Direktlänk till inlägg 25 juli 2011

Ofrivillig barnlöshet - en äktenskapsfälla?

Av Kix - 25 juli 2011 23:16

Hade kvinnligt besök på middag i veckan. Vi brukar träffa henne en gång per år då hon bor långt härifrån. På somrarna bor hon i familjens stuga som ligger vid kusten av vår stad. Det som avvek från förra årets middag var att då var även hennes man med. Idag är de skiljda.

Hon beklagade sorgen över Gumman. Hon berättade att de var ofrivilligt barnlös i två år, därefter hjälpte Pergotime henne att bli gravid... med tvillingar. Hon berättar om hur hon har upplevt de två åren som ofrivilligt barnlös; paniken över att bli den enda som är kvar icke-gravid, processa fram ett giftemål om en eventuell adoption skulle bli aktuell, besvikelsen varje månad, depressionen, undvikande av vänner/släkt som får barn när de planerat, missunnsamheten, svårighet att berätta för närstående om problemen, tårar som aldrig tar slut etc.

Det var som att lyssna på sig själv. Det är ju så vi har det. Vi är nog så lika i vår ofrivilliga barnlöshet, oavsett om man väntat 2 år eller som vi – 5, 5 år. I alla fall jag och vårt kvinnliga besök.

Vad hände med våra vänners äktenskap... ja, suck... den ofrivilliga barnlösheten satte sina spår. Längtan efter barn var så stark att äktenskapet glömdes bort. När tvillingarna kom, så blev allt så hektiskt. Det tredje barnet kom ganska tätt. Längtan efter varandra fanns inte kvar.

Det känns som att man kan hamna i en fälla, hur skall man klara sig från det?

Kix

Allmänt

Dela

25 juli 2011 23:45

Tänker så här: Det händer inte oss. Vi har det så bra.. MEN man är mitt uppe i detta. Man vet aldrig vad man vaknar upp till om 5 år. En väckarklocka till att försöka ta hand om varandra, verkligen!

http://alltinggar.blogspot.com

Tonci

26 juli 2011 08:02

Faran att sånt händer finns tyvärr. Ofrivilligt barnlöshet kan vara en plåga inte bara för enstaka människan utan även för äktenskapet. Det ställs framför ett prov under tiden och inte alla som kan åka tillsammans på den här berg-och-dalbanan hela vägen ut.

http://vivillockshabarn.blogspot.com

Hedda

26 juli 2011 10:57

Mitt första äktenskap sprack i samband med barnlösheten. Det var inte enda skälet, men en bidragande orsak.

Mitt nuvarande äktenskap har hållit. Jag tror det beror på att vi trots allt har sett försöken att skaffa barn som ett gemensamt projekt. Visst, det är jag som håller i trådarna. Men min man är mitt främsta stöd och förstår i grund och botten hur jag känner mig, och är villig att gå den här tuffa vägen tillsammans med mig. Plus att vi har blivit sammansvetsade av tidigare svårigheter i livet. Ingen av oss förväntar oss en dans på rosor i livet. Vi är på något vis ett team.

http://heddasdagbok.wordpress.com

litenlängtan

26 juli 2011 23:20

Jag håller med Hedda - Både jag och maken har smakar på livets beska och sura. Därför har vi helt enkelt funnit vår bästa vän och stöd i varandra. Snart blir vi familj och det kan vi aldrig förutspå hur det blir men det är ju det här vi kämpat för att få så länge. Så länge man orkar välja att vårda sin relation och ha en god kommunikation som är djupare än vardagens bekymmer tror jag man har goda chanser att lyckas hålla sin relation vid liv. Sen kommer det bli andra former av törnar framöver naturligtvis - men att lämna barnlösheten blir en befrielse!

http://litenlangtan.bloggplatsen.se

Nelle

27 juli 2011 00:34

Jag låter nog också som din vän. Visst kan många förhållanden gå i kras när barnen kommer, länge efterlängtade eller nästan oplanerade, men det kanske de hade gjort i alla fall? Det är ju svårt att veta vad som kan hända i vilket fall.

http://neverletmego-nelle.blogspot.com

MDB

27 juli 2011 12:42

Jag tror att antingen så kan man bli mer sammansvetsade av barnlösheten, eller så drivs man isär. Det viktiga är nog att säkerställa att man är på samma spår och att prata prata prata.

Jenny

27 juli 2011 16:09

Jag håller med MDB. Som i vilken övrig kris som helst finns det oftast två alternativ. Antingen blir man starkare eller så glider man isär. Dock är det bra att påminna sig om att inte glömma bort varandra. Barnfrågan får i mitt fall inte överta allting till ett pris av mitt äktenskap. Även om jag så innerligt önskar mig en familj, förutom min man, så får det inte kosta hur mycket som helst. På något sätt tror jag ändå att man helt klart kan få ett bra liv ändå. Åtminstone tänker jag och känner jag så en stark dag. KRAM Jenny

31 juli 2011 11:02

Oh, jag vet inte. Man tror ju alltid att det är Någon Annan som kommer drabbas. Jag tror att barn alltid tär på relationer, oavsett hur de kom till familjen. Och relationer behöver näring, hela tiden. Som en fjällvandring:-)

http://medandufinns.wordpress.com

Kix

31 juli 2011 17:54

Listigt! :)

Otrogen

Kommentarer (39)

Av Kix - 17 maj 2012 23:31

Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista. Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

Ingen bra dag:

Kommentarer (39)

Av Kix - 4 april 2012 22:16

Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

Mitt sista inlägg?

Kommentarer (54)

Av Kix - 31 mars 2012 11:15

Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen. Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

...och mailen öser in...

Kommentarer (2)

Av Kix - 26 mars 2012 21:34

Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :) Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint! Kix ...

Maila kix_barnlos[at]hotmail.com

Kommentarer (2)

Av Kix - 25 mars 2012 15:12

Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre... Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...

Visa fler inlägg