Vi hade då varit ofrivilligt barnlös i drygt 2 år och min respons till henne då var: ”-Men då vet du ju iaf att du kan bli gravid”.


Efter ytterligare 3 års tid av ofrivillig barnlöshet skulle jag fortsättningsvis kunna ge samma typ av respons till någon som är ledsen över ett missfall. Men på flera bloggar har jag läst att det INTE är något som en person som fått missfall vill höra. Jag förstår att om man har fått missfall är man oerhört fokuserad på det egna misslyckandet, men jag hade önskat på något sätt att min fotbollsvän i det läget när jag sa ”-Men då vet du ju iaf att du kan bli gravid” skulle förstå att det finns de i omgivningen som skulle bli överlycklig över att få något graviditetstecken som visar att man åtminstone är på rätt väg... Min respons är bara av välmening.


Skall så klart poängtera att vårt missfall i januari i år handlade mycket mer om glädjen över att överhuvudtaget lyckats bli gravid än om själva missfallet, som i stort sett bara blev ytterligare en notering av alla andra motgångar vi gått igenom under alla dessa år.


Kan tillägga att min fotbollsvän har två barn idag.


Kix

Av Kix - 5 april 2011 12:15


Barnlängtans enkät för ofrivilligt barnlösa - gör den du också!!


Resultatet skall användas för att visa för beslutsfattare och myndigheter hur livskvaliteten påverkas av ofrivillig barnlöshet.


Och du som inte är medlem i Barnlängtan, bli det! :)


(Oj, många uppmaningar, men alla uppmaningar är till ett gott syfte)


Kix

Presentation

Fråga mig

31 besvarade frågor

Mail

kix_barnlos[snabel-a]hotmail[punkt]com

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2012
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Arkiv

RSS

Gillar

  

                

Besöksstatistik


Skapa flashcards