Ja, vad skall jag skriva… allt är ju fullständigt oförändrat:

• Jag är fortfarande mycket ogravid.
• Jag är fortfarande bitter och missunnsam.
• Jag har ännu inte kunnat acceptera att det inte blir några biologiska barn.
• Jag är ännu osäker på min man som, än fast han enligt senaste samtalet, sagt att han vill rädda förhållandet.
• Jag är lika osäker på om jag kan lita på min man.
• Jag är fortfarande besviken över att min mamma inte bryr sig.
• Jag har fortfarande ont i hjärtat och själen.
• Jag gråter fortfarande i tid och otid än fast jag inte längre går på några hormoner...
• Jag är fortfarande energifattig och håglös.

Jo, men just ja – vi har åkt ned några placeringar till vår Landskö...det är förändrat... :(

Kix