Direktlänk till inlägg 8 november 2011

Svar på satans, helvetes, jävla man-inlägget...

Av Kix - 8 november 2011 22:08


Jag skall ge mig på att besvara, så gott jag kan, på så många som möjligt utav de frågor och de funderingar som ni läsare ställde via era kommentarer till mitt inlägg ”SATANS, HELVETES, JÄVLA MAN”.


För att få min man att bearbeta tankar kring detta med anknytning bad jag honom prata med andra som både är och har varit i samma situation. Han tog kontakt med en arbetskompis som adopterat, och av det jag har hört så tyckte han att det var bra (Mia). Att prata känslor kommer inte naturligt av min man, och jag bestämde mig för att inte pressa honom att berätta hur det samtalet verkligen kändes. Jag har lämnat detta lite så länge men har fortsatt åtanke att be honom prata med fler som är/har varit i samma situation (Jenny_maria).


Många ställde frågor kring den tänkta adoptionen av Gumman, och han berättade direkt efter att vi fick lämna
tillbaka henne att han hade svårt att knyta an till henne (Maria-bloggläsare), men han sa då att det berodde på att han inte riktigt kunde tro att det var sant (Jenny_maria). Jag tror också att han försökte vara stark i situationen kring den osäkra period som väntade oss med Gumman. Han visste så väl att jag skulle bryta samman om vi inte fick behålla henne. Han är den, på ytan, starkare av oss två.


Jag diskuterade (den där helvetesdagen) med honom kring det här med anknytning till ett adoptivbarn, jag behövde få reda på om det gällde adoptivbarn generellt. Men fick då ett diffust svar att det han tyckte skulle vara svårast är att få ett barn på ett par år. Så vad jag tror mig förstå är att det inte är adoption i sig som han är rädd för, utan rädslan för vad barnet kan ha varit med SAMT rädslan att inte lyckas knyta an till barnet (Ninna). Så det är mycket möjligt att han är rädd (IVF karusell). Det gör ont att åka på nit, och han kanske reagerar på detta sätt för att skydda sig, mycket möjligt (Jenny_maria samt FC).


Jag trodde ärligt talat att det han sa var skrivet i sten. Visserligen kan det faktiskt fortfarande vara skrivet i sten, men det känns som om konturerna har suddats ute lite (A). Anledningen till att jag tror det är att han spontant tyckte att vi skulle anmäla oss till en adoptionsdag som anordnas av Förmedlingen. Denna adoptionsdag skall bland annat handla om anknytning. Jag blev så klart jätteförvånad och jätteglad att 1) han tog initiativet att vilja vara med på denna dag 2) det är en dag som förhoppningsvis ger min man positiv inställning till adoption (AnnaCecilia). Dessutom har han sagt att han tycker att vi kanske skall ta hjälp av någon att prata – vi två (Kvarnlyckan). Det är också förvånande eftersom han enbart gick till den första träffen med familjerådgivningen som vi blev erbjudna efter att vi lämnat tillbaka gumman. Han tyckte att det inte gav något och dessutom har han inget behov av att prata känslor. Men än så länge har han bara sagt att han tycker att vi skall ta hjälp av någon att prata. Inget mer har hänt, tyvärr.


Och ni skall veta att det sprutade anklagelser ur mig den dagen. Varför har han inte gjort ALLT han har kunnat för att det skall bli biologiska barn? Varför har inte han hållit koll på menscykeln och ägglossning? Varför har inte han tagit initiativ till sex när det är dags? Varför läser han inte på/diskuterar med mig vad man kan göra som alternativ; äggdonation och spermiedonation? Varför är det inte han som håller kontakt med kliniken för att diskutera andra metoder, mediciner? Du får minsann ställa upp för mig nu i processen, så kan vi skilja oss sedan, för jag skall ha barn.... Varför? Varför?


Så det jag tror att jag ger honom nu är tid (EVL). Jag tror att jag ger honom utrymme att fundera, ett andrum. Det jag dock måste göra, eftersom han inte tagit upp det igen, är att kolla med honom om han tycker att vi har behov av en samtalskontakt. Jag tycker det.


