Emmy

10 augusti 2011 13:38

Jag är i samma sits som dig och jag känner mig så ensam.Trots att min man och jag stöttar varann i detta helvete så skulle jag vilja prata med en tjej som är med om samma sak.Jag bloggar inte,läser dock alla bloggar.Har du tips på hur man får kontakt med tjejer i samma situation?
Mvh
Emmy

Kix

10 augusti 2011 18:35

Några tips:

1) Var öppen med din situation. När man väl "kommit ut" så märkar man att det finns alltid någon runt omkring som har eller har haft problem (eller känner någon som har problem).
2) Gå med i föreningen Barnlängtan och tag kontakt med dem. De kan säkert guida dig vidare till någon kontaktperson/lokalförening i din stad.
3) Vissa av oss bloggare har haft sk. bloggträff. I vårt fall i vår stad, Sundsvall, så behövde man inte blogga för att få delta i träffen. Stockholm och Malmö har också haft en bloggträff vad jag känner till.
4) Vissa bloggare anger i proflen vart de bor. Kanske är det någon som bloggar om ämnet som bor nära dig och du kan knyta kontakt med.
5) Själv avskyr jag www.familjeliv.se och deras forum, men där kan man nog också se i profilen om de bor nära som du kan knyta kontakt med.

Lycka till!

anna

24 februari 2011 09:12

vilken av budorden är viktigast och vilket är minst

Kix

24 februari 2011 21:06

Oj, vilken svår fråga. Många budord är dessutom inlindad i varandra och många är sååå viktiga. Men om du nu specifikt frågar så måste jag nog svara att punkt nr 5 är jätteviktigt för mig. Det som man önskar sig mest av allt i hela världen och det som jag skulle kunna göra VAD SOM HELST för, det kan jag inte få. Att då späda på detta ännu mer gör så ont i hjärat. Punkt nr 3 går hand i hand med punkt 5. Det är helt enkelt jobbigt att lyssa på någon klaga över denna underbara gåva. Det är omöjigt att svara på vilket som är minst viktig, så tyvärr, det kan jag inte.

Sandra

17 februari 2011 18:22

Ska snart påbörja en adoptionsprocess. Hur lång tid tog det för er att få ett medgivande? Vet ni hur lång tid ni behöver vänta tills ni får barnbesked?

Kix

20 februari 2011 16:00

Vi anmälde oss först att vi ville genomgå en adoptionsutredning i dec-09. Därefter fick vi utredare tilldelade under jan-10. Under Feb-Sep-10 hade vi 6 (eller var det 7) träffar, vårt medgivande fick vi klart sep-10

Sedan hur lång tid det tar tills att man får barnbesked är mycket, mycket osäkert och mycket, mycket olika. Det beror först och främst på när man anmälde sig som adoptionssökade hos adoptionsförmedlingen, den sk kölappen. Det beror också på vilka/-et land/-er man angivit i ansökan till adoptionsförmedlingen att man vill adoptera från, olika länder har olika adoptionsprocesser och olika långa köer. Det kan i ett land gå fort till BB (Barnbesked) men ta flera, flera månader till RB (Resbesked), medan andra länder går det fort mellan dessa två. Vi är ännu inte så aktiva i vår adoptionsansökan, men av vad jag har tagit del av så ligger väntetiden från att man ställt sig i kö hos en adoptionsorganisation till man har kommit hem med ett barn ungefär mellan 3,5--5 år. Allt beror också förståss på vilket åldersmedgivande man har fått samt om man kan tänka sig korrigerbara handikapp/icke-korrigerbara handikapp, om man adopterar som ensamstående eller som par, om man har syskonmedgivande etc etc... Mitt konkreta tips till dig är att anmäla dig/er som adoptionssökande hos en eller flera adoptionsorganisationer, ni behöver inte ha genomgått någon medgivandeutredning innan. Då har ni er kölapp iaf. Kix

L

9 februari 2011 13:31

Hej!

Vad bra och ärligt du skriver om det som är svårt och jobbigt! Jag har precis fått veta att min bror och hans fru är ofrivilligt barnlösa. Detta är helt ny situation, både för honom och mig. Jag har ett litet barn och jag funderar mycket på hur jag kan hjälpa och stödja min bror och hans fru. Vad är det viktigaste jag bör tänka på, förutom att vara extra lyhörd för deras behov såklart? Jag känner mig lite vilsen och vill inte göra fel eller säga något som kan uppfattas som sårande, fastän inte det var meningen.

Tacksam för råd!

Kram L

Kix

10 februari 2011 23:08

Hej och tack för din fråga. Jag blir så glad av att läsa att det finns omtänksamma anhöriga till ofrivilligt barnlösa där ute. Hoppas mina råd (se inlägget idag, 10/2-11) ger dig förståelse att hantera din bror och hans frus situation samt att relationen mellan er stärks av att du visar omtanke. Kram till dig med!

