Båda äggen har ju befruktats och idag fick vi reda på att de båda utvecklats jättefint. Så pass fint att de väljer att frysa ned de båda, då labb anser att de klarar en nedfrysning/upptinings-process.

Varför?

Jo, min slemhinna var endast 6 mm i måndags, dvs. vid äggplockdagen. Och med tanke på det låga antalet ägg som plockades så var det inte så svårt att förstå att slemhinnan skulle vara något för tunn vid återföring som planerad, dvs. idag.

Gillar jag det? Vad har jag för alternativ tänker jag då:

1)     Sätta tillbaka två perfekta embryon i en livmoder med för tunn slemhinna. Det har vi gjort med 11 embryon redan. Inget embryo har fastnat.

2)     Riskera att upptinade embryon går förlorade. Men jag kanske vinner på att min slemhinna blir något tjockare vilket i och för sig känns som en utopi då slemhinnan aldrig har blivit tjockare än 7 mm i en hårt stimulerad cykel.  Kanske är det svaret på varför inget embryo har fastnat...

Nu gjorde ju labbpersonalen valet åt mig så det är bara att gilla det.

Men i måndags fick jag ännu mer att fundera på.... Endometrios.

Gilla läget eller?

Kix