Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista.

Han var otrogen. Jag kom på honom förra söndagen då han hade glömt att stänga sin jobbdator i ett kort ögonblick. Jag läste hans jobbmail, och där stod det… ”hade lust att svänga förbi innan jobbet och krypa ned i din varma säng”, ”längtar att få rufsa om ditt hår”, ”längtar till sommarens semester på Gotland"... Och en fruktansvärt MASSA mail dem emellan.

Jag vet vem hon är. Hon är 12 år äldre än honom. De har haft NÄRA kontakt sedan i januari i år (men de umgicks redan under hösten ifjol). Jag har haft tusen frågor till honom, men jag vet inte om jag blivit något klokare. Han har bara blivit irriterad. Han har dock erkänt att det var fel, men att ”det var inte meningen att du skulle få reda på det”...

Jag ställde krav till honom att så länge han sov under samma tak som jag så fick han inte ha kontakt med henne. Det har han hållit. I tisdags meddelade han att han flyttar ut till stugan på torsdag (dvs idag). Jag sa då att om han inte kan lova att hålla sig ifrån denna kvinna/TANT så vill jag inte se honom eller höra av honom. Han kunde inte lova det utan valde därför att flytta i eftermiddags. Så nu är jag ensam i det som var mitt drömhus, med drömläge.

Vi har sålt huset. När det blir inflyttning i vårt hus för de nya ägarna hänger på mig. När jag fått nytt boende. Jag har köpt en bil som jag skall hämta ut imorgon.

Det här är egentligen för crazy för att vara sant, men visst fanken är det det. Vart är Gud?

Jo, förresten. Han gick med på ett IVF-försök till, satte in två stycken långtidsodlade embryon på lördagen, och på söndagen tjuvläste jag jobbmailen. Inte konstigt att de inte stannade i den mage som varit i uppror sedan dess. -4 kg på köpet! +9 IVF-försök.

Kix