... till min man:

"Jag tänkte att jag skriver dig ett brev så att jag gör mig förstådd hellre än missförstådd. Jag tycker att vi glider isär. Och jag vet inte om det är jag eller du som påverkar den känslan. Och jag vet inte om jag har gjort tillräckligt många eller tillräckligt tydliga försök till att stoppa den känslan.

Jag önskar få svar på nedan frågor. Du får den tid du önskar att besvara dem och du bestämmer själv hur du vill svara:

* Hur vill du att vårt förhållande skall se ut? Hur skall vi nå dit? I denna fråga utgår jag ifrån att du vill vara i ett förhållande med mig.

* Hur vill du visa uppskattning i vårt förhållande? Gör du det idag? Om ej, hur skall du jobba på det?

* Vill du gå vidare i barnlöshetsprocessen? I så fall, hur vill du gå vidare? 
  
Jag hoppas att det här brevet gör att du får tid att reflektera och begrunda. Jag har ju en tendens att anklaga och pressa i diskussioner istället för att låta dig få utrymme. Om det här nu är det sättet du önskar få utrymme? Jag vet inte… men jag gör ett försök."

Svar ja. Vi har ENORMA kommunikationsproblem!

Kix