Anna

15 oktober 2011 09:13

Det låter som två bra saker! Hoppas allt kommer kännas lite lättare nu.

Många kramar!

Hedda

15 oktober 2011 09:33

Så bra att du har fått en kontakt! Hoppas nu att det "klickar" och att det är en person som du kan känna att du kan prata med.

Låter också väldigt bra att du tagit tjänstledigt delvis. Det har jag också många gånger funderat på, tro mig. Min terapeut har någon gång undrat om jag inte ska sjukskriva mig, men jag har då fått förklara just det här, att om man ska adoptera får det inte finnas några sådana sjukskrivningar i registret... Hoppas att detta ska ge dig den lättnad som du behöver... Mycket starkt gjort av dig att "skydda" dig själv på det sättet, det bådar gott för framtiden.

Ja, tänk att det är ett år sedan. Tänk vad ni har varit med om. Kram!

Kix

15 oktober 2011 10:12

Ja, jag tycker nog ändå att jag tar itu med det jobbiga innan det blir outhärdligt. Vill inte hamna i någon situation då det blir för sent att agera, och höra mina tankar säga "jag borde ha gjort annorlunda..."

Cecilia summerar

15 oktober 2011 10:00

Många tankar kring detta inlägg:
- Sorg över historien som haft årsdag och som la ytterligare stenar på barnlängtanssorgen....
- Glad över att du kommer jobba mindre. Tjänstledighet är en underskattad möjlighet att hitta balansen i livet och sig. Tror de flesta klarar det ekonomiskt. Om jag inte hade varit tjänstledig skulle den gamla utmattningen garanterat vilja ta sig tillbaka.
- Man som ringer och kurator som ringer upp - och KBT, det låter mycket bra i mina öron. Önskar SÅ att det blir det!

Kix

15 oktober 2011 10:15

- Ja, det blev som grädde på moset (eller heter det så?)
- Faktiskt så känns det inte som att jag förlorar i inkomst, utan vinner mentalt.
- Man som agerar - really!!!

A

15 oktober 2011 19:51

Hoppas verkligen att du får träffa någon som det känns bra att prata med. Det är så svårt att öppna sig för okända människor, tycker iaf jag. Skönt att din man tog tag i saken, bra gjort!

Sen tycker jag att det är väldigt bra att du tagit tjänstledigt :-) Verkligen! Efter att ha kämpat så länge som du gjort och fortfarande gör. Du är inte mer än människa. Ta hand om dig själv!!

(Jag tänkte passa på att fråga dig hur det går till om man söker ex en kurator via vårdcentralen. Gäller frikortet då? Känner också att jag skulle behöva prata med någon..)

Kramar till dig från mig!

Kix

15 oktober 2011 20:42

När jag gick till kuratorn på sjukhuset gällde frikortet iaf, så det borde ju vara samma regler på vårdcentralen.

Tag kontakt med dem! Vi behöver stöd i den här skitprocessen!

Litenlängtan

15 oktober 2011 21:22

Jag tror gott om KBT. Maken brakade ju ihop och fick panikångest 2007. Som tur var klarade han av att jobba - för adoption var inget som var på tapeten så tidigt för oss. Annars hade det kanske kunnat bli lite struligt.
Att gå ner i tid och vila så mycket som möjligt är nog också väldigt bra! Ta hand om dig - det finns ju bara en av dig! kram!

C

15 oktober 2011 21:33

Med 3 misslyckade ivf bakom mig + långvarig underbemanning & tunga konflikter på jobb = att en dag brast allt. Har nu gått sjukskriven i snart ett år med diagnos utmattning/utbrändhet.

Det tog lång tid innan jag fick prata med någon jag kände förtroende för. Kuratorn jag träffade på VC insisterade på efter mitt andra besök att jag skulle börja äta antidepressiv medicin. En "enkel" lösning för dem. Detta funkar säkert för många men det var inte den vägen jag ville gå. Jag vill inte trycka undan det jag känner med piller, vad skulle hända den dagen jag slutat med dem? Då skulle kanske allt "finnas kvar"?

Blev skickad till ytterligare ett ställe, även denna kvinna tyckte nog faktiskt att det var bäst med piller..?! Till slut fick jag en remiss till vuxenpsyk & går nu till en fantastisk människa som hjälper mig att hitta vägen tillbaka. Så stå på dig och gör det som känns bäst för dig! Hoppas att du träffar någon du känner fullt förtroende för.

Bra att du får stöd av din man i detta, det är guld värt!

Ps. Högkostnadskortet gäller. Har gjort för mig i alla fall.

Stora styrkekramar till dig!

Kix

15 oktober 2011 23:01

Nä, några tabletter kommer inte innanför min kropp. Det räcker med dem som man får för IVF-försöken. Där är jag helt övertygad. Det som jag inte är övertygad om är huruvuda den där kuratorn kan hjälpa mig på rätt spår igen. Det återstår att se. :)

Nelle

16 oktober 2011 23:12

Vilken handlingskraftig man du har! Hoppas att du får träffa någon som du får förtroende för.

Kram!

Morgonpigga Evelina

18 oktober 2011 20:37

Det är viktigt att man får prata med "rätt person" när man söker hjälp. Alltså en som är kunnig, lyhörd och begriper sig på vad man har för problematik. Vissa kuratorer tror jag har för kort utbildning och för lite erfarenhet av barnlösa för att kunna hjälpa. Min erfarenhet säger att det är nästan omöjligt att snabbt få rätt hjälp inom vården, man måste tjata och byta för att det ska bli bra. Gå på din magkänsla och håll ett öppet sinne. Hoppas att denna kan hjälpa dig! Himla bra gjort av dig att du testar att jobba 80 %. En ledig dag i veckan är guld värd!

Kix

18 oktober 2011 21:39

Ja du har ju också gått ned i tid. Men jag kommer att ta någon halvdag/några timmar här och där och mindre sannolikt en heldag. Bestämmer från vecka till vecka. Skönt med frihet och andrum.