Grattis, ni orkade läsa detta crap ända hit.


Kix

 
 
Hej och Hopp

Hej och Hopp

8 november 2011 23:07

Jag tycker att du resonerar klokt - och beundrar din behärskning!
Jag tror att jag skulle ha jättesvårt att ge tid, att inte kräva svar, att inte - ja, vad ska man göra för han måste ju vilja han med för att det ska bli bra för barnet!
Jag håller tummarna för att informationsdagen ger honom mycket och att han snart kommer till ett beslut att han vill och vågar.
Kram

http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com

 
mamman

mamman

9 november 2011 15:54

Sänder dig en kram meddans du väntar...

http://babyonskan.wordpress.com

 
Hedda

Hedda

9 november 2011 16:43

Vilken pärs ni går igenom, men vet du vad, jag tror och hoppas att ni kommer ut igen på andra sidan och att det blir bra.

Jag försöker tolka din mans tankar genom dina ord. Att han har känt att han måste vara den starka, att om ni fick lämna tillbaka Gumman, så skulle du bryta ihop och då måste han vara stark. Alltså skyddade han sig känslomässigt från både Gumman och dig, låter det som. Han kanske inte längre orkar vara den starka, helt enkelt?

Jag pratar mycket med min egen man kring liknande tankar. Han har en oro för att inte räcka till, han tror att han måste vara den som ska bära både mig och barnet och det tror han inte att han kan. Hans sätt att protestera mot denna, som han tycker, tilldelade och ovälkomna roll, är att säga att han inte kan, att det inte kommer att gå.

Jag tror att om man får möjlighet att vädra sin oro kring allt som kan gå fel, så lättar oron och det blir inte längre lika definitivt. Man blir väldigt bestämd när man är rädd. När rädslan lättar så kan ett beslut mjukas upp.

Jag tror det är viktigt att lyssna på varandra i förhållandet, utan att sätta upp ett försvar eller anfall varje gång man får höra sånt man inte vill höra. Jag tycker själv det är jättsvårt. Och det låter som om ni har pratat och det har blivit bättre. Fortsätt på den vägen, tycker jag. För sakta sakta tror jag ni kommer till den punkten där ni kan mötas.
Kram!

http://heddasdagbok.wordpress.com

Kix

9 november 2011 18:56

Å vad jag önskade att jag hade en man som lyckas säga vad han tycker och känner. En man som faktiskt kan säga att saker inte blir som han har tänkt sig, för att han tänker på "det och det"-sättet. När jag läser din kommentar så inser jag att det är mycket som fattas för att vi skall komma någon vart i det här. Och kanske, kanske kommer vi ur på andra sidan och det blir bra. Men jag vet inte. Tack för din kommentar Hedda. Alltid så välformulerad! :)

 
Morgonpigga Evelina

Morgonpigga Evelina

9 november 2011 17:03

Jag blir lite upprörd på dig att du använder ordet "crap" om din text. För mig låter det som att ni har haft några av de viktigaste diskussionerna i ert förhållande hittills och gjort framsteg! Det du skriver låter inte som skräp för mig utan som en uppriktig beskrivning av en process som vi andra bara kan gissa är mycket krävande för dig. Jag tycker du är modig! Det låter som att din man inte riktigt lever i kontakt med sina känslor. Att han påstår sig inte ha "behov av att prata känslor" låter för mig som en ursäkt för slippa erkänna att dom finns... Men faktum är att ALLA känner känslor. Jag skulle vilja påstå att man inte kan undgå att prata om känslor om man vill ha ett sunt förhållande. En samtalskontakt till honom skulle nog kunna göra underverk både för honom och kommunikationen mellan er. Lycka till! Kram

http://morgonpigg.nu

Kix

9 november 2011 18:27

Jag skrev crap därför att jag tänkte att det var crap för er läsare. Inte för mig. :)

 
Hedda

Hedda

9 november 2011 19:19

Vill bara lägga till att jag tror att det inte är så jättestor skillnad mellan er som par och det paret som jag själv är en del i. Varken jag eller min man har nära till att prata om känslor eller anförtro oss, pga hur våra bakgrunder ser ut. När vi träffades sa min man t o m att han inte hade känslor och aldrig skulle kunna prata om dem om han hade dem! Men riktigt så är det ju inte, han har utvecklats över tid. Jag tror att ni har varit med om enorma påfrestningar, inte konstigt då att ni reagerar, men på olika sätt. Kram.

http://heddasdagbok.wordpress.com

Kix

9 november 2011 21:31

Nä, men säger du det. Det kanske finns hopp....

