Jag tänkte att det kanske är så här; Gud kan inte svenska. Jag har därför översatt det jag önskar mig i flera språk så hoppas jag att Gud kan något av de språken:


* Please God, let me get pregnant and give birth to that child.
* Behage Gud, lad mig blive gravid og føder barnet.
* Adja Isten, hadd, hogy terhes, és szülni a gyermeket. 
* Bitte Gott, lass mich schwanger werden und gebären, um das Kind.
* Por favor, Dios, haz que me quede embarazada y dé a luz al niño.
* Дай Бог, дай мне забеременеть и родить ребенка.
* Lorem Dei est, me nunc gravida et pariunt et puero.
*                                       رضاء الله، واسمحوا لي أن الحصول على الحوامل وتلد الطفل .
* Ole hyvä Jumala, anna minun tulla raskaaksi ja synnyttää lapsen.
* Asseblief God, laat my swanger raak en geboorte skenk aan die kind.
* S'il vous plaît Dieu, laissez-moi tomber enceinte et donner naissance à l'enfant.
* 请神，让我怀孕，并生下了孩子。

Gud har väl Internet?

Kix

Jag har varit förbaskat slarvig med min anonyma blogg (ja, denna alltså). Jag råkade omedvetet koppla min blogg till min riktiga identitet på Facebook. Konsekvensen av detta är att jag fått minst en ny ”känd” läsare till min blogg.

Hej L!

Nu är ni två stycken L som läser min blogg och som känner mig personligen.

I och med min oaktsamhet så kan det vara så att även andra har hittat hit som känner mig personligen. Jag vill att ni ger er tillkänna alternativt slutar läsa. Jag
anser att ni gluttar in i min dagbok.  Visa din respekt mot mig.

Min blogg är min ventilation i den livskris och sorg jag går igenom. Jag tar inte hänsyn till att någon som jag känner läser min blogg, jag skriver det jag känner och det jag tänker. Det kan hända att det sätter igång tankar och funderingar hos er som känner mig och träffar mig. Men jag vill INTE, under några som helst villkor, att ni skall ifrågasätta det jag skriver här på bloggen. Döm mig inte för mina innersta känslor. Då är det dags för er att sluta läsa.

Jag skriver anonymt, och så skall det fortsättningsvis vara! Until further notice!

Kix

Så då ruvar jag på mina två sista embryos och funderar på om det är en utopi att hoppas på värpning om sisådär 40 veckor, typ. Tack för ALLA lyckoönskningar, det är ju jättemånga tummar som hålls därute. Jag behöver dem!!!

Av de 7 embryos som vi hade kvar i frysen gick 5 inte att använda och de 2 som sattes tillbaka var långt ifrån perfekta. Det är lite ovanligt för oss att höra att våra embryos inte är perfekta, så därför släcktes hoppet redan innan de fick komma in i livmodern. Så jag har inga stora förhoppningar..

Jag lägger ut den senaste IVF-statistiken:

Kix

Jag tänkte kanske att jag skulle ta och meddela att min 7:de embryoinsättning blir imorgon (om de klarar upptiningen från frysen). Några har skickat kommentarer om era solskenshistorier vid många IVF-försök (Sara, Maria och Tessi). Tack för dem. Det ger mig hopp att jag kanske kan få vara en sådan solskenshistoria. Kanske. Hoppas. Om inte annat så försökte vi iaf. Men jag jobbar ändå på acceptansen kring att det inte blev några biologiska barn. Det ingår liksom.

DET heter det, double embryo transfer. 2 embryos skall tillbaka.

NUFÅRNITAMEJFANTAOCHSTANNA!!!! NÅN!!!! PLEASE!!!!!

Kix

IVF-kliniken ringde idag (eftersom jag varit på VUL idag inför kommande frysförsök). Hon sa att ägglossningstestet skulle tas tre timmar efter morgonkissningen. Alltså inte direkt på morgonen. Det har jag ju ALLTID gjort. Skall man alltså inte det?

Hur gör ni, när tar ni era ägglossningstester?

Kix

Vi har gjort 6 IVF-försök, 4 färska och 2 frysförsök. Samtliga har skitit sig, aldrig något plus. Hoppet inför det 7:de försöket om några veckor är i stort sett obefintligt. Jag skulle nästan vilja påstå att jag inte har något hopp kvar.

Jag vet inte om jag har börjat komma in i acceptansfasen, alltså att jag sakteligen har börjat acceptera att det inte blev några biologiska barn. Jag tror det eftersom jag nästan inte ens längtar till frysförsöket, jag räknar inte ned, jag bara tar det som det kommer. Men jag tror att acceptansfasen kommer att ta tid, så hela hösten får bli en mental bearbetning av att inte få lämna ifrån sig något biologiskt. Men kanske ännu mer att inte få uppleva att vara gravid och föda ett barn. Det är nog det som gör mest ont.

Urk, nu gråter jag också. Det har jag inte gjort på länge. Förvånansvärt länge. Men det här berör så oerhört. Jag längtar bort från verkligheten. Måste den vara så jävla sann.

Kix

Om ofrivillig barnlöshet vore ett lyxproblem, tror ni då att de som lätt har fått barn inser att de bär på en lyxskatt och inte borde klaga?

Kix

Den är så oönskad många gånger. Men om den ändå har tänkt komma så är det ju bra om den kommer när man vill ha den.

Idag fick jag den och det är alltså startskottet på frysförsök nummer 3.

Vem är den? 4 bokstäver:

Kix