Ja, det kanske inte var mitt allra mest genomtänkta inlägg jag la ut häromdagen (Bröllop med irriterad nerv). Men ibland vill jag också bara spy ut mina känslor, och den ventil jag har till förfogande är bloggen. Jag förstår att det kan dyka upp en och annan läsare som tycker att jag är lite väl bitter men jag tror att de som är eller har varit ofrivilligt barnlös kanske har lite förståelse för tankegångarna och känslorna.
Jag fick en kommentar till mitt mindre genomtänkta inlägg, här kommer ett utdrag:
” Måste vara oerhört jobbigt att fokusera på att vara arg och irriterad över att andra har det bra, istället för att fokusera på det man faktiskt själv har (vilket är mkt i det här landet jämfört med många andra fattiga länder).”
Så klart detta sätter fart på mina tankar. Borde jag vara tacksam för att jag, i landet Sverige, har de så bra jämfört med vad många andra fattiga länder har det. Och blir jag då lyckligare för att jag vet att jag har det så bra jämfört med dessa fattiga länder. Funkar vi människor så?
Jag tänker att lyckan kan bestå av så många faktorer och jag pratar då inte om materiella ting, jag pratar inte om pengar, jag pratar inte om rent vatten eller mediciner. Jag pratar om min biologi. Och alla andra kvinnors biologi i dessa fattiga länder. Det som vi är skapta för men där JAG inte lyckas. På detta område ser jag att alla andra har det jag som kvinna inte lyckas få. Jag kan inte på något sätt påverka det; jag kan inte forcera en IVF-process, en menstruationscykel, en ägglossning, en adoptionsprocess eller utlösning. Det är ingen julkapp jag kan önska mig eller spara pengar för att få. Det finns inga garantier för barn. Jag kan bara fortsätta önska mig ett.
Så tyvärr. Jag kan inte bortse ifrån att min biologi inte fungerar och därmed fokusera på att jag har det så bra jämfört med många andra fattiga länder. Kalla mig egoistisk och otacksam. I really don't care.
Kix
Diddi
11 juli 2011 23:16
Man blir lite trött på såna där kommentarer, jag förstår de. Man får vara egoistisk i sin process. Dom som skriver såna kommentarer har förmodligen aldrig varit med om någon sån svår motgång. Jag följer din blogg slaviskt och var faktiskt den första blogg jag började följa efter vi började vår utredning. Du har fått iaf mig att våga tro på mig sälv och att man får tvivla & må dåligt. Håll din ton. Den är bra. Den beskriver. Ledsen att det blev en sån lång kommentar. Önskar dig all lycka till och vi bor i Sverige så vi har inte mycket att jämföra med. :)
Kram på dig!
http://diddiz.bloggplatsen.se
Kix
12 juli 2011 07:48
Oj, tack för visat intresse av min blogg. Hoppas att jag kan fortsätta, trots min bitterhet i tid och otid, tro på dig själv. :)
WildaMathilda
12 juli 2011 07:37
Den som skriver att en ofrivilligt barnlös ska vara glad för det hon har vet ingenting om barnlöshet.
Lika mycket som de som har barn säger att de kan offra allt för sina barn, lika väl kan vi offra allt för att få ett barn.
Vad finns det att glädjas över när ens liv saknar det innehåll som man vill ha? När det enda liv man har inte alls blir som man trodde? Är det märkligt om man blir lite bitter då och då?
Nej, du är inte alls självisk! De som klagar på ofrivilligt barnlösa är de som verkligen är egoistiska. Sorg måste man kunna förstå nämligen. Och det är vad det handlar om.
Jag tycker att du var tokstark som stod ut hela middagen på bröllopet! Det måste ha varit jättejobbigt! Själv hade jag nog gått ut till toaletten konstant för att orka med.
Så var "självisk" du. Utan det blir det inga barn gjorda, hihi!
Och att du ventilerar det på bloggen är alldeles utmärkt! Det är intressant och upplysande läsning.
