Alla inlägg under mars 2012

Av Kix - 12 mars 2012 22:36


Ja, vad skall jag skriva… allt är ju fullständigt oförändrat:


  • Jag är fortfarande mycket ogravid.
  • Jag är fortfarande bitter och missunnsam.
  • Jag har ännu inte kunnat acceptera att det inte blir några biologiska barn.
  • Jag är ännu osäker på min man som, än fast han enligt senaste samtalet, sagt att han vill rädda förhållandet.
  • Jag är lika osäker på om jag kan lita på min man.
  • Jag är fortfarande besviken över att min mamma inte bryr sig.
  • Jag har fortfarande ont i hjärtat och själen.
  • Jag gråter fortfarande i tid och otid än fast jag inte längre går på några hormoner...
  • Jag är fortfarande energifattig och håglös.


Jo, men just ja – vi har åkt ned några placeringar till vår Landskö...det är förändrat... :(


Kix

Av Kix - 6 mars 2012 17:40


De två embryosen i frysen klarade inte upptiningen. 8 st IVF-försök, varav 7 st minus och 1 st utan återföring. Punkt.


Kix

Av Kix - 3 mars 2012 22:41


Fortsättning för er som läst den senaste veckan...


Nu är det tur att jag inte hade något glas med vin i fredags, för hade jag haft det hade vinet åkt i ansiktet på min man och glaset genom fönsterrutan. FÖR SÅÅÅÅ ARG VAR JAG. SÅ HELVETES ARG VAR JAG. Puh, jag skakar i hela kroppen av att bara tänka på det. Det är svårt att på något sätt skriva det här förståeligt och jag behöver göra konversationen MYCKET kortare, men jag hoppas ni hänger med.


Efter middagen i fredags sa jag till min man att vi skulle prata (hade ju förvarnat honom om det redan innan middagen). Förutom om en massa uppmjukande frågor så ställde jag tillslut frågan om han döljer något...  (frågade faktiskt det för 2 veckor sedan också, då han svarade nej). Han svarade nej (även denna gång). Jag pratade lite med honom om att jag upplevt att vi på familjerådgivningen kommit fram till att vi skulle försöka rädda förhållandet men att jag inte riktigt nu längre kan få ihop det med det agerande som han (min man) gör eftersom jag inte får något tillbaka. Jag förklarade för honom hur jag mått de senaste dagarna då jag inte annat kan göra än att tänka på hur det kan komma sig att det bara är jag som kämpar. Han blev stum, såg hur han funderade och funderade. Fick knappt fram ord. Jag frågade igen om det var något han döljde eftersom han låser datorn så fort han lämnar den, han ser till att logga ur FB gömmer konversationen med en viss person. Jag frågade honom igen om hur det kan komma sig...


Tillslut kommer det fram att han pratar mycket med den här kvinnan på FB... (shit känslan av gårdagen gör att min kropp skakar så fruktansvärt nu att det är svårt att skriva)... han erkänner att konversationen är flirtig.


Jag ber att få se konversationen på FB (jag har ju tidigare skummat den och därefter också sett att han raderat den), han loggar in och jag får titta men finner ingen konversation. Han har alltså raderat ALLT, även konversationen han hade dagen innan med henne.. Jag flippar ut. Skriker till honom hur han kan säga att han inte har något att dölja när han har raderat chatten med den kvinna jag tidigare ifrågasatt att han pratat med. Ingen annan konversation hade han ju raderat, varför just HENNES???? Nu blir det jobbigt att återge. Måste nog hoppa den biten för den är för jobbig, för ingående, för svår.


Kvällen/natten slutade med att vi sätter upp en muntlig lista till min man; om vad han måste tänka på för att rädda förhållandet, för under kvällen kommer han sakteligen fram till att han vill rädda förhållandet. Vi hade ändå också hunnit diskutera en överenskommelse (som jag redan i oktober pressade honom på) om att han får finna sig i att följa med hela adoptionsprocessen för min skull, därefter kunde han lämna det. Jag kan förstå att ni inte gillar det resonemanget särskilt mycket, därför är jag glad över att vara anonym bloggare.


Vi pratade också om att han måste söka hjälp, för han mår inte bra. Min man, som jag trott varit den starka i det den här processen, HAN mår inte bra. Jag skall se till att han tar den hjälpen, för om jag inte gör det så blir det inte av. Den muntliga listan skall också skrivas ned. Men min misstänksamhet och rädsla kommer att bestå länge, länge...


Heddas dagbok skrev för en tid sedan om hur ”olyckor” bidrar till högre läsarsiffror, men jag kan försäkra er att jag verkligen inte späder på den här historien för att få högre läsarsiffror. Jag vill bara få det här ur mig, oavsett om ni läser eller ej! Men läser ni det här så kanske ni har läst hela... logiskt!


Kix

Av Kix - 2 mars 2012 17:42


... att göra sig av med de två frysta embryosen vi har kvar. Slemhinnan är fortfarande på 5 mm efter 2,5 månads behandling av densamme. Det är såååå upplyftande att gå på en massa hormoner när det inte förbättrar chanserna det minsta. Jag har varit där MASSOR av gånger förrut, jag VET att 5 mm inte räcker. 5 mm är ju den sämsta tjocklek jag någonsin haft. Men det är slut nu. Slut på hormoner och slut på mig.


Så IVF-kliniken tinar upp de båda på tisdag till veckan och odlar dem vidare till på fredag då vi förhoppningsvis får tillbaka båda. Det kvittar hur det går, känns det som.... fast det är klart att det inte gör det....


Om jag vore vindrickare så hade jag säkerligen tyckt att ett glas vin hade kännts bra nu. Av ovan anledning men också av anledningen att jag förvarnat min man att vi måste prata ikväll. Men jag dricker ju inte vin.... och jag skall inte lacka ut på honom ikväll. Hoppas jag.


Kix

Presentation

Fråga mig

31 besvarade frågor

Mail

kix_barnlos[snabel-a]hotmail[punkt]com

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2012 >>>

Senaste inläggen

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Arkiv

RSS

Gillar

  

                

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards