Ni har ju rätt: Han har ju inte sörjt Gumman klart. Han är fortfarande kvar i sorgen som jag bearbetade redan för mer än 1 år sedan.

Vår familjerådgivare har fått honom att prata om det. Det är ett steg på vägen, men det tar tid. Hon ställde lite krav att han skulle ta fram foton och boken som vi skrev om Gumman för att få ut sorgen. Han som lagt alla motgångar på hög och gått vidare, nu slår det tillbaka på honom. Han behöver sörja!

Jag har lovat familjerådgivaren att inte prata adoption med honom under tiden. Det är både svårt och lätt! Lätt för att jag vill så gärna att han skall sörja så att vi kan gå vidare. Men också svårt för att jag har fått så mycket ny och intressant information från vår Förmedling nr 2 (vi köar hos två  adoptionsförmedlingar). Tex skulle vi kunna få skicka våra papper redan nu i feb till ett intressant land....

Nästa tid med familjerådgivaren är på fredag. Ivrig på adoptionen som jag är så hoppas jag på makens framsteg om än det är med myrsteg.

Kix