Kram
http://ivfdagar.blogspot.com
Tonci
12 juli 2011 10:29
Det är också något svårt med ofrivilligt barnlöshet, att bara ofrivilligt barnlösa kan förstå det verkligen. Andra kan komma med såna kommentarer som den ovanstående är. Det är självklart, vi har mycket bra i Sverige jämfört med många andra länder, men man kan inte jämföra sig med andra som har mycket värre hela tiden. Man har sitt eget problem som värst. Och den ofrivilliga barnlösheten är ett helvete, innebär en så fruktansvärt längta, sorg, frustration och rädsla som inte går att bara "inte fokusera på". Tyvärr. Jag önskar att det skulle fungera. Jag hoppas att den som skrev kommentaren ska aldrig behöver uppleva hur det känns att vara ofrivilligt barnlös, men om det blir så önskar jag lycka till för henne med "fokus-bytet".
http://vivillockshabarn.blogspot.com
Hedda
12 juli 2011 10:36
Drt är visst så att du får vara ledsen, även om människor svälter i Afrika. Det finns ingen mening i att ställa olika sorger mot varandra. Och jag tror säkert att det finns mycket i ditt liv som du uppskattar, det är inte så att du är "bortskämd". Tänk då vilket enormt krav på att känna lycka de som faktiskt har barn skulle få, om man resonerade på det viset.
http://heddasdagbok.wordpress.com
K
12 juli 2011 11:20
Ja, såna kommentarer blir man bara trött på. Att inte ha empati att förstå andras sorg kan man ju kalla egoistisk. Oh bloggen är för oss många en ventil där man måste få släppa ut såna tankar. För dom kommer ibland oavsett man vill eller inte. Och inte menar man något illa med det, utan det bara kommer. Jag blir typ arg när jag läser den kommentaren. Stå på dig! Tack för att vi får följa din resa i din blogg. Jag tycker den är skitbra!
http://alltinggar.blogspot.com
K
12 juli 2011 11:24
Vet du, dom som skriver sånna kommentarer är..well, jag tänkte skriva "dumma i huvudet" men det vore väl att ta i. Jag blir bara så trött. Och jag är så jävla bitter just nu. Så jag kanske skulle ha varit tyst istället. Det blir inte alltid som man tänkt sig.
http://ivantanpadej.blogg.se
Maja33
12 juli 2011 13:17
Ja, man ska vara jäkligt tacksam hela jäkla tiden! Jag blir så trött på vissa människor som inte förstår och därför borde hålla tyst. Jag ska vara tacksam att jag har jobb, hus, bil, man och har bra ekonomi, varför då? Jag har ju själv kämpat för att komma dit jag är idag, det är jag själv som har åstadkommit det. Men som du skriver - biologin kan jag inte gör ngt åt och det är jäkligt orättvist.
Jag känner inte riktigt att jag kan ta till mig att barnen svälter i Afrika när en IVF-behandling slutar i ett missfall. Fy fan var jag har varit bitter de senaste åren. Försöker sätta band på mig själv men det är svårt!!
Lina
12 juli 2011 14:16
Ibland kan jag tänka så för att trösta mig själv, att jag ska vara tacksam för det jag har och att man bor i ett bra land, har mat på bordet osv. Men det går ju inte att ställa sorger mot varandra.Kanske blir man helt fixerad vid det man inte har, och inte ser det man faktiskt har men det hjälper inte heller. Detta var lite flummigt inlägg men du förstår nog.kramar
http://ensmulahopp.blogspot.com
L
12 juli 2011 15:55
Jag vet inte vad man tänker när man skriver så. Jag fick en kommentar när jag skrev om ungefär samma sak, som gick ut på att det minsann inte bara var glädje med att ha barn, utan oro också. Undertecknat av en tvåbarnsmamma som hade haft lätt att bli gravid. Liksom, eh, skulle det vara en nyhet?
Jag tycker att det är fullt rimligt och normalt att både ha de här känslorna OCH vara tacksam att man inte bor i ett U-land. Det ena tar inte ut det andra. De har inte med varandra att göra.