Britt Hagström

28 januari 2011 10:34

Hej! Först vill jag gratulera dig till din graviditet naturligtvis! Jag är en 54-årig kvinna, som bär jag var 20 år, akut fick operera bort 1 äggstock och en äggledare. Den äggledare jag hade/har kvar var sammanväxt. Läkaren sa till mig, att jag hade endast mellan 0-5% chans att bli gravid! Jag fick äta hormontabletter i flera år. Men en dag kände jag att jag inte ville fortsätta med dessa tabletter! Jag hade absolut ingen tanke eller planering på att försöka bli gravid, eftersom läkaren hade sagt att jag hade så liten chans att bli gravid, alltså 0-5% utan en operation för att få en plasttuba! (Äggledare! Men en dag hände detta som i princip var helt omöjligt.....Jag var gravid! Jag håller verkligen mina tummar för dig och skänker dig mycket varma tankar! Jag ska också berätta, att jag haft oregelbundna menstruationer en längre tid, men ibland kommer de! Nu har jag haft såna spänningar i mina bröst och har funderat på om jag ska gå och göra en mammografi......men i morse slog mig tanken....tänk om jag är gravid igen!! En underbar känsla, fast jag blir 55 år i augusti! Skulle det mot alla odds visa sig att jag är gravid, så vill jag föda barnet om inte läkaren avråder mig till 100%
Kram på dig och kämpa på!
Britt

Kix

28 januari 2011 13:39

Ja, tänk om. Det är ju helt otroligt att du fortfarande är fertil som 54-åring i så fall. Grattis till din första graviditet med så små odds, det ger mig hopp om att det borde fungera även för oss! Kix

ettvanligtliv

14 januari 2011 14:59

Hej vännen, hur har det gått idag? Hoppas hoppas hoppas att det är en graviditet fortfarande! Kram

Kix

17 januari 2011 22:19

Jag har fortfarande inte fått något missfall och VUL idag visade att embryot lever fortfarande, hon kunde se hjärtslag. Hon gav det tom 50% chans till normal graviditet och hon var förvånad att det hade utveckats åt rätt håll. Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas att det är en riktigt tuff j-vel som ligger därinne! Tack för omtanken!

Anna

9 januari 2011 14:12

Hejsan! Går hos tant L (antar ni menar hon i Sundsvall) och har snart försökt i ett år att få barn. (10 månader nu.) Har fått Pergo utskrivet, men har inget större hopp om det. Jag funderar på varför du gått hos både Fryklund och tant L? Ska jag om två månader ringa Fryklund för utredning? Varför inte hos tant L? Om man gör utredning hos Fryklund, hamnar man då i landstingskö för IVF eller måste man då gå hos kvinnokliniken? Hoppas du kan svara på mina frågor!
Mvh,
Anna

Kix

9 januari 2011 14:23

När vi kontaktade Sundsvalls Kvinnoklinik för att göra utredning (kände inte till Tant L då), så sa de att de hade lång kö för utredning, men att Fryklund möjligtvis hade kortare kö. Därför ringde vi Fryklund och fick en tid för utredning fortare än vad KK kunde ge oss. IVF-kliniken i Umeå samarbetar med KK i Sundsvall samt Fryklund i Härnösand (men inte med Tant L), och efter vår utredning hos Fryklund skickade han oss till IVF-kliniken för en landstingsbekostad behandling, och ungefär där slutade jag gå hos Fryklund. Nu, flera år senare, har jag börjat gå hos Tant L. Tant L samarbetar med CvL-kliniken i Uppsala, men om man gör utredning hos henne så är jag osäker på om man hamnar innanför det landstingsbetalda IVF-försöket eller ej. Ring KK i Sundsvall så får du säkert svar på dina frågor. Eller kanske Tant L vet? Kix

L

8 januari 2011 16:09

Hej! Det här är ingen fråga... bara en kommentar. Fin blogg. Jag är lika gammal som dig, har 3IVF och 2 FET i bagaget utan resultat och utan att vi vet varför, ska snart få vårt godkännade (hoppas jag) från kommunen ang adoption, ska nog göra ngn IVF till... greps oerhört av det ni gick igenom med att få vara föräldrar ett ögonblick... sn stor kram till dig.

Kix

8 januari 2011 16:47

Hej L,

vad trevligt att du kommenterade. Vad lika vi verkar vara, inte bara med tanke på åldern. Vi har 4 IVF och 1 FET i bagaget och hoppas på nytt FET nu i januari. Ingen tillstymmelse till graviditet trots toppkvalitet på embryos. Vi är oförklarligt barnlösa. Vi har klart med vårt medgivande om adoption från vår kommun, men vi har inte skickat dem till våra adoptionsorganisationer ännu.

Tack för omtanken om vår gumma som lämnade oss. Lycka till med ert nästa IVF-försök!

ettvanligtliv

27 oktober 2010 10:35

Tack Kix!
Här kommer en följdfråga till den förra: Varför har det inte varit på tal att göra en insemination? Är inte det rätt vanligt att göra innan IVF? Eller ger det inte några större chanser än att försöka själva?

Kix

27 oktober 2010 12:39

Jag tror (obs. tror) att de tyckte att vi hade försökt själva så länge, samt att vi var rätt gamla redan då.

ettvanligtliv

26 oktober 2010 19:24

Hej Kix, här kommer en fråga till, har väl ställt majoriteten alla frågorna här inne snart ;). Kan tant L göra inseminationer eller måste man vända sig till en klinik för detta? Har ni gjort det hos tant L? Kram

Kix

26 oktober 2010 22:06

Välkommen med fler frågor! :)

Har aldrig gjort någon insemination. Det har aldrig varit tal om något sådant överhvuudtaget varken hos Fryklund eller hos Tant L.