K

4 juli 2011 22:44

Men ny vad nervrerande! Förstår att du behöver komma hem och andas ut lite!

Tonci

4 juli 2011 23:01

Du är en hjälte att du klarade bröllopet.
Jag förstår att det har varit jättejobbigt.

Kix

4 juli 2011 23:09

Tack! Dop tycker jag dock rent generellt är mycket jobbigare... de som klarar det är hjältar!

Trolle

4 juli 2011 23:02

hjälp jag hade blivit "NUTS" - hur kan man amma en 2 åring. Shit nej nej ... helt fel min värld och det går att prata om någonting annat än sina barn ... har de inget liv ???
Förstår dig totalt.

Kix

4 juli 2011 23:07

Jag tänker att det liv de har är med barn, jag önskar mig också ett sådant liv. Däremot är det väl något inkompetent att inte välja andra samtalsämnen om man ser att mottagaren inte är "mottaglig"...:/

jagvilljagkan

5 juli 2011 00:11

Men hjälp.... asså, först; amma en två åring? *ryser lite*

Det där med "bevis på kärlek" har alltid retat mig, betyder det att de som väljer bort barn faktiskt inte älskar varandra tillräckligt mycket? Näh fy. Eller ordet "kärleksbarn". Jämfört med alla andra barn då?

Heja dig som överlevde en jobbig dag!!

Kramar

ettvanligtliv

5 juli 2011 08:23

Herregud vilken kväll! Vad du är duktig som orkade. Förstår att du måste vila upp dig efter den där kvällen.

Amma sin tvååring... :S

Kramar!

L

5 juli 2011 12:29

Oh dear! All sympati. Jag var på dop - eller namngivningsceremoni - i helgen och där var det också mycket barn, och barnsnack. Men inte så pluttenuttigt. Och folk kunde snacka om annat. Och inga ammande tvåveckors eller tvååringar. Och inga fåniga tal, bara en överentusiastik förskollärare som höll allsång med en motvillig publik.
Jag tror ändå vi gör rätt som går dit, står ut. Det är en del av vårt liv att andra har barn, inte vi.

Kix

5 juli 2011 15:18

Jag skulle ALDRIG vilja missa mina vänners bröllop för en sådan här sak, men jag hade ju så klart velat sitta bredvid någon annan. Fast det är ju sådant man inte alltid kan välja...

Hedda

5 juli 2011 13:49

Fy f*n rent ut sagt, jag hade nog flytt från en sådan omgivning.

Kix

5 juli 2011 15:15

Bröllopsfesten var på en båt... flytväst needed! :)

Cecilia summerar

5 juli 2011 14:28

Hjälp vilken "fest". Det gjorde du bra. Jag hade vantrivts trots att jag inte har nån barnalängtan längre.

Vila nu från såna här påfrestande sammanhang och ta hand om dig Kix!

Fast angående att amma en tvååring så har jag inga "hjälp" att utropa. Tycker att det är helt upp till var och en och utmärkt med t ex ett infektionskänsligt barn, även om jag inte har testat det själv. Och om jag hade gjort det skulle det nog ha handlat om godnattamning och inget man gör vid ett festdukat bord. Det barn jag ammade ville sluta vid tio månader till min sorg.

Kix

5 juli 2011 15:21

Absolut är det upp till var och en, nu var det väl en sådan specifik situation att jag själv inte var riktigt mottaglig för varken amning av en 2 veckors eller en 2-åring... Därtill hörande en talare babbla ihjäl oss lyssnare om att bevis för kärlek är ett barn... ja, du förstår.. hela situationen var jobbig helt enkelt.

Cecilia summerar

5 juli 2011 16:07

Ja, det verkar ha varit en mkt dåligt genomtänkt bordsplacering. Och så dessa floskler i talet på allt detta påfrestande! Bröllop utan småbarn är rätt trevligt för övrigt... Jag har jättesvårt för samlingar med massor av små barn och småhysteriska föräldrar. Kanske ett arv från längtanstiden.... Eller åldern :-)
Kram!

Anna

5 juli 2011 18:19

Gaaaah, vilken jobbig fest! Jag blir helt trött bara av att läsa om den!!

Kram på dig tjejen!

Miss S

7 juli 2011 16:03

Shit, vilken pärs! Undrar just hur brudparet tänkte när de gjorde den bordsplaceringen??

Maria

8 juli 2011 20:56

Det här var nog den bittraste kommentarstråden jag läst någonsin. Måste vara oerhört jobbigt att fokusera på att vara arg och irriterad över att andra har det bra, istället för att fokusera på det man faktiskt själv har (vilket är mkt i det här landet jämfört med många andra fattiga länder). Att få barn och att vara förälder är fantastiskt och något jag önskar alla. Tycker även att man ska få visa omvärlden att man är lycklig över detta utan att behöva må dåligt över de som tyvärr inte kan få egna barn. Självklart skall hänsyn visas men kom igen, att låta bli att amma sin nyfödda bebis för att någon kan ta illa upp är att gå för långt.

Kix

8 juli 2011 22:34

Jag visst är det ett bittert inlägg. Precis så är det för mig att vara ofrivlligt barnlös. Jag önskar ingen att behöva uppleva det jag går igenom. Men sedan att fokusera på det man faktiskt har är för mig väldigt svårt, då jag ser att ALLA har det jag inte har. Barn är inte som att önska sig en dockvagn i julklapp. Det är min biologi som vill att det skall vara så, men inte lyckas. Och du skriver ju själv att få barn och vara förälder är fantastiskt. Jag vill också leva i en sådan fantastisk värld.

Men jag har aldrig begärt att någon skall sluta amma sin bebis för att ta hänsyn till mig. Där måste du ha missförstått mig helt.

Sophia

18 juli 2011 18:47

Min reaktion är: taskig bordsplaceing! Vet bruden om din situation?
Personligen är jag aldrig bekväm med mammor som flashar brösten ogenerat även om det är världens mest naturliga grej att amma. Känns intimt och är inget jag vill se.

Ang kommentaren från Maria om att du lät bitter. Där håller jag inte riktigt med. Tycker du uttrycker hur jobbigt det kan kännas att vara ofrivilligt barnlös och träffa små barn. Det är naturligt. Klart du unnar alla småbarnsföräldrar deras lycka. Men att umgås med små barn eller höra att "ett barn är ett bevis för X och Ys kärlek" känns kränkande när man står på andra sidan och vet att hur mycket kärlek man än hyster för varandra så handlar barnproduktionskarusellen om kemi och ett medicinskt lotteri.