Framför allt är det en kommentar som tyder på en väldigt låg förmåga att sätta sig in i andras situation.
http://medandufinns.wordpress.com
E
12 juli 2011 16:02
Jag har full förståelse för hur du känner. Hur många gånger har jag inte känt detsamma. Och haft dåligt samvete. Och tänkt på hur bra jag har det "egentligen". Men inte hjälper det.
http://plussaplease.wordpress.com
Veronica
12 juli 2011 18:50
Skit i sådana kommentarer! Då kan man ju säga att alla som gnäller på vädret är egoister också...för tänk på alla som bor i områden med naturkatastrofer. Herregud, hur långt ska man dra en jämförelse? Tacksamhet sitter djupt, och barnlöshet kan inga förstå, så själva inte varit där. Ska du dricka mjölken som gick ut i förrgår bara för att visa din tacksamhet mot barnen i Afrika? Alla har sin egen mall och måttstock, som man utgår från. Lycka till och stå på dig!
jagvilljagkan
12 juli 2011 19:07
Visst måste man sätta saker i relation och proportion till annat, annars drunknar man. SAMTIDIGT blir inte stekt lever godare för att barnen i Darfur svälter...
Med det sagt så har din kommentator ingen som helst aning om hur det är att styras av ett inre behov som är så primitivt och djupt som barnlängtan. Det är ju inte en ny bil eller en hundvalp det handlar om.
Plus en sak till (när jag ändå håller på ;)
Bloggen är din outlet, där du får och ska skriva det du innerst vill. Så det så.
Kram
http://jagvilljagkanjagvagar.blogspot.com
ettvanligtliv
13 juli 2011 12:50
Den kommentaren är ju uppenbarligen skriven av någon som aldrig ägnat en tanke på vad ofrivillig barnlöshet innebär. Eller vad lycka är med för den delen. Jag skulle ha reagerat precis likadant om det var jag om satt på den där bröllopsmiddagen. Det hade säkert alla andra ofrivilligt barnlösa också gjort.
Återigen kan vi bara konstatera att det är SKITSsvårt för utomstående att förstå vad vi går igenom. Önskar att det fanns mer förståelse.
Kramar!
http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se
Cecilia summerar
14 juli 2011 16:28
Ja, suck....
För mig handlar det här inte enbart om brist på förståelse för ofrivillig barnlöshet, utan mer om det sorgliga och irriterande när människor talar om hur någon annan borde tänka och känna.
Tyvärr är det alltför vanligt. Vi råkade ut för det när vi mot slutet av vår Kenyatid var ledsna och frustrerade över ovissheten. Då fick vi veta att vi inte borde uttrycka vår förtvivlan på bloggen... Många som sörjer får höra att de borde sluta sörja efter en viss tid. Tänk om vi kunde ha respekt för andras känslor och bekräfta istället för att förminska dem.
Ta hand om dig, och var precis så ledsen och arg, eller vilken känsla det nu är, som du är.
Kram
http://www.villhabarn.se/blogg/3395-Cecilia-Ekhem
Kix
14 juli 2011 22:58
En klok kvinna som du är! :)
Nelle
16 juli 2011 17:20
Vilken tröttsam kommentar. Den som skrev den skulle kanske ha bemött någon med ett annat problem, sjukdom, dödsfall i familjen eller liknande på samma sätt. Det går ju inte att jämföra... När min mamma dog hjälpte det inte att tänka på att folk dör utan att ha fått vård i fattiga länder, det gör det snarare värre.
Sköt om dig!
http://neverletmego-nelle.blogspot.com
Cornelia - Mitt Hem & Min Trädgård
18 juli 2011 00:10
Håller fullständigt med dig o alla andra! Man kan inte tänka så att det finns de som har det mycket värre. Man kan stötta o hjälpa andra på olika sätt men man måste faktiskt få känna bitterhet och det e sitt eget liv man lever inte andras. Man kan heller inte säga åt folk vad de ska känna o tänka.
KRAM!
http://mitthemochmintradgard.blogg.se