 
Ingen bild

Kvarnlyckan

12 november 2011 17:04

Jag har heller ingen man som använder ord. Däremot har jag väl turen att vara gift med någon som anser att livet är näst intill okomplicerat. Hans största bekymmer är jag själv vilket ibland är illa nog. Jag tror på ord, och tror på samtal. Men jag tror också att man måste hitta en balans där det måste finnas en förståelse för att den andra inte har lika många ord. Att lyssna på orden som inte sägs.

Med det inte sagt att jag inte tycker att ni borde prata, det tycker jag, men inte med en socionom, med en psykolog. Jag tycker inte att socionomutbildningen är gjord för den problematik du beskriver. Och det finns en skillnad, när det gäller förlusten av gumman handlade det om något som var förlorat för er, det här handlar om något ni kan påverka, resten av ert liv.

Nu svamlar jag, får väl fortsätta göra allt det där man borde göra istället för att surfa på datorn. Sköt om dig, om er!

Kix

12 november 2011 21:00

Tack för din kommentar Kvarnlyckan. Ja, vi har alla olika män, och tur är väl det också, för hur skulle världen se ut om vi bara hade perfekta män! :)

Ja, jag kan inget om det där med socionom/kurator kontra psykolog. Jag tror mig veta vad jag behöver, och vad vi behöver. Men jag vet inte om man kan få det.

 
Ingen bild

Kvarnlyckan

13 november 2011 15:20

Klart man kan få det, men det gäller att hitta rätt person och rätt område. ch en fråga om ekonomi.

Det är skillnad på stödjande samtal och terapi. Utifrån vad jag har läst när du skriver är det inte sociomens kompetens du söker utan psykologen/teraputens. Oftast erbjuds det inte inom den offentliga vården. Det vill inte säga att det inte jobbar personer med den kompetensen inom offentlig verksamhet men de har inte det uppdraget. Ofta är personer som jobbar inom familjerådgivningen utbildade till detta utöver sin socionomutbildning.

Jag önskar jag kunde någon bra sida dit jag kunde länka som beskriver olikhterna men jag har ingen aning. Men min magkänsla av det jag läst är att det inte är en kuratorskontakt som du efterfrågar. Den kan vara bra, den kan ge mycket men samtidigt tror jag inte att den kommer vara tillräckligt djupgående, krävande, för att det skall kännas meningsfullt.

Känner att jag vill vara försiktig i vad jag tror då bloggen bara är en liten del i ens liv. Men om ni har råd, skulle jag uppritigt rekomendera något annat.

Kix

13 november 2011 20:50

Tack Kvarnlyckan. Det är så klart också en fråga om ekonomi. Jag har ju gått ned till 80% samt att jag går på akupunktur en gång i veckan. Ibland rimmar inte ekonomin som man önskar. Men jag ger mig på "gratis"-hjälpen först och ger kuratorn en chans. Sedan får vi se.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kix - 17 maj 2012 23:31

  Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista.   Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

Av Kix - 4 april 2012 22:16

  Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

Av Kix - 31 mars 2012 11:15

  Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen.   Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

Av Kix - 26 mars 2012 21:34

  Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :)   Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint!   Kix     ...

Av Kix - 25 mars 2012 15:12

  Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre...   Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...

Presentation

Fråga mig

31 besvarade frågor

Mail

kix_barnlos[snabel-a]hotmail[punkt]com

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Arkiv

RSS

Gillar

  

                

Besöksstatistik


Skapa flashcards