Tillbaka till där det började. Där var jag idag. Tillbaka till den klinik som gjorde vår infertilitetsutredning. Det var år 2008. Nu har det gått drygt 3,5 år sedan dess. Det har blivit 7 st IVF-försök, varav 1 färsk samt 1 frysförsök har Landstinget Västernorrland stått för. Tack LVN för att ni gjort allt ni kan för att bota min sjukdom – NOT! Jag hade fått mer hjälp om jag rökt i 10 år...

Idag var jag alltså tillbaka till ruta ett. Lika ofrivilligt barnlös nu som då. Lika oförstående till varför det inte funkar, inga svar, ingen förklaring. Det som händer nu är både bra och oerhört tungt. Det som är bra är att kliniken vill att jag gör nya prover, dvs. de prover som man tar vid infertilitetsutredning. Mannen skall lämna nytt spermieprov. Kanske kan nya prover visa på vad som är fel. Kanske är det fortsatt inget fel. Vi kanske aldrig får svar...

Något annat som är bra är att kliniken skall göra en hysteroskopi på mig (gjorde ju det tidigare i år också), och det är ytterligare en åtgärd för att se att livmoderhålan och livmoderslemhinnan ser ut som det bör. Eller inte bör...

Det som är tungt och det som gav upphov till kvällens gråtattack är att allt detta, dvs, blodproverna och hysteroskopin, gör att nästa IVF-försök drar ut på tiden. Förhoppningsvis kan det göras i november, det är bara det att veckan innan beräknad ägglossning är min man på långväga kurs… och veckan för beräknad ägglossning är jag på kurs utomlands...

WHY?????

Och om vi väntar ytterligare en månad så är beräknad ägglossning på julafton.

FUCK.

Så som de ser ut just nu får jag välja på att skippa kursen och göra ett IVF-försök i november eller vänta till efter nyår...

Å nästa år fyller jag 38 år.

BLÄ!

Kix